Det är alltid lika vackert och fridfullt att se dessa hästar på Djurgården

 

 

 

 

 

 

 

 Södermalm är nog  Stockholms märkligaste stadsdel. Där uppe på höjderna bor det konstnärer och kulturmänniskor i varje hus och invånarna är lika patriotiska som norrmän. Ibland känns det som om alla är konstnärer i den här stadsdelen. Som om alla målar, komponerar musik, skriver dikter, eller romaner som handlar om deras liv på Söder. De boende vill gärna framhålla att de bor på Söööder och skulle aldrig kunna tänka sig att bo någon annanstans. Dagens 127 000 söderbor består dock mest av inflyttade människor från alla möjliga förorter till Stockholm och från Sveriges alla hörn. Men Söööderbor är de alla!

 

På 80-90-talet jobbade jag i många av dessa vackra gamla trädgårdar runt söderkåkarna, nu har träden blivit mycket större sedan vårt familjeföretag skötte gårdarna och de flesta människor har bytts ut i husen. Det var en fin tid och jag är glad att ha fått se så många gömda trädgårdar som finns inne på gårdar som man inte ens kan ana från gatan. Efter att ha tillbringat helgerna under ett och ett halvt år på södra Djurgården, med bara enstaka utflykter från denna vackra ö - ut i osäkerheten, har jag fått en ny bild av mitt gamla Södermalm. De charmiga söderkåkarna som omgärdas av syrener, är ju bara en spillra av det gamla fattiga, men vackra Södermalm där de flesta kåkarna revs från mitten av 1800-talet i industrialismens begynnelse, då nya breda raka gator drogs fram, kantade av femvåningshus med blandat skönhetsvärde. Söderkåkarna som finns kvar står ofta på svårbebyggd mark och det var många gånger därför de klarade sig undan grävskoporna. Det som stör mig mest när jag vandrar längs gatorna är dock husen som byggdes under 60-talet och framåt. Många är ofta så fruktansvärt fula och själlösa att jag omöjligt kan förstå hur de över huvud taget kunde få byggas.

 

Det vackra Södermalm består idag just av dessa gamla söderkåkar, många från 1700-talet, som har lämnats kvar i små reservat, som till exempel vid Bastugatan, Yttersta tvärgränd, Gamla Lundagatan, Fjällgatan, Åsöberget, kvarteren runt Katarina kyrka, Nytorget och i Vitabergsparken. När jag tog dessa bilder gällde det att rikta kameran perfekt, för att inte få med någon iskall, själlös grå fasad från 60-talet. Södermalm är både vackert och fult och det kände jag extra starkt den här lite kyliga oktoberlördagen, då jag letade efter färgsprakande träd intill röda stugor. Det är tur att de här vackra reservaten finns kvar, vilket gör att jag kommer att fortsätta vandra på ´´Kniv-Söder´´ med jämna mellanrum.

 

Jag menar inte att jämföra en tätbebyggd innerstadsdel med Södra Djurgården som är en stor grön underbar naturpark och en del av Nationalstadsparken. Men om jag vill hitta vackra grönskande miljöer utan att få något som stör i bilden, så är mellersta och östra delen av Djurgården idealiskt. Vart man än vänder sig så finns här gammal vacker natur med stora åldrade ekar och varje byggnad passar in under de gamla ekarna och längs de vackra stränderna. Det är nog trots allt så, att jag inte är någon riktig storstadsbo ändå, utan trivs som bäst i naturliknande miljöer, men med närhet till den stora staden.

 

 

 

 Det  här blev en annorlunda torsdag. Efter knä röntgen på Odenplan, fortsatte jag ut till Lidingö där min ögonläkare håller till och där det konstaterades att jag även i fortsättningen kommer att kunna se mina nära och kära, se Barcelona spela fotboll, se naturen och Stockholms alla gröna rum. Eftersom jag fick kontrastvätska i ögonen, kunde jag inte köra bil, så det blev bussen till Norrtälje där jag hälsade på min älskade mamma på äldreboendet ´´Silverhemmet´´. 

 

Som vanligt hade min mamma och jag en fin stund tillsammans, då vi drack kaffe och tittade i gamla fotoalbum och hon berättade om sina dagar på ´´hemmet´´ och hon frågade hur jag hade det. Även om hon säkert saknar sitt tidigare liv, så är hon tacksam över att här bli så ompysslad och hon berättade om den fantastiska frukosten som hon fick in på rummet varje morgon. 

 

Jag hann även med att ta några bilder vid ån, där jag som barn fiskade abborre. Träden bjöd på höstprakt och ån flöt stilla på sin väg ut mot Östersjön. De nya planteringarna med perenner som anlagts utefter ån bjöd också på vackra höstfärger och jag älskar verkligen när perennerna planteras på det här böljande sättet.

 

Ibland är det riktigt skönt att låta bilen stå kvar hemma på parkeringen i Bromma. Idag kunde jag luta mig tillbaka, sluta ögonen och lyssna på ljudbok under resan.

 

 

I Engsholms slottspark har jag tagit in pelargonerna och nästa vecka är det dags för agaven, fuchsior, änglatrumpeter att få sin vinterplats, där de ska stå i åtta månader. Här hemma i Bromma ska jag rensa bort sommaren från balkongen. Mörkret smyger sig på alltmer och på morgnarna fryser jag. Nu finns det ingen återvändo. Det är bara att klä sig i många lager kläder och dra ner mössan och försöka härda ut.

 

Men jag ska inte deppa ihop utan i stället försöka fånga vackra höstfärger på bild i helgen!

 

  

 

 

 

 

 

 

Jag börjar att berätta om hemkomsten genom skärgården in till Stockholm på söndagsmorgonen. Klockan var strax efter sex  när jag smög mig ut från hytten för att möta solens uppgång över Stockholms skärgård, på Silja Symphonys akterdäck. Det var aningen höstkyligt och vattnet låg stilla efter gårdagens hårda vindar på Östersjön. Det var jag och ett gäng fotograferande asiatiska turister som stod där i det svaga gryningsljuset och njöt av den fantastiska morgonen.

 

Det vita fartyget gled tyst och sakta fram på det spegelblanka vattnet och jag tänkte att naturen ibland bjuder på extra vackra vyer. Himlen färgades orange redan en timma innan solen letade sig upp över horisonten och när de första solstrålarna syntes över öarna, var vi redan på väg till frukostbuffén.