Bilder från andra tillfällen med en av mina favoritskulpurer i Stockholm. Som jag har klappat denna kompis på huvudet...

 

 

På Djurgården tog Cissi den här fantatiska bilden i veckan. Hon skickade in den till TV4 Vädret och självklart kom bilden med i programmet i onsdags! Grattis!

 

Nu kämpar vi oss fram i årets mörkaste tid och underbara Visby blev ett gott avbrott i novemberlunken. Att vistas på en flygplats fredagen den trettonde är inget som jag normalt vill vara med om, men nu stod vi trots allt där på Bromma flygplats. Regnet slog mot de stora fönstren och ur högtalarna kom meddelanden om inställda flyg, bland annat till Visby, före och efter vår avgång. Tekniska fel gjorde att flera plan blev stående och jag började fundera på om vi inte skulle ha tagit båten ändå. Men från Bromma är det bara 35 minuters resa till Visby och för en weekend bör själva resan vara så kort som möjligt. Efter en vinglig färd landade vi i Visby den här något dramatiska fredagen och tog en taxi in till medeltidsstaden.

 

Vi hade fått låna en lägenhet i ett helt nybyggt hus på Norra Kyrkogatan, just intill S:ta Maria, Visby domkyrka. De nya husen var byggda så att de passade bra in bland de medeltida husen och lägenheten som låg i gårdshuset var mycket fin. Vi handlade på Torgkassen vid Stora torget och njöt av lugnet. November-Visby skulle utforskas dagen efter.

 

Sent på kvällen kom nyheten om terrorattentatet i Paris, där över 100 människor sköts till döds. Ondskan breder ut sig över världen och jag undrar ännu en gång varför inte människor i stället kan njuta av den tid vi lever på den här vackra planeten, i stället för att strida mot varandra. Jag vet, jag låter som en pastor nu!

 

 

 

 

Efter att ha sett nyheterna på morgonen, bestämde vi oss för att det som hänt i Paris inte skulle få förstöra den här helgen i Visby. Tids nog skulle jag läsa och se nyheter om det hemska som hänt. I stället vandrade vi omkring ut i gränderna och tog oss bort mot botaniska trädgården, som är en av mina absoluta favoritträdgårdar. Nu var träden nakna och marken täckt av gyllne löv från alla dessa fantastiska träd som växt sig så stora här i det gynnsamma läget vid havet. Många gånger har jag gått här i augusti och ibland i maj månad, men aldrig i november och det var spännande att se trädens uppbyggnad. I rosenträdgården blommade Leonardo da Vinci fortfarande fint. Det verkar vara en av de rosor som håller ut längst in i mörkret och kylan. 

 

Att efteråt sitta på Hedbergs bokcafé i värmen och dricka kaffe och te, var som alltid njutbart, även om inte mitt fina sällskap gillade musiken som spelades på det hemtrevliga caféet...!

 

Vi vandrade vidare i ett ganska folktomt Visby och handlade Tryffel i Wisby ostbutik på Wallérs plats 4 och te i den härliga butiken Kränku på S:t Hansplan 4. Det var väldigt annorlunda att se gatorna så tomma på folk och även om jag vanligtvis alltid brukar uppmärksamma Visbys medeltida gatunät, med hus som ser ut att ha byggts huller om buller på ett oerhört charmigt sätt, så kunde jag nu se allt så mycket tydligare, än när gränderna är fyllda av färgglada turister. Efter det att vi ätit en mycket god svampsoppa på Skafferiet som ligger vid Adelsgatan 38, mötte vi plötsligt min syster med sällskap och jag hade ingen aning om att även de befann sig i Visby den här novemberhelgen. Senare på kvällen träffades vi för en trevlig stund i Bolagets vinbar på Stora torget. 

 

När jag för första gången besökte Kerstins rosäng, var min första tanke att det här ju ingen äng utan mer en lund och jag blev en aning förundrad över att rosorna trivdes så bra under de höga trädkronorna här i Långholmens djupa grönska. Rosor och rosenträdgårdar brukar annars vara placerade i full sol i ganska öppna lägen. Men vem som helst kan se att Kerstins rosor mår mycket bra och jag måste säga att rosorna blir så mycket vackrare här, där skugga och solljus vandrar över hennes mer än hundra olika sorter. Skuggspelet gör platsen mer spännande än en traditionell rosenträdgård, som oftast saknar stora hästkastanjer och lönnars skuggande kronor. För några år sedan besökte jag platsen med min kamera en tidig morgon innan jag åkte ut till min slottspark vid Engsholm. Klockan var inte ens fem när jag smög omkring blad de vackraste av rosor just när morgonsolens strålar letade sig ner genom de höga träden.

 

Platsen där ängen/lunden idag ligger var tidigare en grusplan där parkarbetarna hade sina omklädningsrum och fikarum i vagnar fram till slutet av 1990-talet. 

 

 

Där köpte jag rugosarosen Hansa. Ett förträffligt köp! Hansa är en fantastisk ros. Den 10 juli 2001 åkte jag så till Zetas och inhandlade där Albarosen Belle Amour. Mer blev det inte första året.

 

Läs gärna hennes fina blogg här!

 

Vänliga personer på Stadsdelsförvaltningen på Södermalm har verkligen förstått Kerstins dröm om en vacker rosäng och har gett henne tillstånd till att en av Långholmens vackraste trädgårdar ska få fortsätta att lysa för Kerstin och för oss beundrare. Nu är inte detta endast en plats för rosor, utan under vår och försommar så har här med Kerstins hjälp, växt fram en fantastiskt vacker blomsteräng framför rosenkvarteren. Vid vårt besök i början av juni i år var ängen helt i min smak, där hundkäx och akleja spelade huvudroller. Men ännu tidigare på våren, finns här ljuvliga tulpaner, spännande sorter som tittar upp här och där i den vilda floran. 

 

Det är alltid lika trevligt att besöka Kerstin som oftast är på plats och hon berättar med stor entusiasm och kunskap om sina rosor, tulpaner och andra växter. Ett stort tack för allt vackert du skapat här för din egens skull men även för alla oss som vandrar förbi. Vi ses snart igen...när rosorna blommar som bäst!