Vi kör tio till....klicka på länkarna!

 

 

Den här onsdagen prövade jag på pensionärslivet som väntar. I och för sig började dagen med ett besök hos läkaren och så vill jag verkligen inte starta dagarna under min tid som pensionär. Förresten så kommer jag inte alls tycka om att kalla mig pensionär. Friherre var det någon som sa. Det låter bra! Så får det bli! Om nio månader blir jag friherre! Efter läkarbesöket som handlade om mitt knä som känns ok för tillfället, tog jag tunnelbanan in till Sankt Eriksplan och gick upp mot Sinnenas trädgård i Vasaparken.

 

Bofinken sjöng högt för att höras här i innerstaden och folk omkring mig stressade till skola och arbete. Eftersom jag den här dagen tänkte mig som friherre, så vandrade jag lugnt och stilla och såg mig noggrant omkring. Inne i Sinnenas trädgård var det endast snödroppar och julrosor som blommade och jag vandrade vidare till Tegnérlunden där jag fotade Astrid Lindgren och den groteska statyn med Strindberg av Carl Eldh. Jag tittade in i Centralbadets trädgård som vanligt och såg att de lagt på ny jord i planteringarna där stamsyrenerna blåst omkull och sågades ner i vintras. Nu hoppas jag att de planterar ny syrenträd på platsen. Jag upptäckte också att jättelinden i hörnet vid Hårlemanska malmgårdshuset var nedsågat och jag kommer verkligen att sakna det fantastiska trädet. Jag undrar just om det var sjukt på något sätt, eller om det blev för mörkt i husens rum? Det var mycket tråkigt i vilket fall som helst.

 

Friherren blev fikasugen och gick in på Vetekatten på Kungsgatan 55 för att ta en kaffe och kanelbulle. Mycket gott! Där inne i det anrika konditoriet från 1928, satt jag en stund och kände den gammaldags kondisatmosfären. Ut i folkvimlet på Kungsgatan igen och jag gick ner mot Stureplan där jag vek av mot Humlegården. Framför planteringen vid Linnéstatyn stod jag en stund och funderade vad det ska bli av den ängslika planteringen som med åren tappat det mesta av det som jag först tyckte om. Man kan tro att om man skapar en ängsliknade plantering, så sköter den sig själv. Så är ju inte fallet, tvärtom skulle jag vilja säga. Det är svårt att hålla en sådan plantering fräsch. Ofta är det några av perennerna som tar över och redan första året så dog ju hundratals echinacea, orange oprövade sorter som då var populära i plantskolorna. Idag dominerar prydnadsgräs, kärleksört, grekvädd och eldtörel, som på vissa ställen får konkurrens av ogräs på sommaren. Nä, jag tror att det är dags att göra om den här planteringen snart. Lite mer ordning och reda vill nog vår blomsterkung ha omkring sig. 

 

Jag fortsatte bort mot Berzelii park där jag studerade magnoliaknopparna i alla de arter och sorter som finns i en egen plantering och som det ser ut nu så kommer de säkert att blomma bättre än de gjorde förra året, kanske lika fantastiskt som under våren 2015.Trollhasseln blommade vackert mot Hamngatan och gjorde sig fin med Hallwylska palatset som bakgrund. Jag fortsatt bort mot Akademibokhandeln och Adlibris bokhandel på Regeringsgatan och mötte sedan upp min dotter vid Mäster Samuelsgatan där hon jobbar. Vi gick i duggregnet bort mot Sturegatan, där jag blev bjuden på lunch av dottern och tänkte att det vore en bra dagstradition när jag blir friherre! Efter lunchen blev friherren lite trött och tog tunnelbanan hem till Bromma för att packa om och fortsätta ut mot Blockhusudden...

 

Jag tror att pensionärslivet blir perfekt för mig! Den här dagen missade jag duv/andmatningen, men det tar jag nästa gång!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kalla nätter och en sol som värmer på dagarna. Vintergäck och snödroppar. Mars månad är sig lik och det bubblar av lycka i hela kroppen av varje litet vårtecken som visar sig. Jag väntar dock fortfarande på bofinken som är något försenad i år, men Claus i Skillinge har skickat upp ett gäng meddelade han mig, så de lär anlända vilken dag som helst.

 

Mina bilder på gryning och skymning vid Blockhusudden kanske kan bli tjatigt, men jag kan inte låta bli att hänga ut bilder, när det blir så där nästan jobbigt vackert. Annars är det Cecilia som näst intill har patent på Blockhusuddens soluppgångar och på hennes Facebooksida får jag ofta njuta av dessa magiska morgnar. Hon behöver bara öppna dörren i sitt hem, så har hon Lilla Värtan och inloppet från skärgården till Stockholm framför sig.

 

 

 

 

Jag jobbar på i mitt sista arbetsår och nu är vi snart i mitten av mars redan. Det omtalade slånsnåret vid hotellet, blev mars månads utmaning. Med mitt tre-gånger-opererade-knä, som egentligen inte längre tål att slita i stora ihoptrasslade slånsnår, har vi nu öppnat upp utsikten för gästerna och tagit bort småfåglarnas skydd mot hotande faror. Det är inget att visa på bild, så jag väljer ett foto från en stilla, underbar marsmorgon vid stranden i stället.

 

Eftersom jag inte rent fysiskt klarar av att jobba med buskröjningen hela dagarna, så har jag även börjat att beskära pelargonerna som vinterförvaras i en villa med lagom temperatur i slottsparken. De 250 röda pelargonerna har även i år klarat vintern bra och jag tar nu sticklingar som får bli nya plantor i det röda gänget som ska planteras ut i borggårdens planteringar i slutet av maj. Det är ett betydligt lättare jobb än att kämpa med 2-3 meter högt, taggigt slånbärsris som växt in i varandra. Jag har för vana att alltid spela klassisk musik för pelargonerna och så även idag. Vågar inte byta musikstil.

 

Under natten till den 8 mars kom vintern tillbaka och snödropparna doldes av snödrivor och jag skottade igen. I 47 år har jag handskottat snö. Nästa vinter ska jag bara le åt snön och aldrig någonsin klaga på snöröjning. 

 

 

Jag vet att det inte är någon sensation att visa snödroppar och vintergäck nu, men jag kände ändå för att pryda det här blogginlägget med blommor. Vi är väl ganska törstande efter vårtecken nu, eller hur? Det är på Adolf Fredriks kyrkogård som några av Stockholms tidigaste vårblommor visar sig och eftersom jag var på väg till Stadsbiblioteket på Sveavägen, så kunde jag inte låta bli att besöka dessa vårens budbärare.

 

Tanken var att jag skulle vandra i Stockholm idag, men vädret var inte så inbjudande och jag får helt enkelt vänta ännu en tid på en skön huvudstadsvandring. Det småsnöade och stockholmarna gömde sig under luvor och halsdukar. Jag tittade in på bokrean i Akademibokhandeln på Odenplan och jag upplever den här rean som den tråkigaste någonsin, inte en enda faktabok som tilltalade mig. Skönlitteratur lyssnar jag på nu för tiden med hjälp av Storytel och just nu så läser Helge Skoog Vävarnas barn av Fogelström, på jobbet, i bilen och på stan. Absolut inte i nya sängen - då somnar jag direkt! Väl hemma i nästet, såg jag Kalla bryta staven på tremilen och släppa förbi fyra pigga norskor som åkte ifrån allt och alla. Häpp!