• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Höstens dag har ingen längtan mer...

    Det är alltid lika vackert och fridfullt att se dessa hästar på Djurgården
     
     
    Höstens dagar äro genomskinliga 
    och målade på skogens gyllne grund... 
    Höstens dagar le åt hela världen. 
    Det är så skönt att somna utan önskan, 
    mätt på blommorna och trött på grönskan, 
    med vinets röda krans vid huvudgärden... 
    Höstens dag har ingen längtan mer, 
    dess fingrar äro obevekligt kalla, 
    i sina drömmar överallt den ser, 
    hur vita flingor oupphörligt falla... 
    (Edith Södergran)
     
    ...och Herakles spänner sin båge vid Prins Eugens Waldemarsudde!
     
    Café Ektorpet
     
    Waldemarsuddes entré
     
    Blomsterprakt vid Galleriterrassen på Waldemarsudde
     
    Tänkarna...
     
    Rosendals slott
     
    Venus vid Rosendals slott
     
    Inget vin idag för Bacchus vid Rosendals slott, men en kanelbulle är väl gott nog!
     
    Villa Listonhill
     
     

    Bröllop på Djurgården

     
    Jag har snubblat över några bröllop på Djurgården under mina vandringar...
     
     
     
     

    Södermalms reservat

    Stigbergsgatan
     
     Södermalm är nog  Stockholms märkligaste stadsdel. Där uppe på höjderna bor det konstnärer och kulturmänniskor i varje hus och invånarna är lika patriotiska som norrmän. Ibland känns det som om alla är konstnärer i den här stadsdelen. Som om alla målar, komponerar musik, skriver dikter, eller romaner som handlar om deras liv på Söder. De boende vill gärna framhålla att de bor på Söööder och skulle aldrig kunna tänka sig att bo någon annanstans. Dagens 127 000 söderbor består dock mest av inflyttade människor från alla möjliga förorter till Stockholm och från Sveriges alla hörn. Men Söööderbor är de alla!
     
    På 80-90-talet jobbade jag i många av dessa vackra gamla trädgårdar runt söderkåkarna, nu har träden blivit mycket större sedan vårt familjeföretag skötte gårdarna och de flesta människor har bytts ut i husen. Det var en fin tid och jag är glad att ha fått se så många gömda trädgårdar som finns inne på gårdar som man inte ens kan ana från gatan. Efter att ha tillbringat helgerna under ett och ett halvt år på södra Djurgården, med bara enstaka utflykter från denna vackra ö - ut i osäkerheten, har jag fått en ny bild av mitt gamla Södermalm. De charmiga söderkåkarna som omgärdas av syrener, är ju bara en spillra av det gamla fattiga, men vackra Södermalm där de flesta kåkarna revs från mitten av 1800-talet i industrialismens begynnelse, då nya breda raka gator drogs fram, kantade av femvåningshus med blandat skönhetsvärde. Söderkåkarna som finns kvar står ofta på svårbebyggd mark och det var många gånger därför de klarade sig undan grävskoporna. Det som stör mig mest när jag vandrar längs gatorna är dock husen som byggdes under 60-talet och framåt. Många är ofta så fruktansvärt fula och själlösa att jag omöjligt kan förstå hur de över huvud taget kunde få byggas.
     
    Det vackra Södermalm består idag just av dessa gamla söderkåkar, många från 1700-talet, som har lämnats kvar i små reservat, som till exempel vid Bastugatan, Yttersta tvärgränd, Gamla Lundagatan, Fjällgatan, Åsöberget, kvarteren runt Katarina kyrka, Nytorget och i Vitabergsparken. När jag tog dessa bilder gällde det att rikta kameran perfekt, för att inte få med någon iskall, själlös grå fasad från 60-talet. Södermalm är både vackert och fult och det kände jag extra starkt den här lite kyliga oktoberlördagen, då jag letade efter färgsprakande träd intill röda stugor. Det är tur att de här vackra reservaten finns kvar, vilket gör att jag kommer att fortsätta vandra på ´´Kniv-Söder´´ med jämna mellanrum.
     
    Jag menar inte att jämföra en tätbebyggd innerstadsdel med Södra Djurgården som är en stor grön underbar naturpark och en del av Nationalstadsparken. Men om jag vill hitta vackra grönskande miljöer utan att få något som stör i bilden, så är mellersta och östra delen av Djurgården idealiskt. Vart man än vänder sig så finns här gammal vacker natur med stora åldrade ekar och varje byggnad passar in under de gamla ekarna och längs de vackra stränderna. Det är nog trots allt så, att jag inte är någon riktig storstadsbo ändå, utan trivs som bäst i naturliknande miljöer, men med närhet till den stora staden.
     
     
    Skeppargränd
     
    Färgargårdstorget
     
    Vitabergsparken
     
    Vitabergsparken
     
    Vitabergsparken, baksidan av Groens malmagård
     
    Mäster Mikaels gata
     
    Glasbrukstäppan
     
     Monteliusvägen
     

    Flora Supersum

     

    Höstresa till Norrtälje

     
     Det  här blev en annorlunda torsdag. Efter knä röntgen på Odenplan, fortsatte jag ut till Lidingö där min ögonläkare håller till och där det konstaterades att jag även i fortsättningen kommer att kunna se mina nära och kära, se Barcelona spela fotboll, se naturen och Stockholms alla gröna rum. Eftersom jag fick kontrastvätska i ögonen, kunde jag inte köra bil, så det blev bussen till Norrtälje där jag hälsade på min älskade mamma på äldreboendet ´´Silverhemmet´´. 
     
    Som vanligt hade min mamma och jag en fin stund tillsammans, då vi drack kaffe och tittade i gamla fotoalbum och hon berättade om sina dagar på ´´hemmet´´ och hon frågade hur jag hade det. Även om hon säkert saknar sitt tidigare liv, så är hon tacksam över att här bli så ompysslad och hon berättade om den fantastiska frukosten som hon fick in på rummet varje morgon. 
     
    Jag hann även med att ta några bilder vid ån, där jag som barn fiskade abborre. Träden bjöd på höstprakt och ån flöt stilla på sin väg ut mot Östersjön. De nya planteringarna med perenner som anlagts utefter ån bjöd också på vackra höstfärger och jag älskar verkligen när perennerna planteras på det här böljande sättet.
     
    Ibland är det riktigt skönt att låta bilen stå kvar hemma på parkeringen i Bromma. Idag kunde jag luta mig tillbaka, sluta ögonen och lyssna på ljudbok under resan.
     
     

    Äntligen kom regnet

     
    Efter en torr sommar och en lika torr höst, kom då äntligen regnet. Naturen tog tacksamt emot det livsviktiga vattnet, dammet sköljdes bort från grusvägarna på Djurgården och det kändes friskt och fräscht att vandra under de färgsprakande träden på söndagen. 
     
    Vid Djurgårdsbrunn står skalden Gustav Frödings staty. Han ser bort mot sin bostad Gröndal där han bodde en tid i början av 1900-talet då han var mentalt sjuk, fram till sin död 1911. Statyn restes 1921 och skapades av skulptören Erik Rafael-Rådberg.
     
    Härliga, roliga och glada höst...
     
    Bäst att klä sig varmt när - ´´Kylan sveper ner från norr, varenda natt sjunker ännu nån grad´´. (Ulf Lundell)
     
    Gossen med fisken av Andrea del Verrocchio. Djurgården.
     
    Det gäller att välja sin fiskeplats med omsorg!
     
     Silveraxet 'Brunette' lyser i hösten på Djurgårdsvägen
     
    Djurgårdspumpen, ritad av Johan Fredrik Åbom 1857
     
    Rosendals slottstrappa
     
     Japansk lönn i sin fulla prakt på Blockhusudden

    Det sista av sommaren...

     
     
    I Engsholms slottspark har jag tagit in pelargonerna och nästa vecka är det dags för agaven, fuchsior, änglatrumpeter att få sin vinterplats, där de ska stå i åtta månader. Här hemma i Bromma ska jag rensa bort sommaren från balkongen. Mörkret smyger sig på alltmer och på morgnarna fryser jag. Nu finns det ingen återvändo. Det är bara att klä sig i många lager kläder och dra ner mössan och försöka härda ut.
     
    Men jag ska inte deppa ihop utan i stället försöka fånga vackra höstfärger på bild i helgen!
     
    Balkongen i somras
      
     

    Slottsträdgårdsmästaren har gjort sitt - bloggen byter namn!

     
     
    I över 11 år har jag bloggat som ´´Slottsträdgårdsmästaren´´ och hittills har det blivit 3 384 inlägg med 23 572 bilder och allting finns fortfarande att se i bloggens arkiv. 
    Sedan en tid har ju bloggen mest handlat om Stockholms parker och trädgårdar och jag tycker att det känns naturligt att bloggen nu får heta som boken och Facebooksidan - Stockholms gröna rum!
     
    När jag nu för tiden försöker fånga något vackert på bild i Engsholms slottspark, så känns allting som upprepningar. Allt är redan visat flera gånger. År ut och år in. Utsiktsbänken, Drömhörnan, trädgårdslandet med Clematis Summersnow, Rosorna Stanwell Perpetual och Rosa rugosa 'Ritausma', slänten med alla nävor mm. Jag kommer givetvis att skriva om parken och fotografera så länge jag jobbar där, men bara om det är något speciellt jag vill visa.
     
    Bloggen kommer inte att förändras på något annat sätt än att den byter namn, jag fortsätter som vanligt att berätta om Stockholms trädgårdar och om mina resor i Sverige och utomlands.
    Många som intresserar sig för trädgård och Googlar på växter och trädgårdar, har säkert hamnat på min blogg någon gång och jag vet faktiskt inte hur Google kommer att göra med alla gamla inlägg nu när bloggen får ett nytt namn. Men förhoppningsvis kommer allt som jag lagt ut att finnas kvar på webben.
     
    Bloggen har idag inte lika många besökare som för 5-6 år sedan, men det är ändå 500-600 unika besökare varje dag och det räcker gott för mig. Att läsa långa texter på bloggar är inte lika intressant idag som för 5-10 år sedan. Snabbare sociala medier som Facebook och Instagram passar bättre i vår hetsiga tid. Det är vackra och coola bilder i ett snabbt flöde som gäller. Men som jag brukar säga - bloggen är min personliga dagbok, som jag ofta använder då jag vill ha hjälp att minnas...
     
    Tack alla ni som fortfarande hänger med här. Nu kör vi vidare in i framtidens gröna rum!

    Helsingfors - Muminresa

    Det här blogginlägget tillägnar jag min kära Cecilia som älskar Muminprylar.
     
    Jag börjar att berätta om hemkomsten genom skärgården in till Stockholm på söndagsmorgonen. Klockan var strax efter sex  när jag smög mig ut från hytten för att möta solens uppgång över Stockholms skärgård, på Silja Symphonys akterdäck. Det var aningen höstkyligt och vattnet låg stilla efter gårdagens hårda vindar på Östersjön. Det var jag och ett gäng fotograferande asiatiska turister som stod där i det svaga gryningsljuset och njöt av den fantastiska morgonen. Det vita fartyget gled tyst och sakta fram på det spegelblanka vattnet och jag tänkte att naturen ibland bjuder på extra vackra vyer. Himlen färgades orange redan en timma innan solen letade sig upp över horisonten och när de första solstrålarna syntes över öarna, var vi redan på väg till frukostbuffén.
     
     Stockholms skärgård på söndagsmorgonen
     
     
    Helsingfors
     
     
    Av någon anledning hade jag aldrig tidigare besökt Finland, men den här helgen skulle jag äntligen trampa finsk mark. Det började med att Cecilia frågade mig om jag ville följa med till Finland för att handla Muminprylar. Självklart sa jag! Siljas fartyg Symphony avgick fredag eftermiddag från Värtahamnen och när vi lämnat vår packning i hytten och sett oss omkring, var det dags för middagsbuffé med massor av god mat. Vin fick vi dricka hur mycket vi ville på biljetten...! Vinden rev och slet i fartyget som trots sina 203 meter, gungade ganska rejält under natten och ibland visste vi inte om det var vinet eller vågorna som gjorde att vi hade lite svårt med balansen.
     
    Att jag skulle åka på en Finlandskryssning var väl ganska otippat för de som känner mig, men jag hade faktiskt väldigt trevligt och det hade nog med sällskapet att göra också. Vi väntade med spänning på vad Helsingfors skulle ha att erbjuda dagen efter och vaggades till sömns av Östersjöns vågor.
     
    Helsingfors visade sig vara en trevlig huvudstad, med en småstads stilla tempo. De gröna spårvagnarna rullade fram på innerstadens gator där biltrafiken var gles och lagom med folk ute på trottoarerna. Vi började med att gå bort till botaniska trädgården där vi även besökte de tropiska växthusen. Trädgården imponerade inte direkt på oss, men det hade vi inte heller väntat oss, även om det på vissa håll visade sig vara hyfsat vackert. 
     
    Vi tog oss i stället an resans syfte - att leta Muminprylar inne i affärskvarteren och Cecilia hittade det hon sökte.
    Jag kommer att minnas den här vackra helgresan med värme och jag hade äntligen fått besöka vårt grannland i öster.
     
     Domkyrkan lyser som ett grekiskt tempel och är stadens landmärke som syns från alla håll. Kyrkan är byggd i mitten av 1800-talet i nyklassicistisk stil.
     
    Det blommade i stadens parker och vi konstaterade att Lyckliga Lotta användes flitigt.
     
    Några av stadens bänkar
     
    Några bilder från Botaniska trädgården i höstskrud
     
    Gulblommig hästkastanj - Aesculus octandra
     
    Inne i Stockmans varuhus hittades det så eftertrakatade Mumin-hushållspappret!
     
    Som sagt, det var Mumin-tema på resan...
     
    Som sagt...
     
    Själv köpte jag kaffe inför vintern!
     
    Nybyggt - Allas Sea Pool
     
    Nöjd efter dagens Muminjakt kunde vi börja vår hemresa!
     
     Silja Symphonys promenad, med affärer, caféer och restauranger på våning 7. Vår hytt låg på våning 11.
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails