Site Meter

Stockholms kontemplativa gröna rum

 Centralbadets trädgård - läs mer här!
 
Allmänna stadsparker har funnits sedan första hälften av 1800-talet i Stockholm. De äldsta parkerna är Strömparterren, Kungsträdgården, Humlegården och Berzelii park, alla med var sin unika historia. Från början var parken en plats där stadens borgare kunde mötas och ´´spatsera´´. Att vandra utan mål, var något nytt. Men det dröjde inte länge förrän parkerna blev till för alla medborgare i staden. I slutet av 1800-talet anlades bergsparkerna som en del i Lindhagens-planen, som var en stadsplan från 1860-talet och som skulle förändra Stockholms stadsbild radikalt när befolkningen ökade mycket snabbt. De stora bergsparkerna var Vitabergsparken, Tantolunden, Vanadislunden, Kronobergsparken och Tegnérlunden. Dess parker ansågs som viktiga att vila i för hårt arbetande människorna i industrin, som bodde i trånga bostäder. Mellan 1800-1920 ökande medellivslängden från 37 år till 60 år av olika anledningar, men det var väl så att det blev mer lönsamt i industrialismens tid, att hålla arbetaren vid liv så länge som möjligt...
 
I en stor bullrig och stressig stad behöver människan kunna fly undan en stund till lugna och avskilda platser. Stockholm har en stor fördel då det är nära till naturen åt alla håll, men det finns inte alltid möjlighet att ta sig ut från innerstaden och då blir parkerna ett alternativ att finna ett stycke natur. Nutidens Stockholm är ju i första hand anpassad för biltrafiken och det finns få parker där man kan finna lugn och ro. De mest centrala parkerna som Kungsträdgården, Humlegården och Berzelii park, är omringade av trafikerade gator och är heller inte tänkta att vara kontemplativa platser, men där det trots trafiken runt omkring går att vila en stund i vacker grönska och bland blommande planteringar. 
 
 Vitabergsparken - läs mer här!
 
Det finns dock problem med den eftertraktade avskilda och lugna platsen i en stor stad. Den anses som farlig och blir ibland mötesplats för missbrukare under dagtid. För att göra dessa avskilda gröna rum mer säkra borde det finnas någon enkel verksamhet i anslutning, som ett litet café, eller varför inte en enkelt liten handelsträdgård - inte Plantagen eller Blomsterlandet - utan något liknande som finns vid Groens malmgård i Vitabergsparken. 
 
De centralt avskilda platserna som jag spontant tänker på i Stockholm är framför de bergsparkerna som jag nämnde ovan och då främst Vitabergsparken och Tantolunden. Hela Djurgården och Långholmen är i och för sig som stora stadsparker, där det finns ytor av ren natur. Vad vore Stockholm utan Djurgården och Långholmen? 
En av mina favoritplatser bland innerstadens gröna rum, är Centralbadets trädgård på Drottninggatan. Där inne i trädgården, råder ett märkligt lugn trots att trädgården är belägen mitt i city. Visst hör man bruset från storstaden, men det är småfåglarnas kvitter man lyssnar på. 
 
 Rosängen på Långholmen - läs mer här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0