Rosängen på Långholmen 29 juni 2017
Kerstin visar den första rosen som hon planterade här på Rosängen 2001 - albarosen Belle Amour.
Vi möttes på hennes vackra rosäng, en blåsig torsdagseftermiddag i slutet av juni. Det var inte något idealiskt väder för varken fotografering eller filmning, klarblå himmel och hård vind, men det gällde att passa på nu när albarosorna blommade som bäst. Jag besöker ofta Kerstins vackra plats på Långholmen, där hon under åren har planterat mer än 100 olika underbara rosor. Rosarier och rosenträdgårdar brukar vanligtvis vara belägna på mer soliga platser, men här bland höga lindar och hästkastanjer sträcker sig rosorna vackert upp mot Kerstins rosställningar och med det vandrade ljuset blir rosorna mycket vackrare än när de visas i full sol.
Jag får ofta höra en lång spännande berättelse om någon av alla dessa rosor. Och berätta det kan hon sannerligen, min duktiga trädgårdskompis på Långholmen. Hon brinner verkligen för sina rosor och ögonen glittrar extra mycket när hon har en spännande historia om någon av hennes favoritrosor. Det var därför jag ville att hon skulle vandra runt lite och berätta, medan jag filmade med min Iphone.
Tyvärr så blåste det som sagt den här dagen, men det gjorde egentligen inte så mycket, eftersom jag alltid blir lika uppslukad av hennes berättelser om rosorna och deras historia. Jag skulle vilja göra en långfilm om Kerstin och hennes äng. Eller förresten inte jag, utan det här borde verkligen någon på SVT nappa på , att göra en dokumentärfilm om hur Kerstin började med sin äng för 16 år sedan och hennes fantastiska arbete med alla rosorna.
Jag har skrivit om ängen och dess historia tidigare - se här!
Vi gör väl en film till sen Kerstin? När de vackra gallicarosorna och bourbonrosorna blommar! Jag lovar att vara försiktig och inte trampa på som jag gjorde på den här filmen...!
Läs gärna Kerstin fina blogg Storstadsnatur också - klicka här!
Jag vet aldrig att jag tidigare sett en Rosa rugosa 'Hansa' klättra på det här viset - underbart!
Se på filmen när Kerstin berättar för mig om sina tidiga rosor, främst Albarosor.
Tillbaka i min barndomsstad
Norrtälje 28 juni 2017
Det var ett halvår sedan jag besökte min födelsestad. Min mor gick bort i november och det har kännts oerhört tungt att besöka Norrtälje sedan dess. Men nu var det dags och min ena syster bor ju i den lilla staden i Roslagen så det finns ju självklart all anledning att besöka både henne och Roslagens huvudstad. Det blåser verkligen förändringarnas vindar över Norrtälje just nu. De nya husen där det gamla badhuset stod (där jag med vånda lärt mig simma en gång i tiden), har det nu växt upp ett knippe ganska fula hus och man suckar tungt. Varför kan de inte få till det bättre.
Nere vid hamnen där en gång två stora silos stod, har de första husen nu börjat resas. Det har tyckts mycket om den här nya stadsdelen, som kommer att få Norrtäljes bästa läge, och jag måste säga att jag har varit lite skeptisk. Men idag såg jag flera stora informationstavlor med färggranna skisser på hur det kommer att se ut en gång i framtiden och jag blev riktigt positivt överraskad. Nu vet jag att sådana här glada infotavlor ofta blir aningen för trevliga. Men om de inte ljuger alltför mycket, så tror jag att det här kommer att bli riktigt bra. (se bilder längs ner i blogginlägget)
Hur som helst så hade vi en riktig mysig dag, min syster och jag. Vi började på gården vid Verkstadsgatan där vi föddes på 50-talet och där jag levde mina första nio år. Jag visade syster syrenhäcken där jag brukar gömma mig i min gröna-rum-koja, när jag ville vara ifred för en stund...! Vi vandrade längs den vackra ån och vi sa att den är mycket vackrare idag än när vi var små. Det har kommit till många trevliga bryggor att sitta på och vid området bort mot ´´gamla badhuset´´ finns idag stora planteringar med perenner.
Vi kaffefikade med prinsessbakelse på Tösses konditori och vi satt ute nära ån. Det var många minnen som kom upp den här dagen och vi hade mycket att prata om. Tänkte att det är 42 år sedan jag flyttade från Roslagen till Stockholm. Vandringen gick vidare förbi hamnbygget och in i Socitetsparken, där vi vände och satte riktning mot Café/Restaurang ´´Sista tillfället´´ - det är sista tomten på Tillfällegatan? Fyndigt! En härlig räkmacka och en lättöl, höjde njutningen ännu ett snäpp den här vackra mysiga dagen. Vi klättrade upp på Södra bergen och såg utöver vår stad och visst var det lite märkligt att de två höga soliosarna inte fanns där som riktmärken längre. Men i det nya hamnområrdet kommer två höghus att återställa höjdriktmärket!
Vi avslutade vår dag på kyrkogården där vi hälsade på våra kära föräldrar i minneslunden. Syster hade plockat en vacker sommarbukett uppe i Södra Bergen och vi satte oss en stund för att ägna tankarna åt mamma och pappa.
Just som vi satt där gick det upp för mig att hela minneslunden var omringad av tusentals tusenskönor (Bellis), som om jag inte hade sett dessa vitrosa mattor när vi kom! Som om de plötsligt lyste upp framför oss! Som en hälsning. Till saken hör att på våra föräldrars lantställe på Rådmansö, var gräsmattorna täckta av tusensköna och vi log där vi satt och nu vill jag inte verka flummig på något sätt, men det kändes som en vacker hälsning från andra sidan!
Huset där jag bodde mina första nio år, i mittenvåningen till vänster.
Här inne i syrenhäcken hade jag min gröna-rum-koja!
Det är tur att du finns kvar i Norrtälje kära syster! Vi ses snart igen!
Tusensköna kring minnselunden
Oväntat besök i slottsparken
Just efter det att jag tagit den här bilden, mullrade åskan bort mot norr och regnet började falla över slottsparken. Jag jobbade i den stora perennslänten, när en kvinna kom fram till mig och frågade om jag var Hasse Wester. Hon kom från Moskva i Ryssland och turistade just nu i Stockholmsområdet och eftersom hon inte körde bil, hade hon åkt tåg och buss från Stockholm, och liftat sista biten till Engsholm. Det visade sig att hon läst min blogg i sju år och ville så gärna se Engsholms slottspark, som hon sett så många bilder av i bloggen. Parken tyckte hon mycket om, men trodde att den skulle vara större.
Hon (jag minns inte hennes namn) skulle med färjan till Polen från Nynäshamn och eftersom jag skulle åka hem till Stockholm, följde hon med mig till Södertälje för att därifrån ta bussen till Nynäs. I bilen berättade hon att hon även åkt till Piet Oudolfs hem i Holland och att hennes högsta önskan var att få bli en landskapsarkitekt.
Det var ett roligt besök från Ryssland den här dagen då åskan mullrade och ett välbehövligt regn föll över slottsparken.
Efter regnet på Södertälje station. Hemma i Moskva har hon lovat att starta en egen trädgårdsblogg!
En grön promenad i världsklass
Intill Smedsuddsbadet
5 juni 2017
Strax efter sju på söndagsmorgonen började jag vandra över Tranebergsbron över till Kungsholmen. Fördelen att vandra runt Kungsholmen är att jag kan gå direkt hemifrån min bostad, det är bara bron som skiljer. Med lördagens avsnitt av P1:s Naturmorgon började jag vandra medsols runt ön. Det är ungefär lika lång sträcka runt Djurgården och Södermalm och alla tre öarna bjuder på mycket skiftande miljöer, vilken gör att vandringen aldrig blir tråkig, trots att jag gått runt de här öarna så många gånger.
På bilden här ovan syns min ´´by´´ i Traneberg och i huset högst upp till höger, har jag mitt näste i lägenheten högst upp, längst till vänster.
Vid Hornsbergs strand var det stilla, den här tiden på dagen. Annars är det ofta mycket folk här kring Restaurang Piren.
Vid Hornsbergs strand finns en grupp ovanliga träd för Stockholm. Kinesisk konvoja - Metasequoia glyptostroboides, stöter man inte på så ofta i de här trakterna.
Scherminernas doft låg underbart tung över Karslsbergs-Bro:s koloniområde vid Karlbergskanalen. Det är ett av Stockholms äldsta koloniområde som bildades 1909 och här finns endast 19 lotter.
Kungsholms strand, mittemot Karlbergs slott.
Weigela - Trädgårdsprakttry.
De japanska ligustersyrenerna har börjat blomma vid Kungsbro strand.
...och den stora vackra Flädern blommar fint utanför Serafen på Hantverkargatan, mittemot Stadshuset.
På andra sidan Klara sjö - City!
Nej, det hjälper inte med blommor Waterfront! Du är lika bedrövligt ful ändå, en skam för Stockholms innerstad! Varför kan inte arkitekterna leka med sina fantasier i nyare stadsområden, som i Hagastaden till exempel. Där verkar det ändå inte finnas några trösklar för hur byggnader får se ut i vår stad. Men jag har inga problem med att det växer upp lustiga byggnader där. Tvärtom, det är ganska kul! Men inte i gamla Stockholms känsliga miljö tack!
Vid Norrmälarstrand nära Stadshuset, har vackert lysande gula dagliljor börjat blomma.
Det har planterats mycket fina perenner ut efter Norrmälarstands promenadstråk. För visst är väl jättedaggkåpan vacker, trots att den används så mycket! Eller det kankse är en av anledningarna att den planteras så flitigt, att den är vacker? Annars är det ju ´´finare´´ att tycka om sånt som är ovanligt. Precis som det är med musik och film!
Vid Norrmälarstarand ligger också Restaurang Mälarpaviljongen med sin vackra trädgård, som är skapad och sköts av duktiga trädgårdsmästare Kristina Björk!
Mälarpaviljongen är verkligen ett av Stockholms coolaste mat-fika-ställe! Det är mysigt att gunga ute på flytbryggorna med en öl eller ett glas vin!
Under min vandring idag lyssnade jag på Naturmorgon på P1 och där berättades det om vår vanliga nyponros - Rosa dumalis. Något som jag aldrig tidigare tänkt på är att blomman består av fem hjärtformade kronblad. Med den vetskapen blev den ännu vackrare!
Efter två timmars Naturmorgon, blev det sedan klassisk musik i mina öron resten av vandringen, som faktiskt tog fem och en halv timma. Men då går jag väldigt sakta. Alltså, väldigt sakta, för att inte missa något under min vandring.
Vid Rålambshovsparken har Stockholms stad anlagt en lite trädgård med pallkragar där det växer stäppsalvia, nepeta, rölleka, lavndel, backtimjan, citrontimjan, kungsmynta, isop, grönmynta, krusmynta, rudbeckia och kärleksört. Ett mycket bra initiativ!
I den här gamla villan vid Smedsudden ska tydligen Kafé Kajak ligga! Det kanske det gör också, men jag såg inte några spår av ett kafé. Borde inte det här huset rustas upp, för att sedan innehålla ett bättre café? Läget är mycket bra med utsikt mot Västerbron och in mot stan.
Under min vandring runt Kungsholmen hade jag tagit sikte på en av mina favoritbryggor på ön och fann att jag skulle få den helt för mig själv. Efter att ha vandrat i mitt stilla tempo tillsammans med mängder av trikåklädda joggare i alla åldrar, behövde jag få vara lite ensam ett tag. Jag satte mig i lä och tog fram mitt kaffe och plötsligt dyker det upp ett par som verkade ha en hel del överskottsenergi. De började med ett intensivt pass på bryggan och jag hade svårt att varva ner tillsammans med det sprattlande paret intill.
Till slut ledsnade de och joggade vidare. Jag fick bryggan för mig själv och satt länge med mitt kaffet!
Vid Fredhällsklipporna finns mängder av tulkört och tillsammans med blodnävan så verkar de inte bry sig om den extrema torkan som varit. Några regnväder har vi fått under de senaste dagarna, men det skulle behöva regna mycket mer!
Det är ingen lätt match att vandra i Fredhällsklipporna om man har dåliga knän och jag inser att här kan jag inte vandra i all evighet! Men idag gick det bra, även om jag fick vila mitt tre gånger opererade knä, några gånger.
Slutsträckan är den trafikerade Tranebergsbron och jag kände mig riktigt pigg trots den långa vandringen.
Utsikt mot Fredhäll från Tranebergsbron.
Med den här musiken i mina lurar, så förstår ni min vandringstakt!
En glimt, svaga spår och en aning magi
Det finns en glimt, svaga spår och en aning magi kvar i Refugium
Midsommartid och sommarsolstånd!
Det vänder nu! Vi går mot mörkret igen! Nej jag är inte pessimistisk, det är fakta!
Men Årstavikens små gröna rum prunkar som vanligt den här tiden på året och paradisbuskarna har nu en självklar huvudroll runt om i de 500 kolonilotterna. Schersminernas doft kan ingen konkurrera med och den knockar mig fullständigt med sina doftpuffar! En annan buske som har sin tid nu är trädgårdsprakttry (Weigela) och de här tre kompisarna är verkligen vackra tillsammans. Lägg till rosorna så hamnar vi väldigt nära paradiset!
Vem bryr sig om att det vänder och att dagarna snart blir en aning kortare. Sensommaren och augustis ljumma och mörka kvällar kan vara lika magiska som en ljus majkväll med näktergalssång...nej nu överdrev jag! Ganska ordentligt också! Men ändå...! Jag har alltid gillat augusti. En anledning kan vara att jag då brukar ha min semester, men nästa år börjar min eviga semester och kan då rangordna månaderna mer rättvist. Fast nu Carpediemar vi och tar oss an den här vackra tiden som vi befinner oss i just nu. Flädern har ju också börjat blomma, och mängder av perenner och sommarblommor!
Tillsammans med kamraterna Per och Catherine, avslutade jag kvällen med några glas vin vid Tantos Boulebar. Sen tog jag tunnelbanan hem i den ljusa junikvällen och lyssnade på Uffe när han sjöng ´´jag är hemma, ändå längtar jag hem...´´
Läs gärna här om magiska Refugium. Och här! Trädgården som tappade nästan all magi när Hans Drost lämnade platsen. Det vilda är borta. Nu är det putsat och städat, men jag anade ändå en svag känsla av den gamla landskapsarkitekten den här gången. Det är inte en lätt uppgift att ta över en magisk trädgård, men jag tror att arvtagaren är på rätt väg. Putsa inte för mycket bara och släpp in det vilda igen!
Mitt i all prunkande grönska hälsade vi på Kenneth Nilsson, som fixade inför midsommaren på sin fantastiska lott. I år missade jag tyvärr blomningen av hans blåregn som klär in stora delar av huset.
Ett gömt grönt rum
Idag fyller bloggen 12 år!
Det här var mitt första blogginlägg som jag skrev innan midsommar 2005 och innan Trico Garden!
Inför midsommar
Nu lämnas jag snart ensam på området då den övriga personalen går på semester.
Den senaste tiden har rosor och en hel del av perennerna i parken blivit uppätna av rådjur och harar. Känner ingen som helst ilska mot djuren utan undrar i stället varför man tror att man kan smycka ut mark som gränsar till vildmark...med växter som inte alls hör hemma här. Vägrar dock att ge upp utan försöker med alla möjliga och omöjliga knep för att hindra attackerna från skogen. Ska senare berätta vad jag försökt med.
I morgon ska jag stänga in de största rosplanteringarna med stora nät. Även den stora perennplanteringen stänger jag in med stängsel.
Just nu blommar de olika nävorna så underbart vackert. Spansknäva, Kungsnäva, Patricia-näva, Kashmirnäva, Jungfrunäva mm. Den vackraste av alla buskar som odlas i Sverige...Pärlbusken med sortnamnen ´´The Bride´´ har just blommat färdigt för denna säsong och även Buskpionen som blommar ca. fem dagar med sina jätteblommor...har gjort sitt för i år. Nu är det perennernas tid och sommarblommorna som jag drivit upp från frö. Det kommer senare en lista på sommarblommor som jag använder.
Nu firar jag midsommar och beger mig söderut.
Den senaste tiden har rosor och en hel del av perennerna i parken blivit uppätna av rådjur och harar. Känner ingen som helst ilska mot djuren utan undrar i stället varför man tror att man kan smycka ut mark som gränsar till vildmark...med växter som inte alls hör hemma här. Vägrar dock att ge upp utan försöker med alla möjliga och omöjliga knep för att hindra attackerna från skogen. Ska senare berätta vad jag försökt med.
I morgon ska jag stänga in de största rosplanteringarna med stora nät. Även den stora perennplanteringen stänger jag in med stängsel.
Just nu blommar de olika nävorna så underbart vackert. Spansknäva, Kungsnäva, Patricia-näva, Kashmirnäva, Jungfrunäva mm. Den vackraste av alla buskar som odlas i Sverige...Pärlbusken med sortnamnen ´´The Bride´´ har just blommat färdigt för denna säsong och även Buskpionen som blommar ca. fem dagar med sina jätteblommor...har gjort sitt för i år. Nu är det perennernas tid och sommarblommorna som jag drivit upp från frö. Det kommer senare en lista på sommarblommor som jag använder.
Nu firar jag midsommar och beger mig söderut.
Zetas trädgård på besök i Engsholms slottspark
Zetas Trädgård, grupp 2 på besök den 20 juni. En blåsig och något kyligare dag, men med fantastiska fotomolm!
Zetas Trädgård, grupp 1 på besök den 19 juni! En varm och molnfri dag!
När jag började jobba i Engsholms slottspark 1998, renoverade jag flera stora planteringar och köpte alla växterna på Zetas trädgård i Huddinge, som alltid har haft och har ett stort sortiment av kvalitetsväxter. Jag har genom åren fortsatt att handla växter till parken på Zetas. Därför var det extra roligt att få besök av peronalen, i två omgångar den 19 och 20 juni. Att guida runt växtintresserade människor är så mycket roligare än en måttligt intressead konfernsgrupp som kanske tvingats ut i trädgården...!
Jag pratade med en av personalen idag och vi kom överrens att det är en speciell känsla i Zetas trädgård och jag får ungefär samma känsla i Slottsträdgården Ulriksdal. Besöket på dessa platser handlar inte enbart om att handla något som har med trädgård att göra, utan det blir en större upplevelse. Det är båda vackra platser, med fantastiska caféer!
Tack alla nya och gamla Zetakompisar, för att ni orkade lyssna på mig de här två dagarna! Lite synd bara att inte chefen Victoria Skoglund hade möjlighet att komma med!
En dag på kungliga och folkliga Djurgården!
Ett fönster står på glänt, i rosornas tid på Djurgården.
17 juni 2017
Galleriterrassen på Prins Eugens Waldemarsudde i väntan på sommarblommor!
Fantastiska Nevadarosor vid Djurgårdens besökcenter.
Djurgårdsbron och Oscarskyrkan.
Danvikshem. Yachen heter Lady M II
Hur stor får en kryssare egentligen vara som lägger till i Stockholm? Den här kolossen ms/Zuiderdam är 291 meter lång och 32 meter bred och lägger till just nedanför restaurang Fåfängan uppe på Söder och skymmer all utsikt!
Den unge Linné av Carl Eldh, vid Prins Eugens Waldemarsudde.
Kvinnan i fredsarbetet av Peter Linde som avtäcktes 2016, läs mer om statyn här!
Rosendals slott
Snöbollsbuske i Rosendals slottspark, som väntar på att bli smyckad med sommarblommor!
Djurgårdsbrygga och Ryssgubbar!
Firar 47 år i trädgårdar idag!
Just idag är det 47 år sedan jag började jobba i vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB. Året var 1970 och jag valde att inte gå gymnasiet, utan i stället börja jobba i vårt nystartade företag som hade alla jobb i Stockholm. Mycket har hänt sedan dess och nu jobbar jag bara ett halvår till i Engsholms slottspark, innan jag går i pension! Nästa år den här tiden klipper jag inte häckar!
Händelser året 1970
The Beatles släppte sista albumet Let it be.
The Beatles splittras.
Gruvarbetarstrejken vid LKAB avslutas efter 56 dagar.
Städerskan Maja Ekelöf får Rabén & Sjögrens litteraturpris för sin bok Rapport från en skurhink.
14-årige Ingemar Stenmark, Sverige vinner i slalom vid juniorvärldsmästerskapen i Frankrike.
Sveriges Radio-TV börjar sända i färg över hela Sverige.
USA börjar åter bomba Nordvietnam.
35-årige Pehr G. Gyllenhammar utses till chef för Volvo.
Den första Gärdetfesten äger rum på Ladugårdsgärde i Stockholm
Årets nobelpristagare i litteratur, Aleksandr Solzjenitsyn har vägrats utresevisum från Sovjetunionen och kan därför inte ta emot priset.
Genom en lagändring blir skilsmässa tillåtet i Italien.
Heroinmissbruk börjar runt denna tid bli ett stort problem i Sverige.
Jocke Berg, Anna Kinberg Batra, Helene Sjöholm, Anna Book, Matt Damon, Annika Sörenstam och Pernilla Wiberg, föds!
Janis Joplin dör!
Min idol! - Man får ju aldrig ens vara ifred nån gång!
Funderingar i gullregnets tid
Nästa vecka är det sommarsolståndet och från och med den dagen går vi mot mörkret igen. Jag tror aldrig att upplevt våren och försommaren rusa fram så hiskligt fort! De flesta träd och buskar har blommat klart, även om vi har några sena vänner kvar, som schersmin, fläder, paradisbuske, trädgårdsprakttry och så alla rosorna såklart. Och katalpaträdet! Men jag hinner inte riktigt med. I Engholms slottspark har jag nu ett halvår kvar och just nu är det mycket att göra, trots gräsklipparrobotarna...! Gräsklippning är bara en av alla sysslor i en trädgård, vet nog alla som ´´pysslar´´ med det här yrket.
Just nu håller jag på med trädgårdsarbeten som jag tycker om, men ändå känner jag mig så färdig med både Engsholm och trädgårdsskötsel. Slottsparken är fantastiskt, men som ensam trädgårdsarbetare på en så här stor arbetsplats, där fokus självklart är på restaurangen och hotellet, känner jag mig ibland lite offside! Jag har ingen att diskutera växter med, eller annat som tillhör trädgården. Jo, min arbetskamrat vaktmästare/fastighetsansvarig J såklart, men han har ju så mycket annat att göra.
Innan jag kom till Engsholm jobbade jag i vårt familjeföretag som utförde trädgårdsskötsel och mindre anläggningar. Då var vi ett gäng där alla utförde liknande arbetsuppgifter. I slottsparken ser mina arbetskamrater mig på lunchen och de avundas mig som får vara ute i det vackra vädret. Att jag går vid en stor gasolbrännare och flammar ogräs när solen gassar, är inte alltid så mysigt. Eller att behöva vistas med mer eller mindre tjocka arbetskläder hela dagen i det ´´vackra vädret´´, är inte heller alltid så trevligt som det kan tyckas.
Jag vill verkligen inte klaga på mitt fina yrke, jag är väl bara lite bitter ikväll. Men jag ser ljuset framför mig, även om det nästa onsdag vänder helt om! Och det är faktiskt första gången i mitt vuxna liv som jag längtar till jul!
Kvällsvandringen på Långholmen var både vacker och sorglig.
Hemma på min gård i Bromma!
Engsholms slottspark i början av juni
Hamlade lindar i Sturehovs slottspark
Saltsjöbaden
10 juni 2017
Jag fortsätter att utforska Stockholms första och ´´fina förorter´´ . Den här lördagen tog jag Saltsjöbanan ut till Slaltsjöbaden. I mitt förra blogginlägg som handlade om Lidingö, berättade jag att jag sällan besöker den ön, trots närheten till Stockholm. I Saltsjöbaden har jag nog aldrig gått ur bilen för att känna av platsen, som domineras av den stora Grand Hotel-byggnaden. Visserligen åt jag julbord med jobbet en gång i tiden på Vår Gård, som ligger just vid vattnet, men då var det mörkt och vi åt julmat i stället för att vandra. Det är trevligt med både Lidingöbanan och Saltsjöbanan, jag gillar att åka tåg ovan jord. Nu har jag en planerad ´´fin´´ plats kvar i Stockholmsområdet att besöka, dit man tar sig med en liknande ´´bana´´.
Vid Igelboda delar sig Saltsjöbanan och man kan här välja Saltsjöbaden eller att åka ut till Solsidan - där TV-serien är inspelad!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Saltsjöbaden! Grand Hotel är uppseendeväckande med sin palatsliknande byggnad, som dock känns lite märklig här vid skärgårdsstranden. Visst är det vackert att blicka ut mot Baggensfjärden som idag var fylld av segelbåtar och visst finns det mängder av vackra gamla trähus vid de slingrade små idylliska gatorna, speciellt längs ´´Danska backarna´´, men jag hittar ingen riktigt bra känsla här. Jag kände mig lite vilsen bland alla arkitektritade gamla hus och trädgårdar och jag sökte förgäves efter någon charmigt stökig, lite överväxt trädgård som på något sätt kunde fånga mitt intresse. Här fanns inga torp eller kåkar, men vad väntar jag mig när jag åker till Saltsjöbaden?
Hela den här orten är byggd som en exklusiv villaförort i slutet av 1800-talet. 1889 köpte Knut Wallenberg ett område att anlägga en badort på och 1893 invigdes både Saltsjöbanan och Grand Hotel. Sedan började bygget av alla stora vackra trähus. Den berömda arkitekten Ferdinand Boberg har skapat Uppenbarelsekyrkan och Villa Lugnet här. Mycket finns att berätta om Saltis, men jag nöjer mig med detta.
Till sist klättrade jag upp till Observatoriet för att njuta av den vackra utsikten. Det blev trots allt en fin dag och det var skönt att lyssna på vågorna som rullade upp på stränderna, och Mozzarellapajen vid Stationshuset var mycket god. Men det kändes ganska skönt att sätta sig på tåget och rulla hem till stan igen...!
Villa Lugnet eller Grünewaldvillan från 1893, arkitekt Ferdinand Boberg. Isaac Grünewald bodde här 1936-1946.
Hem till Stockholm igen...
Lidingö - Kappsta
6 juni 2017
Nationaldag och jag flydde stan. Hängde på mig kameraväskan, tog tunnelbanan till Ropsten och sedan Lidingöbanan ut till ön som jag har så svårt för. Men jag hittade tre vandringsvägar på Lidingö i boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ och jag valde nr. 34 - Kappsta och Lilla Värtan. Lidingö är en ö som jag väldigt sällan besöker och när jag någon gång kör bil genom ön, tycker jag att många platser är förstörda av fula bostadshus. Det ser på vissa håll ut som vilken förort som helst. Visst vet jag att det finns fantastiska platser efter stränderna och den här nationaldagen tänkte jag ge den ´´fina´´ ön en chans.
Jag klev av vid Skärsätra, vandrade Primulavägen ner till Törnrosvägen, precis som det står i boken och här fanns många stora vackra trähus i en idyllisk miljö. Jag gick genom båtklubben och kom in i en mycket vacker skog med mjukt lummiga vackra lövträd. Skogen är ett naturreservat och här finns flera ovanliga gräs och örter. Näktergalen sjöng starkt för mig inne i den vackra skogen, där jag hela tiden hade vattnet intill mig - Lilla Värtan som är inloppet till Stockholm från skärgården. Jag hoppas näktergalen sjunger ett tag till, det blir alltid så stor saknad efter den starkt sjungande vännen.
När jag kom ut ur skogen började Lidingövillorna rada upp sig och jag vågar inte ens tänka på vad dessa hus är värda, även om de inte var så vräkiga här, som Lidingövillor kan vara. Som tur var är det en ordentligt tilltagen strand/parkmark mellan husen och vattnet och den skärgårdslika stranden är fantastiskt vacker, med bryggor, blommande syrener och hagtorn. Den här strandsträckan är rena idyllen, som jag med all säkerhet kommer att vandra utefter många gånger framöver. Nu började jag förstå storheten med vår grannby Lidingö!
Vid Mölna brygga och gård blir man tvungen att lämna stranden och vandra upp genom en vacker äng upp till den trafikerade Södra Kungsvägen, men efter en stund leder en stig ner mot Kottlasjön och nu möter jag en annan idyll. I början av stigen ligger Apelsinvillan som är byggnadsminne och bjuder på gammal fin snickarglädje i en tallbacke ner mot den vackra stilla insjön. En nytjärad eka låg vid en liten brygga och innan stigen som leder upp mot villagatorna, ligger några hus med mycket vackra strandtomter och jag undrar vilka som bor där!
Jag tog bussen från Skärsätra tillbaka till huvudstaden och tänkte att jag nog börjar ta till mig Lidingö en aning. Jag har två vandringssträcker kvar från boken på ön, som jag snart kommer att gå!
Här ute satt ´´Lilla havsfröken´´ av Liss Eriksson, som även skapat allas favorit ´´Järnpojken´´ i Gamla Stan!
Mölna brygga
Briggen Tre kronor dyker nästan alltid upp när jag vandrar längs Stockholms vatten!
Hagtornens tid...
...och ljuva midsommarblomster.
Vid Nysätra vägen 19 ligger Villa Solbacken från 1880-talet. Arkitekt Ernst Jakobsson.
Här vid Kottlasjön kände jag doften av tjära från den här underbara ekan!
Apelsinvillan är ett av Lidingös bäst bevarade äldre sommarnöjen...läser jag i den fina vandringsboken!
Fina strandtomter vid Kottlasjön.
Stockholms gröna rum i maj
Syrenfika på Fåfängan
Åsöberget
3 juni 2017
Som vanligt rusar tiden fram nu när det är som vackrast och i vanlig ordning känner jag mig en aning stressad över att försöka hinna se så mycket som möjligt av den här fantastiska blomsterprakten, innan buskar och träd återgår till att vara vanligt gröna i olika nyanser. De är dock en ganska behaglig stress eftersom jag ofta vistas på de allra vackraste platserna i Stockholm, dels för att fånga så mycket som möjligt på bild, men även för att jag som storstadsmänniska behöver se den här fantastiska försommarprakten, som en kontrast till det som inte är så vackert i vår stolta huvudstad. För visst finns det mycket som jag vänder bort blicken från under mina vandringar och jag tänkte först att det här skulle bli ett blogginlägg med kontraster, genom att varva med bilder från direkt fula platser på Södermalm där jag vistades idag. Men jag klarade inte av att smutsa ner det här blommande inlägget.
Jag fick en kommentar på Facebook i veckan, när jag lagt ut en vacker syrenbild:
En gång i tiden var Sthlm vackert. Nu är det klotter, fimpar, skräp tom avföring, råttor överallt och överfulla bussar tåg gator sopkorgar och frånvaro av toaletter och tiggare överallt. City blir mer och mer ett betongkomplex utan all charm och biltrafiken är mördande.
Som vanligt svarade jag att jag koncentrerar mig på det vackra i Mina drömmars stad, men jag hade den där kommentaren kvar i minnet när jag vandrade på härligt charmiga Södermalm den här lördagen då det sprangs Marathon nere på stan. Visst var kommentaren lite väl gnällig, men när jag vandrade fram på vårt vackra utsiktsstråk Monteliusvägen, med en vidunderlig utsikt över stan, såg jag ´´sanningen i vitögat´´...!
Vad är det med unga festande svenskar? Varför måste parksoffor, staktet och annat sparkas sönder och varför kastas det skräp trots att det finns papperskorgar. Jag såg några asiatiska turister som så många andra blev betagna av utsikten, men jag såg även deras blickar när de tittade ner på hundratals fimpar invid bänkarna på Monteliusvägen och de fick kryssa mellan spyorna för att kunna ta sina bilder av vårt vackra Stockholm. Att de gamla vackra stenmurarna på vissa håll var fullklottrade med graffiti, är väl en annan historia...som jag inte heller förstår.
Varför ser jag inte sådan här nedskräpning och förstörelse i Italienska eller i Spanska städer, där det i och för sig städas extremt noggrant tidigt på morgnarna. Vad är det med folk här hemma? Det här är ju deras hembygd som de borde vara stolta över? Även om jag inte alls ser på Stockholm på samma sätt som den kommenterande kvinnan på Facebook, så förstår jag ändå lite vad hon menar. Jag har en förmåga att blunda för det ´´ovackra´´ i Stockholm, men idag gjorde jag inte det! Jag får ofta kommentarer när jag visar bilder på sociala medier, att de inte visste att Stockholm hade så många vackra platser. Stockholm är en fantastisk stad, men den har även sina problem och för besökare gäller det att lämna shoppingstråken inne i city för en stund och även leta upp de vackra platserna i de gröna rummen.
Slutgnällt, men jag blev lite deppig en stund, innan jag åter lyfte blicken upp mot syrenerna!
Fåfängans syrenberg
Vandringen uppför syrenberget mot Fåfängan var som vanligt en skön upplevelse och våra kameror användes flitigt den här sista helgen som dessa vackra blommor smyckar Söders vandringsstråk. Fåfängan bjuder på den allra vackraste utsikten över Stockholm och vi placerade oss på första parkett, Per, Catherine och jag där vi njöt av platsen, utsikten och det helt perfekta vädret enligt mig. Vindstilla, lagom molnigt med ett behagligt ljus och en temperatur på 17 grader. Vi hade Djurgården med all sin grönska nedanför oss och båttrafiken var livligare än vanligt. Det var så lugnt och stilla här uppe på de östra höjderna idag och jag antar att många ville följa Stockholm Marathon, eller ´´Smaka på Stockholm´´ i Kungsträdgården som är en av världens största matfestivaler.
Jag tog farväl av Söders syrener för den här gången och tänkte att jag nästa år kan följa syrenblomningen mer noggrant...!
Karlssons Birger Jarl glider förbi Prins Eugens Waldemarsudde.
Silltrut som poserar.
Vi vandrar ner från Fåfängan
Här uppe på Skinnarviksberget blev jag nästan yr av den fantastiska blomningen och jag hade svårt att lämna platsen.
Vår vanliga bondsyren (Syringa vulgaris) är en av de mest ´´svenska´´ växter jag kan tänka mig. Den här enkla, tåliga arten med lila och ibland vita blommor (alba), som lätt förvildas med rotskott, är under blomningen bland det vackraste jag vet. Syrener är en självklarhet vid gamla torp och gårdar runt om i Sverige, men även på många håll i Stockholm, som i trädgårdarna vid Södermalms gamla kulturhus, på Mariaberget och i Vitabergsparken eller längs de äldsta gatorna i samma stadsdel och på många andra platser i huvudstaden. Förutom att bondsyrenen är en karaktärsväxt i de äldsta söderkvarteren, finns de även stora bestånd i den vackra trädgården på Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården, där svämmar bergen över av syrenblom i maj och en bit in i juni.
Nu är inte bondsyrenen någon ´´svensk´´ växt, utan i stället en invandrare från Östeuropa. Den har använts som prydnadsväxt länge i vårt land och sedan början av 1800-talet har den förvildats på många håll.
Ludvigsbergsgatan
Tavastgatan
Tavastgatan
På gården där jag växte upp i Norrtälje under 50-talet, fanns stora underbart vildvuxna syrenhäckar mot granntomterna. Där inne hade jag en liten koja, eller kanske mer ett gömställe inne i grönskan, dit jag kunde dra mig undan när jag behövde vara för mig själv en stund. Den täta grönskan och doften av syrenbuskarnas blommor och blad gjorde platsen till den bästa tänkbara lövkojan och när jag tänker efter är det nog främst doften av syrenernas blad som jag minns starkast. Än i dag när jag gnuggar ett syrenblad mellan fingrarna och känner doften, tänker jag tillbaka på mitt hemliga lilla gröna rum intill Södra bergen i Norrtälje.
Gård mellan Tavastgatan och Bastugatan
Mariatorget
Den här blå sandlådan på Katarina kyrkobacke retar en stockholmsfotograf...
Pärlbuske på Mäster Mikaels gata
Öppna upp ditt fönster, slå upp din dörr - sjöng Lisa Ekdal en gång.
