• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Mitt första fria år, vecka 4 - Syrener i vintern

     

     

    21 januari - måndag

     

    En orange himmel över Tranebergsbron och DN-skrapan mötte mig när jag vaknade i Brommanästet denna måndagsmorgon och 9 minusgrader visade termometern när jag kom ner till bilen för att bege mig ut till Djurgården. Där ute på Blockhusudden startade vi vår vandring, Lexus och jag och i kylan behövde han en jacka på sig för att inte frysa. Bort mot Nacka och ut mot skärgården var ljuset januarimagiskt den här morgonen och jag tog några bilder med stelfrusna fingrar och med en ivrig Lexus i koppel som ville vandra vidare. Träden var åter klädda i frost och hela Djurgården liknade en vacker vintersaga. Vi hälsade på Cecilia och de andra på Djurgårdsförvaltningen som beskar träd i allén upp mot Gröndal vid Djurgårdsbrunn och Lexus blev glad att få träffa matte en stund.

    Även kvällsljuset var ovanligt vackert den här dagen och jag fortsätter att njuta under mina vandringar i det här fantastiska landskapet i Stockholm.

     

     

     
     Sedan 1994 finns en mindre variant av Eric Grates Yxman här ute på Blockhusudden. I Rålambshovspareken är Yxman 3,5 meter hög!
     
    Djurgårdsbrunnskanalen i vinterskrud.
     
     Älskade Villa Dufvan!
     

     

    22 januari - tisdag

     

    Det var en grå och mulen gryning över Djurgården, när jag vaknade av tutande sångsvanar ute på sjön. Ljudet som kanske inte är det vackraste bland fågelläten, fick mig ändå att tänka på våren. Jag nöp mig i armen när jag satt och åt frukost med utsikt över Stockholms inlopp från skärgården, eftersom dagarna är så behagligt sköna. Nu har jag även fått min första pensionsutbetalning, som jag klarar mig gott på. Idag gick vi på långvandring, Lexus och jag och även idag mötte vi matte Cecilia som hade förflyttat sig med sina arbetskamrater, hit ut till Blockhusudden med sina sågar och grensaxar.

     

    Vi fortsatte bort till Waldemarsudde och korsade Rosendal trädgård, där allt var stilla i väntan på att de öppnar för säsongen den 1 februari. Det här är en lagom lång vandring genom vackra platser och jag hade min veckolista från Spotify i öronen. Listan som snickras ihop av programmet, efter vad de tror att jag tycker om att höra. Det blir en salig blandning av musik och det är spännande att höra vad som kommer. Den här veckan fanns på listan bland annat Bach, Debussy, Erik Satie, Tomas Andersson Wij och när jag kom ner till Djurgårdsbrunnsviken passade Down in the Deep av Wouther Dewin perfekt.

     

    Borta vid Djurgårdsbrunnskanalen tränade vi på att gå fot, både Lexus och jag...! Vi gick mitt i den breda parkvägen och tränade på att inte nosa eller att fotografera, vi har ju ett beroende båda två. Lexus nosar extremt mycket och jag fotograferar lika extremt mycket, men nu har vi börjat vår avvänjning. Vi ska lära oss att se verkligheten som den är framför oss, med våra ögon och inte genom nos och kameralins! Självklart ska han få nosa så mycket som han behöver och jag kommer trots allt att skjuta iväg någon bild då och då.

     
     Isbladskärret
     
    Vi går igenom vilka bilder som ska passa i det här blogginlägget!
     
      Syrener till Cecilia, från Fältöverstens blomsteraffär.
     

    24 januari - onsdag

     

    Kylan gav vika och flera plusgrader förvandlade den vackra snön till en skitig sörja. Lexus och jag traskade runt i sörjan och det blev ordentlig rengöring när vi kom hem. Jag köpte syrener i blom åt Cecilia på Fältöverstens blomsteraffär och doften förflyttade mig känslomässigt till maj månad.

     

    Ett företag hörde av sig och köpte fyra fotografier med motiv från Marabouparken, som de ska använda till fototavlor och vi kommer troligen att ha ett fortsatt samarbete!

     

    25 januari - torsdag

     

    Det mesta av snön har nu smält bort och riktigt hårda vindar sveper fram över Djurgården. Vi pratade om att rådjuren ökat i antal här på ön och att dom vackra djuren bara väntar på att Djurgårdsförvaltningens tulpanplanteringar ska börja knoppas...! Utanför fönstret rörde sig fem vackra djur och jag tyckte att det var en fantastisk syn.

     

     Prins Eugens Waldemarsuddes vackraste rum!
     
     Prins Eugens Waldemarsudde.
     

    26 januari - fredag

     

    Det blev barmark igen och även om jag den här vintern tycker att det är ok med snö och kyla, så njuter jag av att trampa jord och grus igen under mina vandringar på Djurgården. På Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels 390 meter långa kärleksstig vid Isbladskärret som anlades 2010, anade jag en svag vårkänsla i min vinterfrusna kropp under morgonvandringen. Stigen som slingrar sig fram just intill våtmarken består av trampad jord och jag fylls av lycka att få vistas här i naturen så nära stan, fri från krav och måsten, tillsammans med min vandrande fyrbenta vän. Fåglarna låter allt piggare för varje dag som går nu när ljuset återvänder och de börjar göra sig beredda för vad som komma skall. Efter gårdagens hårda vindar, har lugnet lagt sig igen över ön och kanalens vatten låg helt stilla.

     

    I år ser jag fram mot att möta våren fullt ut i Stockholm och speciellt på Djurgården, mer exakt på östra delen av ön. Att få nosa upp de första vårtecknen, som till exempel vintergäcken vid Blockhusuddens busshållplats och snödroppshaven vid Parkudden. Tidigare har jag följt varje liten förändring i natur och trädgård under våren i Engsholms slottspark där jag jobbade. Nu kommer jag i stället att uppmärksamma växternas uppvaknande och när bofinken och näktergalen kommer till den här vackra Stockholmsön.

     

    ´´Hemma´´ i Villa Dufvan blev det kaffe och njutbar lyssning av Uffe Lundells nya låtar som han släppte under natten till torsdagen. Skisser. Det är något med hans texter som träffar så helt rätt och jag väntar på att han snart ska släppa en ny roman.

     

    På eftermiddagen besökte vi Prins Eugens Waldemarsudde och såg utställningen Vävda bildvärldar av Annika Ekdahl. Stora fantastiska verk som tog flera år att färdigställa. 

     

     

     

    Lördag 27 januari - lördag

     

    Att vandra längs Djurgårdens stränder är under vardagarna en ren njutning, men under helgerna blir det för mycket folk för mig. Vi gick in i skogen...

     

     

     

    Söndag 28 januari - söndag

     

    Den här Djurgårdsveckan slutade med fika på underbara Café Skroten med mina kära. Det har varit en skön vecka på min favoritplats i Stockholm och nu väntar en vecka hemma i Brommanästet!

     

     

    Lexus var med när vi söndagsfikade på Skroten!
     
    Lexus och Cecilia på Skroten!
     
    Se hela min pensionärsdagbok genom att klicka på ´´Veckodagbok´´ i de liggande länkarna högst upp i bloggen, eller i vänstermenyn! Eller klicka här
     
     

    Mitt första fria år, vecka 3 - Södervandring i Våra drömmars stad

     
     

    15 januari – måndag

     

    Isande vindar svepte över Stockholm i gråvädret och jag stannar inne i mitt varma Brommanäste, förutom ett kort besök inne på Centralstation där det skyltades med svenskodlade tulpaner, så här på Tulpanens dag!

     

    Idag var det nog första dagen sedan jag började jobba 1970. som jag är hemma en vardag utan att ha dåligt samvete! Nu känner jag inte kraven på mig längre och jag kan ta ett djupt andetag och bara koppla av!

     

    16 januari - tisdag

     

    Hårda sydliga vindar över Stockholm och mitt på dagen kom snön! Jag ligger lågt!

     
      
    Järnpojken på Bollhustäppan i Gamla Stan
     
    Slussens ombyggnad
     
    Mosebacke
     
    Anna Lindhagens täppa
     
     Katarina kyrka
     

     

    17 januari – onsdag

     

    En decimeter snö har fallit över Stockholm och plogbilarna skrapade gatorna här utanför när jag vaknade. Från det att jag var 16 år, alltså för 48 år sedan, har jag röjt snö där jag jobbat. Alltid redo! Alltid bevakat väderprognoser! En gång i tiden när vårt familjeföretag skötte om mängder av trädgårdar runt om i Stockholm, där vi även hade hand om snöröjningen, var jag ute på kvällarna och mätte snödjupet med tumstock, så att vi visste när vi skulle rycka ut. Vi körde runt på stora bostadsområden i västra Stockholm och på Stadsholmens gårdar på Söder och andra platser i innerstan. Helst skulle allt skottas och röjas samtidigt och det hände ibland när vi var färdiga och helt slutkörda, att det började snöa igen och det var bara att börja om. På radio och TV talade alla om hur trevligt det var med snön, men trots att det var vårt levebröd, så lärde jag mig aldrig att acceptera snön.

     

    När jag jobbade i vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice, hade jag väldigt många år kvar till pensionJ, men längtade redan då till den dag då jag skulle slippa bry mig om det snöade eller inte. Då jag som alla andra skulle kunna titta ut genom fönstret och bli glad åt snön som fallit under natten, att det blev ljust och vackert.

    Så gjorde jag i morse! Och i stället för att köra 7 mil till jobbet på Engsholm, som jag gjort de senaste 20 åren, i vinterväglag i mörkret, så vände jag mig i stället om i sängen och somnade om…!

     

    Efter en lång stilla frukost, tog jag tunnelbanan in till Gamla Stan. Mitt mål var egentligen Östra Södermalm, men jag ville vandra en stund längs Stockholms äldsta gator innan jag klättrade upp på Söders höjder. Som vanligt hälsade jag på Järnpojken på Bollhustäppan. Pojken som tittar på månen, kallas han också och den här Sveriges minsta offentliga staty (15 cm hög) restes här intill Finska kyrkan 1967. Skapad av Liss Eriksson. Varje gång som jag besöker pojken, har han nya kläder på sig. Det är någon eller några som i hemlighet pysslar om den här lilla pojken och det sägs att man får tur och lycka i sitt liv om man klappar honom på huvudet. Vilket jag oftast gör!

     

    Jag passerade Slussen som är och kommer att vara en stor arbetsplats, fram tills allt blir klar runt 2025. Den nya Slussen kommer att förändra den här platsen totalt och jag är ganska säker på att kopplingen mellan Söder och Gamla Stan kommer att bli till det sämre. Ibland tycker jag att vår vackra stad utvecklas helt fel. Tänker även på det blivande Nobelcenter på Blasieholmen. Två viktiga platser i huvudstaden som mer eller mindre förstörs.

     

    Harald Lindbergs trappor upp till Mosebacke från Katarinavägen kändes lätta att gå eftersom jag känner mig piggare än på länge.

    Min vanliga vandringsväg gick från Mosebacke, Fiskargatan fram till Katarina kyrkobacke och förbi Katarina kyrka som enligt mig är en av Stockholms vackraste kyrkor, vänster vid Mäster Mikaels gata, förbi Cornelisparken, korsade Katarinavägen och in på Fjällgatan, jag fortsatte fram mot Sista Styvens trappor, där Per Anders Fogelström bodde och vidare upp till Stigbergsgatan och Anna Lindhagens täppa, där jag tog några bilder ut över stan. Jag vandrade vidare över Folkungagatan, upp Sågargatan och in till vänster på Lotsgatan. På Åsögatan tog jag en bild på huset som Fogelström använt som bostad åt Henning och Lotten i boken Mina drömmars stad. Böckerna som jag läst så många gånger och som jag njuter av varje gång.

     

    På Åsöberget blåste det isande kallt, men snön hade slutat falla och i några sekunder tittade en blek januarisol fram, för att sedan försvinna bakom tunga grå moln igen. Nu längtade jag efter kaffe och som vanligt tog jag sikte på Bakverket - Bondegatan 59. När jag kom fram såg jag att caféet hade ändrat namn till Bazzar och jag undrar varför så många caféer och restauranger inte kan få ha kvar sina svenska namn, trots ägarbyten. Jag är verkligen långt ifrån någon inskränkt nationalist, utan tycker att det är bra och spännande med caféer och restauranger från hela världen här i Stockholm, men jag tycker att det börjar gå aningen för långt nu. Jag skulle kunna räkna upp väldigt många caféer runt om i stan som tappat sina svenska namn och som nu heter något man knappt kan uttala. Jag blev glad lite senare när jag gick förbi Gunnarssons konditori på Götgatan 92!

     

    Hur som helst så har ´´Bazzar´´ helt fantastiska mackor och gott kaffe, och jag satt länge i värmen och njöt innan jag började vandra genom ett vintrigt Vitabergsparken, där barn åkte pulka i de branta backarna uppifrån Sofia kyrka. Jag gick vidare bort Ringvägen fram mot Götgatan och roade mig med att se vad butiker, restauranger och caféer heter. Tittade bort mot Folkungagatan 52 och Wirströms Järn och Färg, butiken som har öppet 365 dagar om året och som funnits här sedan 1989! Man borde egentligen handla där någon julafton och nyårsafton bara för att ta del av den fantastiska servicen.

     

    Det blev en härlig vandring på fina Söder och jag kände mig inte alls trött efter 16 000 steg, ingen lång vandring ens för en pensionär, men i snö och med flera lager tjocka kläder så räckte det bra den här onsdagen! Tunnelbanan från Medborgarplatsen tog mig hem till Alvik.

     

     

    18-19 januari

     

    Vilodagar. Läst, skrivit, småvandrat!

     

     
     
    Cafe´ Bazzar - tidigare Bakverket på Bondegatan 59
     
     Boken som jag läser
     
     På torsdagen hälsade jag på ute på Djurgården!
     
     

     

    20 januari – lördag

     

    Mina drömmars stad och hela Per Anders Fogelströms bokserie om människornas liv i Stockholm förr i tiden som jag läst så många gånger, är berättelser som fått hedersplatsen i mitt litteratur-hjärta. Förra året skulle Fogelström fyllt 100 år. Det firades och uppmärksammades på många olika sätt i stan under hela 2017, bland annat gick jag en Fogelströmsvandring på söder och besökte platser där handlingen utspelar sig i böckerna.

     

    Igår såg vi teaterföreställningen ´´Våra drömmars stad´´ på stora scenen på Stadsteatern tillsammans med goda vänner. Jag hade inga större förväntningar eftersom jag verkligen inte är någon teatermänniska, utan trivs bäst när en historia berättas i böcker eller på film. Teater som oftast blir alldeles för överspelat med vilda yvigt gester och med höga röster för att publiken ska se och höra, passar inte mig. Men när det gäller Fogelströms berättelser så måste jag självklart även se den här teatern.

     

    Förväntansfullt såg jag när skådespelarna fyllde scenen. Jag hade väntat mig en startscen där Henning som 15-åring vandrar in i staden på 1860-talet, som i boken, men i stället står en grupp människor tätt hopträngda mitt på scenen och det ska då föreställa Hennings första boende i det trånga rummet med många inneboende. Dom står där och skakar och skriker ut sina repliker och Henning som i boken och filmen är en lågmäld och blyg person, blir här till en sprattelgubbe som studsar omkring. Jag sitter chockad och stirrar och förstår inte vad det är som händer, men förstår också att det är svårt att gestalta 100 år på tre timmar. Men hela den här förställningen blir till en enda röra av personer som springer omkring och man kastas fram och tillbaka i tiden. I boken lär man känna personerna så väl och de har nästan blivit som ens vänner efter alla läsningar. Nu kände jag inte igen en enda person i den här virriga röran.

     

    Nej, det här var nog mitt sista försök att gå på teater. I garderob kön efteråt träffade vi en man som sa att det var det sämsta han sett och var upprörd att han betalat så mycket för detta! Nu ska jag inte ta ner den här föreställningen på det sättet, utan bara konstatera att teaterföreställningar inte passar mig.

     

    Men vi hade trots allt en väldigt trevlig stund och maten efteråt var definitivt mycket bra på Wokhouse på Regeringsgatan…!

     

     Läs mer om Våra drömmars stad på Stadsteatern här!

     

    Djurgårdsbrunnskanalen söndag
     
     

    Högst uppe under headbilden finns flera länkar, där finns bland annat alla ´´Mitt första år som pensionär´´

     

     

    Nu väntar en vecka ute på Djurgården!


    Lexus - Bichon havanais

     
    Visst har jag tyckt om några hundar tidigare, men jag kunde aldrig tänka mig att jag någon gång skulle kunna riktigt älska en hund. Det var innan jag träffade Lexus, ja först träffade jag såklart Lexus matte Cecilia, som bor på vackra Djurgården med sina två tonårsbarn Julia och Felix, och så den vackra Bichon havanais hunden Lexus då!. 
     
    Lexus föddes den 12 november 2013, kl. 15.08 och vägde då 132 gram. Uppfödarna heter Havannaville´s och finns ute i Tyresö. Han är född sist i en kull på tre och fick namnet ´´Hattrick´´, men kom lite senare att kallas Helmer. Så här skrev uppfödarna: Helmer öppnade sina ögon när han var 13 dagar. Han är sobel färgad och har alltid varit en tuffing och den absolut gosigaste!
     
    Lexus pappa Leo kommer från Tyskland, där uppfödaren heter Elke Kern. Leo har varit mycket framgångsrik i utställningarna, han är både svensk och Estnisk utställningschampion. Mamma heter Ebba!
     
    Cecilia har berättat att innan det blev klart att hon skulle få köpa Lexus, var han tingad av någon annan, men att han till sist fick flytta ut till vackra Blockhusudden på Djurgården och fick då sitt namn Lexus!. Idag lever han ett gott liv i en familj där han är mycket älskad! 
     
    Lexus är verkligen en fantastisk liten kille, som vann mitt hjärta tidigt. Han är väl inte direkt någon tuffing som när han var valp, däremot är han fortfarande väldigt gosig och snäll och har de vackraste ögonen. Han är mycket sällskaplig och tycker om att ligga tätt intill sina nära och kära och vi har hört av flera hundägare att deras hundar tycker så mycket om Lexus.
    Han skäller endast om någon skulle närma sig tomten och det är ju bra att han vaktar sin familj! Sedan skäller han såklart av glädje när någon som han känner är på ingående och det är så underbart att komma dit och bli mottagen med så mycket glädje och värme!
     
    Ja han har verkligen tillfört något extra i mitt liv och nu när jag inte jobbar längre, kan jag tillbringa mer tid med min fina kompis!
     
    De flesta bilderna i det här inlägget är tagna av Cecilia! 
     
    Ska vi inte gå ut på fotovandring snart?
     
    Fyraårskalas!
     
    Lexus och jag har mycket gemensamt, fika till exempel!
     
    Lexus favoritbänk vid Isbladskärret på Djurgården.
     
     Lexus som älskad valp!
     
    En av alla vackra Djurgårdsvandringar!
     
    Hit längtar vi alltid, till Djurgårdens backar när de fylls av vitsippor!
     
    Klä på mig vintertäcke? Helst inte faktiskt...
     
    Lexus och Urax, bästa kompisar!
     

    Funderingar kring sociala medier

    Sociala medier har blivit en självklarhet för de flesta av oss idag, men hur vi använder Facebook, Instagram, bloggar eller vad det nu är, har förändrats. Jag brukar gnälla att allt har blivit så flyktigt sedan tiden då sociala medier endast bestod av bloggar, men jag förstår att människor inte har varken tid eller intresse av att fördjupa sig i vad okända personer har att säga på Internet.
     
    För mig är bloggen det som är viktigt och jag har skrivit den nu i snart 13 år. Den är min dagbok på nätet helt enkelt! I skrivande stund har jag publicerat 3580 blogginlägg sedan starten 2005. Det finns 26 511 bilder i bloggen och allt finns att se i arkivet som är placerat i menyn till vänster i bloggen, där finns även en sökruta som fungerar precis som Google, men som endast visar det som finns i min blogg. 
     
    Bloggen
     
     
    Facebook
     
     
    Min privata Facebook är inte alls viktig för mig och jag försöker att minska användandet av den platsen. Däremot så är det roligare med den Facebooksida som jag startade när boken Stockholms gröna rum som släpptes på våren 2013. Där finns idag 5 390 följare och jag lägger ut bilder på Stockholm nästan varje dag. Där brukar jag även länka till min blogg. Tyvärr är det inte så många som brukar klicka in på länkarna, men som sagt, jag fattar att folk inte orkar! För de flesta är det bilderna på Facebook som är intressanta.
     
    Instagram
     
     Instagram har jag mest för att helt kravlöst kasta ut lite bilder!
     

    Södermalms vita rum

    Anna Lindhagens täppa på Stigbergsgatan
     
    Åsöberget
     
    I boken ´´Mina drömmars stad´´  bodde Henning och Lotten högst upp i det här huset vid Åsögatan.
     
    Åsögatan
     
    Åsöberget utsikt mot Fåfängan
     
    Långa huset på Lilla Mejtens gränd
     
    Sofia kyrka
     
    Mosebacke
     
    Mosebacke
     
    Katarina kyrka
     
     Cornelisparken

    Stockholms gröna berg

     Vitabergsparken
     
    Stockholms stadsplanerings historia brukar handla om tre stora regleringar: Claes Flemings rutnät på 1600-talet, Albert Lindhagens stadsplaner på 1800-talet och Yngve Larssons Norrmalmsreglering på 1900-talet.  Efter de tre stora kom Generalplan 1952 och Översiktsplan 1990.
     
    Under slutet av 1800-talet genomfördes en omfattande gatureglering i Stockholm, en generalplan som fick namnet Lindhagensplanen, efter juristen och politikern Albert Lindhagen, som utformade denna plan i slutet av 1860-talet. Jag ska inte gå in i detalj på den här stora regleringen, utan i stället berätta lite om de bergsparker som kom till under samma tid, som en följd av Lindhagens plan. 
     
    Från mitten av 1800-talet ökade befolkningen dramatiskt i Stockholm på grund av att industrialismen på allvar nått huvudstaden, vilket medförde att arbetstillfällena fanns här. 1860 fanns 100 000 invånare i Stockholm, vid sekelskiftet hade antalet tredubblats. Det behövdes därför byggdas mängder av nya bostadshus och när bebyggelsen blev allt tätare i innerstaden, blev samtidigt grönskan mer betydelsefull för människorna och enligt Lindhagensplanen skulle naturlika parker med inhemska träd och buskar anläggas på bergiga och kuperade områden som var svåra att bebygga. Stockholmarna skulle få tillgång till ´´en lantlig naturs välgörande inverkan´´.  
     
    Nu när arbete fanns skulle Stockholms befolkning kunna flytta till de nya hygieniska husen och slippa nedslitna ruckel där fattigdom och sjukdomar rådde. De hus och kåkar som vi idag kallar pittoreska och trevliga, var på 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet, trasiga, kalla och unkna platser där fattiga familjer med många barn levde sina liv. I stället för de gröna gårdar där kåkarna låg, skulle nu stockholmarna kunna vistas i ordnade parker på sin korta fritid.
     
    Som stadsromantiker tänker jag att man borde väl ha kunnat vara lite försiktigare när Lindhagens gaturegleringar genomfördes. Men under den här tiden fanns det inte plats för tankar på romantik och mysiga trähus med gröna gårdar, man ville komma bort från fattigdomen helt enkelt. Jag är dock glad åt alla dessa gröna parker i Stockholm, som trots allt fick plats i den nya tiden, i den nya staden. Och att det i varje fall sparades glimtar av den gamla staden.
     
     Under den här tiden sköttes stadens parker av flera olika entreprenörer, men när allt fler parker anlades blev det nödvändigt att tillsätta en stadsträdgårdsmästare och 1869 anställdes Stockholms första stadsträdgårdsmästare Alfred Medin (1841-1910). På kort tid anlades Vitabergsparken och Tantolunden på Södermalm, Kronobergsparken på Kungsholmen, Vasaparken, Tegnérlunden och Vanadislunden på Norrmalm.
     
    Här är Stockholms sex bergsparker som alla kom till i slutet av 1800-talet!
     
    Vitabergsparken
     
     
     
     I slutet av 1800-talet låg på ´´Hvita Bergets´´ sluttningar ett gytter av gamla träkåkar och ruckel. Dessa var ofta kalla och fuktiga och i fullständig avsaknad av allt som kan kallas bekvämlighet. Människor framlede här sina dagar under ytterst svåra förhållanden och i ständig kamp mot sjukdomar och svält. Ännu vid sekelskiftet ansågs ´´Hvita Bergen´´ vara stadens fattigaste och mest vanlottade trakt.
     
    Men när berget klätts i lummig grönska och flertalet av rucklen försvunnit, när blåsorkestrar gav konserter i parkens musikpaviljong och Ceders kafé lockade med förfriskningar, då hade slummen försvunnit.
     
    Hämtat ur Bertil Askers bok - Stockholms parker från 1986.
     
    Den stora lummiga park som vi ser idag, började anläggas 1888 då vägar iordningställdes. Själva parkens anläggande startade 1895 då ett stort antal träd planterades. Sofia kyrka invigdes 1906 och 1913 planterades träd öster om kyrkan och södersidan fick sina träd året därpå. 
     
    Vid den norra uppfarten till kyrkan anlades områden med perenna växter på 1920-talet och väster om kyrkan utfördes parkanläggningar 1938. Vita bergens stora friluftsscen invigdes 1954 och det var där Carl Anton mellan åren 1981-1995 sände ´´Carl Anton i Vita bergen´´ på SVT, där han bjöd in kända artister till varje program och där han själv ofta sjöng egna och andras lovsånger till sin älskade stadsdel Södermalm. Under de här åren hade han inte många steg från sitt hem till friluftsscenen där inspelningarna skedde. Scenen används nu i stället bland annat av Parkteatern. 2012 renoverades Carl Antons  gröna hus och även tomten, och det är nu en ny hyresgäst i huset. Carl Anton själv bor numer på Katarina Östra Kyrkobacke 3.
     

    I en av de då omoderna söderkåkarna på Mäster Pers gränd, just nedanför kyrkan, bodde Ulf Lundell under en tid på 1970-talet. Huset hade han fått hyra i andra hand av sin goda vän Joakims pappa som var den berömda fotografen Christer Strömholm. Här skrev Lundell sin bok Jack, hans första roman som blev en stor succé 1976 och som idag är en litterär klassiker, där handlingen delvis är förlagd just till huset och gården här på Mäster Pers gränd.  En annan känd plats i Vitabergen är Svenska Ords lilla träkåk som ligger ner mot Renstiernas gata. Den röda lilla söderkåken var Hasse & Tages skrivarstuga.

     

    Den här söderkåken var högsäte för svensk humor under många år. Hit flyttade Hasse Alfredsson 1956 när han gifte sig och huset blev sedan skrivarstuga åt Hasse och Tage, som bildade sitt företag Svenska Ord. Här skrevs revyer, sångtexter och sketcher som har blivit odödliga och man kan ana att det skrattats mycket i den här gamla stugan.

     
    I parkens östra del ligger ett av Stockholms äldsta koloniområden - Barnängens koloniträdgårdsförening som grundades 1906, på initiativ av Anna Lindhagen. Det lilla vackra koloniområdet är idag bara en rest av hundratals trädgårdar som fanns ner mot Hammarby sjö.
     
    Många av parkens stora lummiga träd kom på plats mellan 1890-1910 och idag är skogslönn det absolut vanligaste trädet i parken. Vid en trädinventering 2005 fanns det bland annat 129 skogslönnar, 46 björkar, 45 askar, 37 lindar, 35 almar och 29 ekar. Eftersom almsjukan även drabbat Stockholm så har många sjuka almar sågats ner och det är nu endast ett fåtal kvar som fortfarande är friska i Vitabergsparken. I augusti klättrade jag upp i Sofia kyrkas torn för att ta översiktsbilder över parken och där uppifrån tornet kunde jag se vilken kompakt grönska parkens träd har utvecklat med åren. 
     
    Ett av problemen med trädbestånden (ca 500 träd) i parken idag, är att många träd har vuxit upp från frö och på så vis inte fått den uppbyggnadsbeskärning som krävs för att bli ett stabilt och säkert parkträd. Många av de frösådda träden är flerstammiga vilket kan leda till svåra fläkskador då de växt sig stora. Parken har förvildats mer än det var tänkt då man inte alltid hållit efter sly, men det finns en trädplan för parken och åtgärder har vidtagits och jag hoppas att det även finns en långsiktig plan för Vitabergens träd. 
     
    Tantolunden
     
     

    Tantolunden som är en av de största parkerna i Stockholms innerstad och skapades under stadens första stadsträdgårdsmästare, Alfred Medin. 1885 anslogs medel att påbörja arbetet i det bergiga området väster om Ringvägen. Området fick namnet Tantolunden, efter en stor egendom Tanto, som funnits här.

    Medins plan för Tantolunden är ett snirklande system av gångar och promenadvägar som leder i cirklar upp till parkens högsta punkt som utformades till en rondell med sittbänkar. Gestaltningen var typisk för tiden med romantiken som grundidé. Folk skulle finklädda lustvandra under grönskande träd. Liksom i Vanadislunden använde man sopor som fyllnadsmaterial från en tidigare soptipp som fanns här, innan jordmassor lades på i anläggningen och det krävdes många lager av matjord innan parken ansågs färdig 1899. 

    Idag finns ca 50 olika trädarter i Tantolunden, det är mest vanliga träd som vi ser i alla parker, men här finns även Ullungs-rönn, Glanslind och Berlinerpoppel.

    I östra änden av parken ligger Ekermanska malmgården från 1700-talet där det funnits en stor trädgård med mängder av fruktträd och även en krog. Sedan 1985 finns här Högalids hembygdsförening och ett café som har öppet varje söndag mellan 12-15.

    Där de två höga krökta 60-talshusen står idag invid Årstabroarna, fanns tidigare ett stort sockerbruk som legat på platsen sedan 1700-talet. Just vid brofästet ligger Molitors malmgård från 1700-talet och där finns en av Stockholms äldsta parklindar, som planterades någon gång på 1600-talet. Den har en omkrets på över fem meter och räknas till Sveriges tio mest värdefulla lindar. 

    I parkens södra del längs Årstavikens sluttningar finns ungefär 500 koloniträdgårdar, om man räknar med Södra Årstalunden och Eriksdalslunden, som ligger utanför Tanto-området. 

     

     Tantilunden 1917 - foto från Stockholmskällan.

     

     
    Kronobergsparken
     
     
    I Kronobergsparken som är 5,5 hektar stor började anläggningsarbetena 1891 i delen mot Kronobergsgatan och efter några års avbrott så stod hela parken färdig 1912. Det var området mot Polhemsgatan som anläggningsarbetena avslutades. Så här skriver Bertil Asker i sin bok Stockholms parker:
    På ritningen snirklar gångsystemen runt i anläggningen mellan en mångfald små gräsytor som överbelastats med träd och buskar. Den högsta punkten poängterades med tio träd, som omkransade en cirkelrund grusad yta.
     
    I sluttningen mot Kronobergsgatan  ligger den judiska begravningsplatsen som är inhägnad av järnstaket. Det var redan på 1770-talet som invandrade judar hade köpt mark här, för att 1787 anlägga en begravningsplats där det idag finns 209 gravar. Den sista begravningen ägde rum här 1857. 
     
    De stora sluttande ytorna i parken är anlagda med stora mängder jord och jag håller med Bertil Asker som i sin bok skriver att parken hade nog blivit vackrare om man bevarat den ursprungliga naturen i stället för att utjämna marken med jordmassor. 
     
    2002-2003 genomfördes en stor renovering av parken och 2011 gjordes en inventering av parkens 346 träd och det kunde konstateras att 80 av träden var unga, 246 var vuxna och 8 träd var gamla.
    Av de träd som trivs bra i parken märks främst ek och bok, men även hästkastanj, lind och lönn.
     
    2012 sågades 15 stora träd ner eftersom de var gamla och med risk att falla. 
     
     
     Kronobergsparken ca 1900-1910. Bild från Stadsmuseet.
     
     
    Tegnérlunden
     
     
    Tegnérlunden är döpt efter skalden Esaias Tegnér och 1891 började det sprängas och schaktas för den nya parken, på platsen där det tidigare stått väderkvarnar.
     
    Två år senare planterades 900 buskar och träd och parken stod färdig 1894. På 1940-talet anlades lekparken vid parkens västra sida och under samma tid utfördes en omfattande renovering av hela Tegnérlunden, bland annat så att större och sammanhängande gräsmattor skulle underlätta skötseln. Tidigare var gräsytorna små och utspridda i ett mönster med blomsterplanteringar och slingrande gångar. Nu anlades även bäcken som porlar ner mot lekplatsen och plaskdammen. Utefter bäcken planterades perenner som astilbe, silverax, klippstånds, svärdslilja, fackelblomster, träjon, rodgersia, vänderot, näckros och kabbleka. Många av de växterna finns även idag där bäcken rinner. Mot norr planterades 150 azaleor med liljekonvaljer och blåsippor som undervegetation.
     
    Det var stadsträdgårdsmästare Holger Blom och framför allt hans medarbetare Erik Glemme som ritade den nya utformningen av Tegnérlunden och parkens har än i dag ungefär samma utseende som då. Lagom till att Stockholm blev kulturhuvudstad 1998, renoverades parken igen. Det gällde bland annat upprustning av bäckfåran där även nya växter planterades. Några träd togs bort och några nya planterades. Under 2011-2012 renoverade den västra delen av parken. Bäckfåran byggdes om ännu en gång och nu användes endast natursten och nya perenna växter planterades.
     
    I parkens norra del mot Tegnérgatan restes 1943 Carl Eldhs staty av Strindberg, som jag personligen tycker är en grotesk skapelse som skämmer den här delen av parken. 
     
    Tegnélunden innan parken 1885-1889 - foto från Stockholmskällan.
     
    Tegnérlunden 1903 - foto Stockholmskällan.
     
     
    Vanadislunden
     
     
    Området där en av Stockholms största parker idag ligger, kallades förr för Ormträskhöjden efter sjön Ormträsket som låg där idag Wenner-Gren Center är beläget. 1885 påbörjades anläggningen av Vanadislunden, då matjord lades på lager här. 1889 påfördes bland annat 8000 hästlass matjord till parken och transporterna fortsatte i flera år. 2000 träd och buskar planterades 1893 på de platser där parkanläggningen var klar och 1903 var största delen av parken klar förutom de den sydvästra deln som blev klart i etapper 195-1916 och 1929-30.
     
    Den gamla malmgården Cederdal ligger i parkens västra del mot Sveavägen, där det tidigare var rena landsbygden. Det vackra 1700-talshuset har fått blivit kvar efter det att staden växt och bebyggds med för Stockholm typiska, femvåningshus. Byggnaden uppfördes i början av 1700-talet med byggdes om 1783. Huset renoverades på 1940-talet då skulptören Anders Jönsson flyttade in. 1955 restes hans skulptur ´´Flicka i aftonsol´´ uppe i parken.
     
    1913-1918 uppfördes den borgliknande byggnaden som är en av Stockholms vattenreservoarer och i parkens södra del finns Stefanskyrkan som stod färdig 1904. 
     
    Personligen har jag lite svårt att tycka om Vanadislunden, jag får ingen riktig känsla för den här platsen och kanske är det för att trafiken nedanför stör mer än i andra parker i innerstaden och att jag inte tycker att anläggningen är särskilt vacker. På våren däremot är backarna ner mot Frejgatan, fyllda av scilla och krokus.
     
     
    Vanadislunden 1900-1920 - foto från Stockholmskällan.
     
     
    Långholmen
     
     

    Långholmen är tillsammans med Djurgården min favoritplats i Stockholm. Den vackra öns frodighet och grönska beror i första hand på att man på den tidigare så bergiga ön lade upp stora mängder muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas. Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna -  ´´att detta var helvetet´´.

     

    800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm, ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen. På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen

     

     Långholmen med Centralfängelset 1895 - foto från Stockholmskällan.

    Mitt första fria år, vecka 2 - Djurgårdsvecka

    Lilla Sjötullsbron över Djurgårdsbrunnskanalen, byggnaden heter Johansdal!
     
     Det är här ute på fantastiska Blockhusudden som jag vistat mycket!
     

    8 januari - måndag

     

    Idag är det första dagen som jag på riktigt känner att jag har slutat jobba, eftersom det är nu alla mina f.d. arbetskamrater börjar arbeta igen efter jul- och nyårshelgerna. Det kändes underbart att få sova tills jag vaknade klockan 6 och att i stilla tempo vakna och njuta av långfrukost framför nyheterna.

     

    På väg till ögonläkaren på Östermalm, tog jag först en sväng upp till ´´nya´´ Brunkebergstorg för att se hur torget förändrats. Förr var det här ett levande torg, det var innan de gamla vackra husen revs och ersattes av iskalla, själlösa och vansinnigt fula byggnader. Platsen har legat så gott som öde i många år, eftersom det inte finns några butiker kvar efter rivningen av de gamla husen. Det har enbart varit en plats som man passerar. Torget ska nu ha gjorts mer människovänligt och visst är det bra att Gallerian fått en ny entré till torget, det ger mer folkliv än tidigare. Men jag blev lite besviken att den tidigare gröna lilla parken nu helt skalats av och ersatts med stora upphöjda planteringar och visserligen såg jag att magnolior hade fått plats just utan för Galleria-entrén, men jag tycker att det varit trevligare med mer grönska på den här fortfarande så kyliga platsen. En stor katsura som togs bort från torget förra året, flyttades till Djurgården och står nu vid Rosendals trädgård.

     

    Vem vet, det kanske blir bra när det som planterats växt till sig. Tyvärr står byggnaderna runt torget kvar med sina mörka dystra fasader och jag vet inte om det blev så mycket trevligare på Brunkebergstorg efter ombyggnaden, trots att folk ränner ut och in i Gallerian…!

     

    Hela kvarteret där Gallerian ligger, byggs nu om och platsen ska heta ´´Urban escape´´ - inga svenska namn duger i stan nu för tiden. Men det är ett spännande bygge i City där taken blir gröna av växter och med restauranger varifrån man kommer att ha en fin utsikt över huvudstaden. Jag ska försöka ta mig upp där någon dag för att se hur långt de hunnit.

     

    Jag vandrade bort förbi Kungsan och Berzelii park och vidare Birger Jarlsgatan fram till Humlegården. Där upptäckte jag att det skett förändringar i den stora omtalade planteringen runt Linné. När den senaste planteringen iordningsställdes, tycker jag att det blev väldigt fint med den vilda stilen, där tusentals solhattar i orange trängdes med andra vackra perenner. Tyvärr dog de flesta solhattar efter några år och planteringen har väl haltat lite sedan dess. Men nu har något hänt. Runt hela planteringen har i ett brett stråk nya perenner planterats (jag återkommer med vad det är för perenner) och det ska bli mycket spännande att se resultatet nästa år och framför allt om två år när växterna etablerat sig ordentligt.

     

    Kaffe drack jag på mysiga och gammeldags Sture Konditori i hörnan Sturegatan-Karlavägen.

     

    Isbladskärret 
     
     Efter våra vandringar, skriver vi lite, läser en hel del och vilar så klart!
     

    9 januari - tisdag

     

    På morgonen åkte jag ut till Blockhusudden på Djurgården, där jag ska bo den här veckan. Lexus och jag startade med en morgonvandring runt Isbladskärret. Det var någon grad kallt, en blek lågt gående januarisol gav oss ett svagt ljus med långa skuggor och jag kände verkligen min nyvunna frihet när vi vandrade stigarna fram runt den unika våtmarken som ligger bara några kilometer från stadens stress.

     

    Vid Blockhusuddens parkering, arbetas det vidare på det stora monumentet över flodvågskatastrofen 2004 och jag är nyfiken hur det kommer att se ut i vår när de blå blomsterlökarna kommer att blomma på jordbäddarna. Konstverket är utformat som en spiral som vrider sig runt sig själv genom vallar som stiger ur marken. Spiralen som kallas för Fibonacci-spiralen återfinns i flera av naturens mönster.

     

    Dagens andra vandring blev längre då vi gick bort till Waldemarsudde och vidare förbi Rosendal. Vid brofästet nedanför Rosendal funderade jag hur det kommer att bli när den nya bron kommer på plats 2019. Den har fått namnet Folke Bernadottes bro och kommer att förbinda platsen vid Sjöhistoriska museet och Rosendal på Djurgården. 

     

    10 januari - onsdag

     

    Vaknade till ett vykortslikt, gnistrande och krispigt Djurgården, då dim(rim) frost täckte träd och buskar. Tänk vad 5 minusgrader plötsligt kan förvandla ett tråkigt januarimörkt Stockholm, till något så ljust och vackert. Cecilia jobbar på Djurgårdsförvaltningen och nu när jag varannan vecka bor hos henne ute på underbara Blockhusudden, lever Lexus och jag ett fritt, lugnt och skönt pensionärsliv.

     

    Våra vandringar blev extra sköna denna vackra dag, trots att dimman tätnade under dagen och fartygens mistlurar ljöd ödesmättat ut över sjön. Längs stränderna låg hundratals sothöns och guppade i vågorna, de dök ibland ner i det mörka kalla vattnet, för att äta av vattenväxter vid de grunda stränderna. Stora Finlandsfärjor gled då och då ljudlöst förbi och jag blir aldrig bli mätt på dessa vandringar med min vackra, lurviga, fyrbenta kompis och självklart även med den lurviga kompisens matte, när hon är ledig!

     

    Vid lunchtid tog jag bussen in till Nybroplan för att möta min dotter. Vi åt på Taco bar på Kungsgatan och butikvandrade sedan en stund innan jag återvände ut till Djurgården. Det var lugnt i butikerna denna årets fattigaste månad!

     

    Ännu en perfekt dag, som avslutades med Cecilias goda mat och ett glas vin.

    Om jag njuter av mitt nya pensionärsliv? Jovars...!

     

     
    På andra sidan växer det upp nya byggnader runt de äldre och nästa vecka planerar jag att besöka Kvarnholmen för att känna av området som när bostadsbyggandet är klart, ska befolkas av 7000 personer! Därifrån har de en mycket vacker utsikt över Djurgården och inloppet från skärgården!
     
    Lexus och jag vilar en kort stund i ett lusthus!
     
     Måndagens cafébesök på Sture konditori!
     
     Lindarna i Drottningholms slottspark, där jag verkligen försökte förstå uppbyggnadsbeskärningens annorlunda medtod!
     

     

    12 januari – fredag

     

    Idag letade jag mig ut till vår stora pampiga barockpark i Drottningholm, där kungafamiljen har sitt hem. Jag brukar besöka parken då och då för att följa utvecklingen av alléernas lindar.

     

    Utbytandet av Drottningholms slottsparks ca 800 lindar i alléerna, har jag följt sedan de första gamla och dåliga lindarna fälldes 1997. Det har varit ett spännande och långvarigt projekt där de sista lindarna planterades 2011. Jag har varje år följt arbetena med plantering och uppbyggnadsbeskärning och fick förklarat i ett mail från slottsparksarkitekt Lena Löfgren-Uppsäll, hur den komplicerade uppbyggnadsbeskärningen skulle gå till. Då förstod jag att det inte skulle bli någon traditionell uppbyggnad med harmoniskt vackra kronor. Här gällde det att få träden att fungera i den ursprungliga idén. Och som sagt var, komplicerat är det, minst sagt!

     

     

    Det här är ett utdrag av mailet som jag fick av Lena:

     

    I Drottningholm är avståndet mellan de två mittersta raderna större, ca 12 m, än det i de yttersta trädraderna som är 7 m. Träden planterades inom raderna på ett avstånd av ca 7 m. Måtten utgår från mått i aln.
    I den mittersta raden skulle trädkronorna inte växa ihop mellan raderna, utan trädkronorna skulle beskäras så att den ljusstrimma föll ner på marken mellan raderna. Inom raderna däremot skulle träden växa ihop. I de yttre raderna skulle träden växa ihop både mellan raderna och i raderna.



    På så vis bildades tre alléer av de fyra trädraderna. I mitten fick man en ´´öppen´´ , ljusare allé där man genom trädkronorna såg slottets flyglar när man vandrade i alléerna från väster mot öster. De båda yttre alléerna skulle bilda täta ´´lövgångar´´, som gav skugga och viss enskildhet.
    För att åstadkomma detta skulle stamhöjderna för träden vara något lägre i de yttre alléerna och lite högre i den ´´inre´´ allén. D.v.s. träden i de båda mittersta raderna hade lite högre stamhöjd mot mitten och lite lägre stamhöjd mot yttersidorna. Även valven i mittallén och de yttre skulle variera något, med högre valv i den mittersta allén än i de yttre.

     

     

    Det var mycket intressant att få den beskrivningen och jag har därför genom åren inte funderat så mycket på att det såg märkligt ut efter de olika beskärningsarbetena.

     

    Men idag stod jag mest och gapade och undrade hur detta ändå ska sluta. Varje träd tycks ha fått en egen beskärningsmetod och det ser oerhört märkligt ut. Jag skulle så gärna velat ha haft slottsträdgårdsmästaren med mig under dagens besök, som kunde förklara för mig vad tanken med just den här senaste beskärningen är. Det här går över mitt förstånd! Självklart litar jag på de ansvariga i slottsparken och det finns såklart en förklaring till hela den här beskärningsmetoden. Jag kommer nyfiket att följa utvecklingen vidare.

     

     

    Nu är det helg! Även om jag har helg hela tiden nu, så känns det fint att få umgås med mina när och kära - på dagtid!

     

    (null)
     

    13 januari – lördag

     

    En grå, men mysig vilodag på Djurgården. Vi gjorde ett försök att besöka MR Cake, caféet på Rådmansgatan 12 i f.d. Arkitekturskolan. Det är de två stjärnkonditorerna Mattias Ljungberg och Roy Fares som öppnat det här spännande caféet på Östermalm i höstas, men köerna utanför i kylan var för långa för oss idag. Vi får prova en vardag i stället.

     
     

    14 januari – söndag

     

    Ännu en sovmorgon med långfrukost ute på Blockhusudden, en skön vandring med Lexus runt Isbladskärret då han fick träffa en massa trevliga kompisar, som också var ute med sina mattar och hussar. 

     

     

    Som avslut på den här underbara veckan åkte vi till Bosse Rappnes Ulriksdals Slottsträdgård och fikade. Så här års är man ju utsvulten på blommor, men här fick vi njuta av mängder med tulpaner och mina C:n köpte hem buketter av dessa fantastiska blommor. Här kan man plocka själv och komponera sin bukett. Vi brukar alltid stöta på trädgårdsmästare Bosse här, men idag fanns han tydligen inte på plats!

     

     

    Nu ser jag fram mot en ny skön vecka, som en fri man i stan!

     

     

    Mitt första fria år, vecka 1 - Kungsholmen runt

     Ormbunksrummet i Edvard Andersons växthus onsdag 3 januari
     

    1 januari - måndag

     

    Regnet föll tungt över huvudstaden den här första dagen på året. Mitt första fria år har nu äntligen inletts och jag vaknade utsövd ute på Blockhusudden efter en lugn och trevlig nyårsafton tillsammans med mina allra käraste. Innan jag klev ur sängen funderade jag lite på det kommande året. Friheten har jag sett fram mot länge, men flera undrar fortfarande om det inte kommer att bli tråkigt att inte ha ett arbete att åka till. Jag har ingen aning. Det visar sig…

    Att vandra i trädgårdar med min kamera, är något jag kommer att göra oftare nu när jag inte längre har ett arbete att sköta. Jag kommer att läsa, skriva och resa betydligt mer nu när jag har tid över och jag kommer även att vara mer hos Cecilia ute på Djurgården där jag ska att sköta om hennes vackra trädgård. Trädgården kommer jag att vårda och sköta med kärlek och glädje. Det vore nog inte så klokt att den f.d. Slottsträdgårdsmästaren helt plötsligt skulle sluta med allt trädgårdsarbete, efter 48 år i trädgårdar. 

    Nu längtar jag efter långa stadsvandringar igen, men innan dess ska jag ta hand om min lägenhet, så nu blir det några dagar med storstädning!

     

    2 januari – tisdag

     

    Vardagen är här igen efter alla kravfyllda och överkänsliga helger, vilket känns oerhört skönt. Först nu kan jag börja andas normalt igen och njuta av årets första orörda dagar. Mitt nyårslöfte är att lära mig sova lite längre på morgnarna och det har jag verkligen lyckats med under en tid nu.

    När jag öppnade min Facebook på morgonen, såg jag att trädgårdsmästaren på Waldemarsudde, Marina Rydberg hade skrivit ´’ Man saknar dig och de tidiga morgoninläggen redan kompis! Men unnar dig en God morgon ändå såklart!´´ .

    Det värmde lite i hjärtat!

     

    3 januari - onsdag

     

    Doften som slog emot oss när vi klev in i Medelhavshallen, var gudomlig. Det doftade vår och natur som det gör utomlands och jag stod helt stilla en stund för att supa in allt det goda. Besöket i Edvard Andersons växthus fick mig att vakna till liv igen, efter denna mörka vinter i Stockholm, då jag för första gången sedan jag var barn, längtar efter snö. Nu när jag inte längre behöver köra sju mil till jobbet, i mörker, oväder och halka, nu när jag kan vända mig om i sängen och sova en stund till!

    Medelhavshallen är för mig det viktigaste rummet i detta stora vackra växthus i Bergianska trädgården. Grosshandlare Edvard Anderson (1865-1936) lät testamentera pengar till Kungliga Vetenskapsakademin, så att denna oas i Stockholm kunde uppföras och invigas 1995. Tack så mycket för det Edvard!

    När vintern är som mest sträng, eller då mörkret tynger oss som mest, är det en fröjd att få ta av sig vinterjackan och strosa omkring i de sju olika varma växthushallarna – Medelhavshallen, Sydafrika, Australien, Palmhallen, Tropikrummet, Kalifornien och Ormbunksrummet. I de olika rummen finns cafébord utställda på vissa platser, där man kan slå sig ner och njuta av en fika, omgärdad av växter från hela världen. Idag blev jag lugn och hoppfull av att få tillbringa en stund i värmen bland alla dessa växter.

    I Ormbunksrummet blommade den håriga pussmunnen (Nematanthus strigillosus) och efter alla besök här hos Edvard, känns det som om många av alla dessa växter har blivit mina kompisar.

     
     
     Morgon i mitt näste i Bromma

     

    4 januari – torsdag

     

    Regnet piskade ner över stan och jag stannade kvar hemma i mitt varma näste. Ordnade med bilder, började skriva om Stockholms bergsparker, läste, drack te! Såg två avsnitt av På spåret, som jag missat. Började känna av friheten och jag blev nästan rädd av att jag har det för bra…! Vad är haken?

    Såg Barcelona i spanska cupen hemma hos dottern!

     

    5 januari – fredag

     

    När det började ljusna över vår huvudstad, hängde jag på mig kameraväskan, vandrade över till Kungsholmen i regnet och njöt av den där frihetskänslan som jag har så stort behov av. Jag har under en tid känt en längtan efter att få vandra och fotografera igen, men det är egentligen inte alls rätt årstid nu för en trädgårdsfotograf, men trots regnet och den gråbruna omgivningen, var det riktigt skönt att få långvandra igen efter alla helger.

    På Kronobergsgatan 41 fikade jag på Två systrar och en kock där både kaffe och macka smakade mycket gott! Hit kommer jag att återvända, var så säkra systrar och kock!

     

    Jag passerade Stadshusets innergård där det alltid finns stora grupper av turister som försöker fånga allt de ser med sin kamera.

    Borta vid Norr Mälarstrands parkstråk såg jag att de börjat renovera den långa strandparken i etapper. Det blir bland annat nya möbler, ny belysning, träd och buskar. Allt ska vara klart 2019. Entreprenör är Bite AB. Bra och spännande! Holger Blom och Erik Glemme skulle nog också ha gillatrenoveringen! De två som en gång i början av 1940-talet utformade denna vackra gröna strandpromenad.

     

    6 januari – lördag

     

    Biodag! Solsidan! Gillade!

     

     

     Nästa kommer jag att vara på Djurgården!

     

     Vandring runt Kungsholmen fredag 5 januari. Här är Hornsbergs strand.
     
     
     

    En dag på Kungsholmen

     
    Vandringssugen och fotosugen, tog jag mig upp på min bro, Tranebergsbron och vandrade över till Kungsholmen i januariregnet. Eftersom jag i första hand är en trädgårdsfotograf, så finns det inte så mycket att hämta utomhus den här tiden på året, men jag sköt iväg några bilder i farten, från höften! 
     
    Det är bekvämt för mig att vandra runt Kungsholmen eftersom jag kan gå från min bostad, då Kungsholmen ligger på andra sidan sjön. Med en engelsk språkkurs i öronen vandrade jag i lagom takt och upprepade högt fraser från kursen. Jag känner att jag måste förbättra min engelska något faktiskt. 
     
    Jag vek av från Barnhusvikens strand upp på Kronobergsgatan där jag fikade på Två systrar och en kock på nr. 41. Gott kaffe och en riktigt god macka. Borta vid Norr Mälastrand såg jag att de börjat renovera strandpromenaden i etapper och det blir bland annat nya träd och buskar. Klart 2019. 
    Det kändes gott att få börja långvandra igen efter allt sittande under helgerna.
     
    Hej!
    Jag trängde mig fram genom den stora hop av vilt fotograferande japanska turister för att ta bilden! Skulpturen av Carl Eldh.
     
    Karlbergs slott
     
    Judiska begravningsplatsen i Kronobergsparken.


    Veckodagbok

     Det var svårt att hitta en bra rubrik på de här blogginläggen som är tänkt att bli en dagbok från mitt första år som pensionär. ´´Mitt första fria år´´ kan ju uppfattas som att jag nyss kommit ut från fängelset, men handlar ju i stället om en efterlängtad frihet efter 48 år som trädgårdsarbetare/mästare!
     
    Klicka på länkarna!
     
     
    2018    Januari - Mars 
     
    2018    April - Juni
     
    2018    Juli - September
     
    2018   Oktober - December
     
     
     
     

    Veckodagbok januari-mars

     
     
     
    Klicka på länkarna för att läsa dagboken!
     
     
    Vecka 1 - Kungsholmen runt
     
    Vecka 2 - Djurgårdsvecka
     
    Vecka 3 - Södervandring i Våra drömmars stad
     
    Vecka 4 - Syrener i vintern
     
    Vecka 5 - Ålandskryssning
     
    Vecka 6 - Vårvinterblommor
     
    Vecka 7 - Stadsarkivet
     
    Vecka 8 - Ugglespaning
     
    Vecka 9 - Snöstorm
     
    Vecka 10 - Vårkänning
     
    Vecka 11 - Kylans återkomst
     
    Vecka 12 - Trädgårdsmässa
     
    Vecka 13 - Soluppgångar
     
     
     
     

    Mitt behov att berätta

    En morgonbild från mitt näste i Bromma!
     
    Även om jag här på bloggen kommer att fortsätta berätta om Stockholms trädgårdar, vandringar, mina resor och om växter mm, så har jag fortfarande även en lust att berätta vad som sker runt omkring mig, mer i detalj. Kanske inte alltför personligt, men att ändå få berätta om mina tankar och vad jag upplever i min enkla vardag.
     
    Visst kunde jag skriva för mig själv hemma på kammaren, så som jag först tänkt, men så tänkte jag att jag ändå skulle försöka med ´´En pensionärs dagbok´´ på något sätt, här på bloggen...! Dagboken kommer jag givetvis mest skriva för mig själv, men de som vill följa med är självklart välkomna. Tanken är att varje söndagskväll publicera veckans händelser och även om texten är det viktigaste, så slänger jag väl in några bilder också.
     
    Mitt vanliga bloggande kommer fortsätta vid sidan om.
     
    Min tid på Engsholm inbjöd verkligen att berätta om mina dagar i någon slags dagboksform och nu har jag bestämt mig att i stället berätta om mitt första år som pensionär, ´´titeln´´ som jag redan är ganska trött på...! Hädanefter kommer jag att säga att jag är ledig helt enkelt!
     
    Ibland får jag frågan om jag ska skriva någon mer bok, men jag tror inte det. Det är nog här på bloggen som jag trivs bäst, här bestämmer jag helt själv hur det ska vara. Men man vet aldrig vad som händer framöver...
     
    Så på söndag kommer Vecka 1 av ´´Mitt första år som pensionär´´
     
    Trots att jag har många planer inför mitt första fria år, så nynnar jag ofta på visan med texten:
     
    Måndag gör jag ingenting, ingenting.
    Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring,
    mig omkring.
    Onsdag går jag ut och vankar.
    Torsdag sitter jag i tankar.
    Fredag gör jag vad jag vill.
    Lördag stundar helgen till.
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails