• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Nu är det gott att leva!

     En varm, trygg och vacker plats på Djurgården... 
     
    De stora helgerna jul, nyår, påsk och midsommar är ingenting för mig! Oftast blir det bara stressigt och de innehåller en massa måsten som jag får ont i magen av. Men den här påsken var helt perfekt på alla sätt! 
     
    Våren fyller nu på med blommor och det är krokustider i Stockholm. Man anar växtkraften under jordytan, i buskar och träd och trybuskarna börjar grönska i parkerna. Temperaturen har legat runt tio grader, klockorna har ställts om till sommartid och jag kan börja ta min helgfrukost på balkongen. Nu är det gott att leva!
     
    De underbara snödroppsängarna vid Parkudden på Djurgården måste bara fotograferas!
     
    En härlig frukoststund på balkongen hemma i Bromma, med koltrastsång som visserligen ibland dränktes av bullret av Brommaflyget, innan vi började vår vandring runt Kungsholmen, som syns på andra sidan Ulvsundasjön! 
     
     Slänterna vid Norr Mälarstrand var fyllda av krokus!
     
     Västerbron!
     
    Kungsklippans funkishus!
     
     Det blev fikastopp vid Bagel Street Café - Hornsbergs strand och ´´inget jävla tjafs´´ för mig!
     
     En fika vid Café Eldkvarn med utsikt över Riddarfjärden, är ett måste under vandringar runt Kungsholmen!
     
    Karlbergs slott!
     
     Bergsklättring vid Fredhällsklipporna tillhör också ´´Runt Kungsholmen´´!
     
    Det börjar det röra sig ordentligt under presenningarna! Släpp fångarna loss det är vår...på Långholmen!
     
     Sofieberg är ett område på västra delen av ön Långholmen i Stockholm, beläget inte långt från Karlshälls gård.

    Sofiebergs område består i dag av två äldre byggnader, dels ett grönmålat hus (“Gröna huset”), dels ett rödmålat hus (“Röda huset”) samt ett nyare sommarhus. "Gröna huset" tillkom som sommarnöjen under 1800-talets andra hälft. På 1860-talet ägdes Sofieberg av grosshandlaren Frans Schartau. Gården har sedan haft många ägare som uppförde nya byggnader på tomten. Det intressantaste av husen är “Gröna huset”, gestaltat i schweizerstil med riklig snickarglädje och ett hörntorn. När byggnaden fick sitt nuvarande utseende går inte att klarlägga, eftersom byggnadsritningar saknas. Ursprungligen fanns vid stranden ytterligare en stor träbyggnad, som kallades “Sjövillan, Sofieberg”. Huset brann och revs 1961.

    Sofiebergs tomt omfattade länge hela Långholmens västra udde. På mitten av 1970-talet, när verksamheten i Långholmens centralfängelse upphörde, gjordes området tillgängligt för allmänheten och Stockholms stad anlade en promenadväg runt ön, förbi Sofieberg. Innan dess var Sofieberg avstängd för allmänheten med staket och grind. Sofieberg används fortfarande som sommarbostad. (Wikipedia)

     

    I väntan på bofinken...

     
     
    Visst är det vår på allvar nu! Jag behöver inte längre köra i kolsvart mörker till jobbet på morgnarna och hinner på så vis se rådjur, harar, älgar och vildsvin i tid innan de springer upp på vägen. Vintergäck och snödroppar blommar och trots att sorkar har ställt till det ganska rejält i vissa planteringar, så tror jag ändå att det blir en vacker vår i slottsparken i år också. Fruktträden och clematis är beskurna och jag håller på att vårstäda parken med allt vad det innebär. Det går hyfsat bra trots mitt problem med axeln och nu även ryggen, där jag har ett bråkande diskbråck.
     
    Annars är det bra och jag lyssnar varje dag intensivt efter bofinken, som är försenad i år. De senaste åren har den anlänt till slottsparken den 8:e, 9:e, 14:e och den 21 mars, men jag har sett via Facebook att den är på gång. Bofinkens sång fyller verkligen slottsparken på våren och just nu fattas verkligen den sköna sången..
     
    I morgon börjar trädgårdsmässan i Kista, men jag tror inte att jag kommer att besöka den, utan väntar till Nordiska trädgårdar som börjar den 21 april. Ja, ungefär så är läget. Jag kämpar på och njuter av våren och i morgon är det fredag!
     
     Morgnarna vid bänken är magiska så här i mars månad och jag börjar dagen med att njuta en stund här.
     
    Och jag signerar boken som säljs i Engsholms slottsbutik!
     
     

    Foggy morning

     

    Håll ut!

     
    Redan i december brukar jag börja längta till våren och det finns risk att jag tråkar ut mina närmaste med all min längtan. Lev nu - Carpe Diem! Jag har inte varit så bra på det, men nu har jag faktiskt fått en tankeställare. Eftersom jag inte har så många år kvar i arbetslivet, så har jag mentalt även börjat räkna ner till den dagen då jag blir helt fri från alla måsten. Då jag får vakna och göra vad jag vill på dagarna - utan att ha dåligt samvete. Men nu har den där nedräkningen börjat oroa mig en aning.
     
    Visst längtar jag efter den där friheten, men tiden går ju så hysteriskt fort att det snart är dags för den där pensionen - på allvar!!! Nej, nu vill jag att tiden ska börja gå sakta! Jag ska lära mig att fånga dagen och uppskatta varje liten förändring på väg mot vår och sommar. Hägg och syren behöver inte blomma tidigare än normalt, jag nöjer mig med att havet av snödroppar vid Frisens park och vid Blockhusudden börjar visa sig och att vintergäcken charmar oss, var den än växer. Att koltrasten väcker mig med sin sång varje morgon, gör inget!
     
    Idag nosade jag lite på Medelhavsvår i Edvard Andersons växthus!
     
    Fikonträdet börjar grönska!
     
    Vårlilja - Ipheion uniflorum
     
     Pericallis
     

    Erik Johansson på Fotografiska

    Erik Johansson  Imagine: Created Reality

     
    26 februari — 10 april, 2016
     

    De väcker känslor, dessa magiska fotografier av en spännande värld där Erik Johansson skapat verklighet av en fantasi, till vilken han använder fotografi för att fånga. Stage Photography i sin engagerande prydno. Johansson har ett särskilt sätt att gå till väga, med ett så spännande resultat, att han hållit TED Talk om sin arbetsprocess på temat ”Impossible photography”. Nu ställer han ut på Fotografiska 26 februari- 10 april och i samband med detta ges boken Imagine ut på Max Ströms förlag.

     

    - Verkligheten jag porträtterar finns, men i en annan skala. Det har blivit mitt livsuppdrag att skapa dessa världar, att alla dessa idéer som vill komma ut från mig, faktiskt får bli till. Jag brinner för att inspirera andra att våga leva ut sina fantasier och att skapa något som inspirerar till att utmana ingångna tankebanor, att väcka frågor, säger Erik Johansson.

    Frågor som här gäller både fotografiets tillblivelse och syfte. Var dras gränsen mellan de olika elementen i verkets komposition och hur korresponderar de? Var börjar tolkningen av den taktila verkligheten och var tar den digitala tekniken vid? Utgångspunkten för Johansson är att allas bild av verkligheten inte behöver överensstämma, den får vara unik för varje individ.

     

    - Jag vill vara för fotografin vad bob hund är för musikscenen. Detta band som ser saker tvärtom och vars låttexter består av kombinationer av helt oväntade teman, så det normala får bli onormalt, med rätt att finnas.

     

    Johansson driver en helt egen form av iscensatt fotografi där han i stor utsträckning arbetar med att bygga modeller. Materialen tar Johansson där han finner dem, konstruerar objekt av det han har runt omkring sig: Kartongrullar, mjöl, vatten och karamellfärg, eller varför inte lite kokosflarn för strukturens skull? Tillsammans bildar dessa analoga grundstenar bygget av de ting som figurerar i hans magiska inre värld: En ensam man bosatt i intet, ett träd på väg ner genom ett vattenfall av gräs, en väg som dras upp med en dragkedja. Allt byggt i liten skala där Johansson sedan använder Photoshop som en pensel för att sätta samman komponenterna till ett konstnärligt verk. Själv är han sedan unga år inspirerad av annan fotografi och surrealistiska konstnärer som Salvador Dali, Rene Magritte och M.C Escher samt Elsa Beskow och Sven Nordqvist för deras förmåga att berätta fantasieggande historier. En tradition han väl förvaltar med sina verk som ställer verkligheten på ända och får oss att undrande ställa den sinnesvidgande frågan: Varför skulle det inte kunna vara så här? Och om så är fallet, hur mycket annat omöjligt kan egentligen vara möjligt? (Fotografiskas hemsida)

     
     
    Mina bilder på de här häftiga verken, på denna fantastiska utställning, är tagna med min Iphone...tyvärr!

    Marsmorgon på Engsholm

     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails