Ormöga - Omphalodes verna
Visby botaniska trädgård 10 maj 2011.
En vår i planteringarna utan ormögats blå förgätmigejliknande blommor vore väldigt fattigt tycker jag. Det vackra ormögat härstammar från alperna och sydöstra Europa men har även påträffats vildväxande i södra Sverige och är utan tvekan vårens vackraste marktäckare när den blommar i april och maj. Ormögat trivs i lite fuktig jord i skuggiga eller halvskuggiga lägen, men den fungerar faktiskt i full sol också, men då blir färgen på både blommorna och bladen ljusare. Jag tycker att man ska använda den i skuggigare lägen så att den intesivt blå färgen får komma till sin rätt, gärna som undervegetation vid vårblommande eller städsegröna buskar.
Det 15-20 cm höga mattbildande ormögat bildar täta bestånd och förökar sig med krypande jordstammar. Planteringsavstånde bör vara ungefär 35 cm. c/c. Den vita Omphalodes verna 'Alba' är också mycket vacker (jag måste snart köpa den till Engsholms slottspark).
Ormöga under pärlbuske i Engsholms slottspark
Centralbadets trädgård 21 april 2014
Flueggea suffruticosa (Securinega suffroticosa)
Bergianska trädgården 2 oktober 2013
Flueggea suffruticosa är en upprätt 1-3 meter hög, lövfällande buske som härstammar från Kina, Ryssland (Sibirien), Japan, Korea och Mongoliet. Den är tvåbyggare (manliga och kvinnliga blommor på separata plantor), blommar i juli-augusti och har ovala, gul-gröna blad som på hösten blir smörgula.
Den här busken anses vara en av de 50 grundläggande örter som används i i kinesisk medicin. Växter innehåller securinine (centralstimulerande), med blad och blommor som medicinskt används vid behandling av blåmärken och förlamning.
Denna buske var tidigare känd som Securinega suffruticosa. Släktnamn hedrar John Fluegge (1775-1816), tysk botanist. (Bergianska trädgården använder det äldre namnet på sin växtskylt)
Det är svårt att hitta information om hur härdig den här busken är i Sverige, men i Bergianska trädgården i Stockholm växer den på ett högt norrläge mot vattnet och ser ut att trivas gott.
Vår- och sommarbilder kommer framöver!
Forsythia
Forsythiasläktet (Forsythia) är ett växtsläkte i familjen syrenväxter med 11 arter i sydöstra Europa och östra Asien. Flera arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige, bl. a. Forsythia intermedia till häckar. Den är en korsning mellan F suspensa och F viridissima. (Wikipedia)
Jag ska erkänna att jag länge har haft svårt att ta till mig forsythian, som är en av de buskar som blommar tidigast på våren. En gång i tiden jobbade jag på gårdar vid stora bostadsområden och brottades med de växter som användes flitigt i planteringarna. Det rensades och beskars bland hundratals buskar. Berberis, Rosa rugosa, häckoxbär, häggmispel, spirea, ölandstok, korallkornell, sibirisk ärtbuske och så forsythia. Många av de här buskarna har jag fortfarande svårt att tycka om, men jag har börjat terapeuta mig själv och släppt en hel del på prestigen. Vad är fint nog för en trädgårdsmästare? Jag tycker väldigt illa om växtsnobbar som helst använder udda och känsliga växter.
Det är dock mycket långt kvar innan jag kan ta till mig sibirisk ärtbuske, berberis, vissa spirea-arter och korallkornell, men de andra kan vara mycket vackra och användbara om de får rätt plats. Till och med ölandstok tycker jag idag om, busken som de flesta trädgårdsdesigner fnyser åt. Ölandstok är mycket tålig och klarar torka, den blommar längre än de flesta buskar och i en tid då nästan alla andra har blommat färdigt.
Men nu var det forsythia det gällde, busken som jag förr tyckte var riktigt störande i trädgårdar. Med sin ilsket lysande gula färg, passade den inte in bland andra växter tyckte jag. Idag har jag tagit den till mig fullt ut! Forsythian gör mig glad när den börjar blomma som lysande solar i trädgårdar och parker i april, ibland i slutet av mars och vissa år ända in i maj. Det stora exemplaret som finns på de två första bilderna har sin plats på Lybska gränd i Visby, där jag brukar bo när jag besöker den vackra ön. Den har verkligen fått en perfekt plats där i hörnet av Lybska gränd och Mellanvägen, och hur skulle jag kunna störa mig på den idag?
För min del ligger nog problemet i placeringen av en buske med så färgstark blomning. Placeras till exempel en forsythia tillsammans med rosa kejsarovlon, då kommer jag att må illa och planterar man den som solitär mitt i gräsmattan, utan någon som helst tanke, så kommer jag också att må illa. Det gäller att tänka sig för ordentligt var man planterar växter med starka färger helt enkelt. På bilderna i det här inlägget tycker jag att forsythian har fått mycket fina platser att leva på!
Det här är en mycket lättodlad buske som vad jag vet aldrig får några sjukdomar. Den kan vissa vårar blomma mycket länge och vem har inte tagit in kvistar av forsythia och fått dem att blomma under tidig vår.
Vid min sökning i SKUD får jag upp dessa arter och sorter - Klicka här!
Jag tror att jag ska ta kameran och fånga fler bilder av den här ´´gullbusken´´ när solen kommer tillbaka och nu låter jag Lars Forslin berätta mer ingående om den här växten, om beskärning och de olika sorterna i sin fina artikel på Odla.nu. Klicka här!
Lybska gränd i Visby 10 maj 2011 - i det gula huset brukar jag hyra ett rum!
Eriksdalslunden - Refugium 1 maj 2012
Årstavikens koloniområde 29 april 2012
Echinacea - Solhatt
Echinacea 'Tomato Soup' i Engsholms slottspark 2010
En perenn är en flerårig ört som vissnar ner på vintern och börjar växa igen på våren. Så definierar Wikipedia klart och tydligt växtgruppen. Det finns perenner som kan växa väldigt länge på sina platser, utan att de ens behöver delas eller omplanteras, som till exempel pioner och dagliljor. De flesta perenner behöver dock delas och flyttas efter 3-4 år för att hålla sig livskraftiga. En av de populäraste perennerna idag, eller kanske för några år sedan, är Echinacea - solhatt. Växten som kom redan på 1600-talet till Europa från Nordamerika där den växer vild.
I Marie och Björn Hanssons utmärkta perennbok läser jag: ´´Först under 1800-talet uppmärksammades dess inverkan på bakterieinfektioner. Denna användning upphörde mer eller mindre i och med penicillinets upptäckt. Numer används extrakt från röd rudbeckia (som vi ibland kallar den i Sverige) och även från läkerudbeckian.´´
Idag använder vi echinacea mest som en vacker prydnadsperenn och den finns med i väldigt många trädgårdsproffsdesignade planteringar. Det är bra, för det här är verkligen en stadig och vacker perenn som blommar länge och som lyser upp sommarplanteringar i soliga lägen. Nu skriver Hansson även att växten är problemfri bara den får en väldränerad växtplats. Där håller jag inte med! Inte alls!
I Marie och Björn Hanssons utmärkta perennbok läser jag: ´´Först under 1800-talet uppmärksammades dess inverkan på bakterieinfektioner. Denna användning upphörde mer eller mindre i och med penicillinets upptäckt. Numer används extrakt från röd rudbeckia (som vi ibland kallar den i Sverige) och även från läkerudbeckian.´´
Idag använder vi echinacea mest som en vacker prydnadsperenn och den finns med i väldigt många trädgårdsproffsdesignade planteringar. Det är bra, för det här är verkligen en stadig och vacker perenn som blommar länge och som lyser upp sommarplanteringar i soliga lägen. Nu skriver Hansson även att växten är problemfri bara den får en väldränerad växtplats. Där håller jag inte med! Inte alls!
Om vi pratar om Echinacea purpurea 'Magnus' och 'Alba', så kan jag hålla jmed, men plantskolorna har nu skapat/hakat på, trenden att sälja mängder av förädlade skönheter, ofta i orange och med olika utseenden. Det fanns över 20 olika sorter i svenska växtbutiker för några år sedan och jag blev snabbt förälskad i sorter som 'Tomato Soup' och 'Green Envy'. I dag tycker jag att antalet sorter har minskat i våra plantbutiker och handelsträdgårdar.
Det blev Tomato Soap som fick sin plats i Engsholms slottspark och den var verkligen vacker tillsammans med prydnadsgräs och andra passande perenner. Men solhattslyckan blev kortvarig och året därpå var alla plantor borta. Inte ett spår av skönheterna, trots en solig och väldränerad växtplats.
Det var då jag började fundera om alla de här nya sorterna möjligen har släppts för tidigt ut till butikerna? Kanske att de skulle ha provats under riktigt tuffa vintrar först? Man kan undra hur nya växter provas över lag innan de släpps på marknaden och vilka regler som gäller? Det är dyrt med växter och tanken med perenner är ju att de ska finnas kvar länge i våra trädgårdar.
I Humlegården planterades stora mängder av dessa sorter 2011:
Echinacea 'Art's Pride' - Echinacea 'Hot Lava' - Echinacea 'Hot Papaya'
Echinacea 'Hot Summer' - Echinacea 'Mango Meadowbrite'
Echinacea 'Summer Sky' - Echinacea 'Sunrice' - Echinacea 'Tiki Torch'
Echinacea 'Tomato Soup' - Echinacea pallida - Läkerudbeckia
De vackra sorterna lyste verkligen upp den stora, lite vilda planteringen runt Linnéstatyn och passade utmärkt tillsammans med grekvädd, prydnadsgräs mm. Tyvärr så minskade antalet dramatiskt under kommande år och förra sommaren 2014, fanns det inte många exemplar kvar, vilket betydde att planteringen kom att sakna viktiga huvudrollsinnehavare där runt Blomsterkungen.
Jag har hört från flera håll att många nya snygga echinacea har försvunnit från olika trädgårdar runt om i landet de senaste åren. Visst var vintrarna för några år sedan extremt tuffa, men alla andra perenner klarade sig bra. Det spelar ingen roll hur vackra växterna som vi köper är, om de inte klarar våra hårda vintrar. Det blir dyrt om vi ska börja använda perenner som annueller och köpa nya varje år. Ska vi ha solhattar i våra trädgårdar så måste vi vara säkra på att de är härdiga. De sorter som jag personligen vet är härdiga är E. purpurea 'Magnus' och 'Alba', men det finns säkert andra som också klarar våra vintrar. För att lyckas med echinacea och med de flesta perenner, är det viktigt med en väldränerad växtplats.
Jag vill bara på det här sättet förklara att vi ska vara försiktiga med alla dessa nya vackra och spännande sorter, men vill också tillägga att jag inte studerade info-skyltarna i växtbutikerna förra året. Vem vet, det kanske numer finns angivet att det här är känsliga växter?
Echinacea 'Magnus' i Drömparken i Enköping
Echinacea 'Orange Meadow Brite'
Echinacea 'Green Envy' - (bilden har jag fått från en av mina trädgårdsvänner, men kommer inte ihåg av vem)
Echinacea 'Harvest Moon' - (bilden har jag fått från en av mina trädgårdsvänner, men kommer inte ihåg av vem)
Echinacea pallida i Hymlegården
Det här blogginlägget fanns med när jag bloggade i Googles Blogger under två år, kontot som blev kapad och raderat. Jag har sparat några kommentarer.
Så här skriver Tessan i en kommentar nedan: Jag går en trädgårdsutbildning i Enköping. Där har flera av våra lärare tagit upp just den här diskussionen kring hur nya sorter provas i svenskt klimat innan de kommer ut på marknaden. Just sorter av Echinacea har tagits som typexempel på dåligt härdiga sorter som ändå säljs som tåliga perenner.
Så här skriver Petra: På perenn kursen Hållbara perennplanteringar som jag gick förra året varnade Mona Holmberg och Mona Wembling för de nya förädlade sorterna av Echinacea då de var MKT kortlivade!!!
Härligt ögongodis men ledsamt om man lägger ner tid och pengar på stora rabatter med dessa men en enstaka kan man ju ersätta nu och då!
Så här skriver Petra: På perenn kursen Hållbara perennplanteringar som jag gick förra året varnade Mona Holmberg och Mona Wembling för de nya förädlade sorterna av Echinacea då de var MKT kortlivade!!!
Härligt ögongodis men ledsamt om man lägger ner tid och pengar på stora rabatter med dessa men en enstaka kan man ju ersätta nu och då!
Akebia quinata - Fembladig akebia
Bilden tagen i Skepparegården mystiska trädgård i Brantevik 2014. se blogginlägg från trädgården här!
Akebia är en klättrande ganska känslig buske med vackra doftande blommorna som går i purpur. Den blommar i maj och klarar sig upp till zon 2 hos oss om den får ett skyddat läge. Eftersom det här är en tvåbyggare så behövs både hon- och hanplanta för att den ska ge frukt. Frukterna är ätbara och ska tydligen smaka lite som melon. Akebian som härstammar från Ostasien ingår i samma växtfamilj som narrbusken. På Zetas Trädgård kan man köpa den för 195:-
Nu undrar jag om det finns någon som har provat den här vackra växten och hur högt upp i landet den kan fungera? Ni får gärna svara här på bloggen så att inte svaren försvinner i ett Facebook-flöde.
- Allt om Trädgårds chefredaktör Viveka Ljungström har en vit akebia i sin trädgård i Älvsjö som växer frodas gott!
När jag besökte Gustav Mandelmann 2014 på Djupadal i Rörum, var han mäkta stolt över sin Akebia som var placerad i hörnet av hans vackra byggnad.
Se inlägget från det senaste besöket hos Mandelmanns här.
Nordiska trädgårdar 2015
Det vinnande bidraget i idéträdgårdarna blev ´´Uti vår hage´´ av Gustavshill - se här! Jag kan gärna tänka mig en fest vid det här bordet!
Vad är väl en trädgårdsmässa i Älvsjö en regnig marsdag? Jo, ett ganska trevligt avbrott i den vanliga trädgårdslunken. Jag har för länge sedan slutat att oja mig över hur dåliga, intetsägande och tröttsamma dessa mässor är. Självklart kan jag väl tycka att det är aningen för mycket trädgårdskitsch, heminredning, roliga hattar och rosa grodor, men på scenerna pågår hela tiden intressanta föreläsningar av kunnigt trädgårdsfolk och letar man bland montrarna så hittar man alltid något som ligger i ens intresse.
I Allt om Trädgårds monter såldes det böcker och jag hörde att min bok sålde ganska bra. Det som jag personligen tycker är roligast på trädgårdsmässor är att möta trädgårdskompisar och smida planer om sommarträffar med kaffe och morotskaka på något vackert trädgårdscafé...!
Jag mötte även som hastigast även Gunnel Carlson, Lena Israelsson, Mariana från Österhaninge, min gamla kurskompis Tomas, Petra och några till!
Prins Eugens Waldemarsudde kan nu ståta med två duktiga författare. Kristina Öhman som varit anställd som florist på ''Wudden'' sedan 2001 har skrivit den vackra boken ´´Prins Eugens värld av blommor. Marina Rydberg har varit trädgårdsmästare här på en av Stockholms vackraste platser sedan 1996 och har skrivit den mycket intressanta och vackra boken ´´Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde´´, fotograf Per Ranung.
Jag köpte idag boken ´´Trädgårdsform - vackrare trädgård med arkitektens verktyg´´ som duktiga Karin Janrik och Viveka Ljungström skrivit. Den här boken behövs verkligen. Alla böcker om växter och vackra trädgårdar i all ära - men hur blir de till? Nu ska jag snart kasta mig över den här stora vackra boken!
Ännu en duktig och trevlig trädgårdskompis som gett ut bok är fotograf Annika Christensen som tillsammans med Ulrica Otterling har gjort den fina boken ´´ Trädgård i kruka ´´. Hon skriver också ´´Annikas dagbok´´ i varje nummer av Allt om Trädgård och har även den fina bloggen Naturliga Ting. Inte nog med det - nu startar hon tillsammans Allt om Trädgård webbkursen ´´Odla i pallkrage´´. Läs mer här!
Det är alltid trevigt att träffa Klas Kihlberg med sitt vackra trädgårdsmagasin ´´Trädgårdsliv´´.
Allt om Trädgårds chefredaktör Viveka Ljungström avslöjade Peter Englanders nya bokprojekt på Pelargonscenen där de höll föredrag. Boken ska handla om zonknäckeri! Att tänja på gränserna var en växt kan växa, vilket låter riktigt spännande! Nästa år plåtar jag Peter med sin bok! Lycka till!
Ann Larås är ännu en trädgårdskompis som till och med bor i samma by som jag här i Stockholm. Idag fanns hon i Stockholms Gartnersällskaps monter. Ann arrangerar med sitt företag trädgårdsresor till de vackraste trädgårdarna i Europa och Sverige - läs mer här!
Spira Trädgård är ett ganska nytt trädgårdsföretag och jag är övertygad om att Hanna Viberg och hennes medarbetare går en ljus framtid till mötes i Stockholmsområdet! Se hemsidan här!
Det inte Börje Remstam kan om jord och gödsling är inte värt att veta! Jag får alltid höra något intressant från detta proffs! Se mitt blogginlägg från hans trädgård 2011 här!
Rosendals idéträdgård
Trädgårdsgrinden
Den vackraste musiken just nu...lyssna här!Italienska trädgårdar
Det har blivit några resor till Italien genom åren och jag känner en extra kärlek för just italienska trädgårdar. Visst har jag sett vackra trädgårdar i Spanien och nu i maj väntar Giverny i Frankrike, men det är något speciellt med de italienska!
Här kommer några länkar till besöken i de olika trädgårdarna:
Vårsnö över Stockholm
Vi vet att de här bakslagen i våren nästan alltid kommer och vi har ju bara kommit till mars månad. Personligen har jag inga problem med sen snö. Jag vet ändå att våren är här. Ljuset och fågelsången! Det blir även vackra kontraster när snön lägger sig över blommorna! Växterna brukar klara sådana här bakslag alldeles utmärkt.
Prunus 'Accolade' i Kungsträdgården.
Kejsarolvon på Skeppsholmen
Pärlhyacint på Skeppsholmen
Scilla i Bromma
Från mitt fönster i morse
Stockholms kontemplativa gröna rum
Allmänna stadsparker har funnits sedan första hälften av 1800-talet i Stockholm. De äldsta parkerna är Strömparterren, Kungsträdgården, Humlegården och Berzelii park, alla med var sin unika historia. Från början var parken en plats där stadens borgare kunde mötas och ´´spatsera´´. Att vandra utan mål, var något nytt. Men det dröjde inte länge förrän parkerna blev till för alla medborgare i staden. I slutet av 1800-talet anlades bergsparkerna som en del i Lindhagens-planen, som var en stadsplan från 1860-talet och som skulle förändra Stockholms stadsbild radikalt när befolkningen ökade mycket snabbt. De stora bergsparkerna var Vitabergsparken, Tantolunden, Vanadislunden, Kronobergsparken och Tegnérlunden. Dess parker ansågs som viktiga att vila i för hårt arbetande människorna i industrin, som bodde i trånga bostäder. Mellan 1800-1920 ökande medellivslängden från 37 år till 60 år av olika anledningar, men det var väl så att det blev mer lönsamt i industrialismens tid, att hålla arbetaren vid liv så länge som möjligt...
I en stor bullrig och stressig stad behöver människan kunna fly undan en stund till lugna och avskilda platser. Stockholm har en stor fördel då det är nära till naturen åt alla håll, men det finns inte alltid möjlighet att ta sig ut från innerstaden och då blir parkerna ett alternativ att finna ett stycke natur. Nutidens Stockholm är ju i första hand anpassad för biltrafiken och det finns få parker där man kan finna lugn och ro. De mest centrala parkerna som Kungsträdgården, Humlegården och Berzelii park, är omringade av trafikerade gator och är heller inte tänkta att vara kontemplativa platser, men där det trots trafiken runt omkring går att vila en stund i vacker grönska och bland blommande planteringar.
Det finns dock problem med den eftertraktade avskilda och lugna platsen i en stor stad. Den anses som farlig och blir ibland mötesplats för missbrukare under dagtid. För att göra dessa avskilda gröna rum mer säkra borde det finnas någon enkel verksamhet i anslutning, som ett litet café, eller varför inte en enkelt liten handelsträdgård - inte Plantagen eller Blomsterlandet - utan något liknande som finns vid Groens malmgård i Vitabergsparken.
De centralt avskilda platserna som jag spontant tänker på i Stockholm är framför de bergsparkerna som jag nämnde ovan och då främst Vitabergsparken och Tantolunden. Hela Djurgården och Långholmen är i och för sig som stora stadsparker, där det finns ytor av ren natur. Vad vore Stockholm utan Djurgården och Långholmen?
En av mina favoritplatser bland innerstadens gröna rum, är Centralbadets trädgård på Drottninggatan. Där inne i trädgården, råder ett märkligt lugn trots att trädgården är belägen mitt i city. Visst hör man bruset från storstaden, men det är småfåglarnas kvitter man lyssnar på.
Rosängen på Långholmen - läs mer här!
Trädgårdsmöten - 14 år med bloggen
I juni 2015 fyllde min blogg 10 år och jag har börjat blicka tillbaka och funderat lite hur bloggen har förändrat mig som människa. Före 2005 var jag en ganska osocial och tillbakadragen person och även om jag än idag kan vara något av en ensamvarg i perioder, så tycker jag nu för tiden om att träffa både nya och gamla vänner.
Jag skrev ett blogginlägg 2010 som hette ´´Sitta framför datorn´´ då det fanns de som tyckte att jag tillbringade mycket tid tillsammans med min blogg. Svaret från mig blev då att bloggen har fått mig att se många nya platser runt om i Sverige och Europa. Ibland blir även jag tveksam till hela Internet och vad som händer på webben, men i det här fallet har det inneburit att jag träffat många fantastiska människor. Nu blickar jag tillbaka och minns alla härliga möten. OBS - jag har endast använt bilder som redan finns på bloggen.
Jag uppdaterar den här sidan lite då och så!
Hannu Sarenström och Viveka Ljungström
Det finns ingen tanke på ordningen av bilderna i det här blogginlägget, men eftersom det är Hannus födelsedag i skrivande stund, så startar jag med honom och med Viveka Ljungström, chefredaktör på Allt om Trädgård som gjorde det möjligt för mig att skriva min bok. Viveka blev min förläggare till boken om Stockholms gröna rum.
Om Hannu finns det mycket att säga. När jag såg honom på TV under Gunnels ´´Gröna rum´´ på 90-talet, for han vilt omkring med en handkamera och filmade blommor och pratade fort i sin trädgård på Kinnekulle. Jag satt där framför TV:n och bara stirrade och tänkte ´´vad är det som händer?´´ Så här har trädgård aldrig tidigare presenterats i TV. Ska det vara så här? Javisst! Precis så här ska det vara! För hur skulle trädgårds-Sverige se ut utan Hannu idag? Han sätter färg på branschen och har med all säkerhet hjälpt till att öka trädgårdsintresset här i landet. Trädgårdsinspiratör, författare, fotograf, matlagare, TV-personlighet och magiker, skriver Norstedt när de presenterar sin författare. Passande tycker jag. Hannu är grymt duktig och har en fantastisk vacker trädgård där stora perennplanteringar får växterna att väva samman till något som liknar blomsterängar. Exakt i min smak! Jag träffar Hannu några gånger om året, ibland när jag besöker Kinnekulle och ibland på något trädgårdsmässa och jag hoppas vi snart ses igen! Se här när det var sommarkalas 2011! På sommarkalaset träffade jag också Thomas och Marie Lithén. Marie som bland annat är krögare på restaurang bistroligiskt i Åre, grafisk formgivare och allmänt trädgårdskunnig. Nu mer bor Hannu på en vacker gård på Langeland i Danmark
Viveka träffade jag första gången när Allt om Trädgård besökte Engsholms slott för en dagkonferens 2010, då Lena Israelsson föreläste i slottet. Viveka hade precis klivit över från redaktionschef till chefredaktör och jag vandrade runt med den trevliga redaktionen i parken. Det har blivit några små samarbeten med tidningen genom åren och efter en vintervandring runt Årstaviken med Viveka i början av 2012 så började tankarna gro, att jag skulle skriva en bok för AoT/Norstedts. Här ett gästblogginlägg av Viveka från vintervandringen. Vi hade några spännande möten där på Sveavägen och snart var plåtandet och skrivandet för boken igång. Viveka är en mycket duktig trädgårdsskribent och för att låna ett ord från Hannus beskrivning - trädgårdsinspiratör! Det har hänt mycket med tidningen sedan hon tog över rodret, bland annat anordnas trädgårdsresor runt om i världen och tidningen kommer alltid att finnas här hemma hos mig! Just nu i vår har även Vivekas och Karin Janriks bok kommit - ´´Trädgårdsform - vackrare trädgård med arkitektens verktyg´´.
Viveka har nu slutat på Allt om Trädgård och är idag chefredaktör och ansvarig utgivare förtidskriften Forskning & Framsteg.
Det är omöjligt att få med alla som jag mött genom åren, vissa har jag inga bilder på och andra vill inte vara med på bild. Men ni finns alla där någonstans i minnenas sorl. Miras Mirakel, bloggaren som skriver så fantastiskt bra och har så intressanta inlägg och som använder kameran som det proffs hon är. Maria hjälpte mig när jag köpte min första systemkamera. Mariana och Börje som jag mötte första gången under Italienresan 2007 och som har en fantastisk trädgård i Österhaninge. Underbara Sanna och Stefan Åhs som lät mig låna deras vackra hus på Kinnekulle, då jag skrev boken 2012. Ulf Gråberg med sin barock-kolonilott i Tanto som fått ett dubbeluppslag i min bok av sin grymt vackra lilla trädgård. Jag brukar handla växter av Ulf som jobbar (jobbade) på Zetas trädgård. Ramona som följt mig på blogg och Facebook länge och som var den första som jag signerade boken åt. Lasse Krantz som jag träffar ibland på mässor och som i mitten av 80-talet var med att skapa det nya Rosendals trädgård på Djurgården och som nu även gjort Ockelbo till en trädgårdsmetropol genom Wij Trädgårdar. Rosendals före detta trädgårdsmästare Antoine Bertholin som jag hade ett fint möte med 2012, han finns från och med i år i Tyresö slottspark.
Duktiga trädgårdsmästare hos Green Landscaping AB, Petra M Richter har jag träffat några gånger. Hon kommer från och med 2016 att jobba med Stockholms centrala trädgårdar. Annika Christensen som skriver ´´Annikas dagbok´´ i Allt om Trädgård och som är en duktig fotograf. Söderkompisen Åsa Nordenskiöld med sin fina balkongodling. Calle Falkebo uppe i Luleå som skickade ner spännande brugmansia till mig och som är en grym trädgårdsfotograf. Han fixade även till bloggens nya header. Min barndomskompis Kalle i Grisslehamn som hittade min blogg 2008 och på så vis kunde vi träffa varandra igen efter 42 år. Rina som är från landets västra del, men som älskar vår huvudstad. Thomas som visar så vackra bilder i sin blogg så att man tappar andan, se här! Birgitta Palm Andersson med sin blogg Lilla B, som funnits med här på bloggen sedan början, men som jag tyvärr ännu inte träffat. Vår kända och duktiga trädgårdsprofil Gunnel Carlson som jag träffat några gånger och vid ett tillfälle undrade jag om hon tagit illa upp för att jag använt namnet på hennes program som gick i TV i nästan 10 år - när titeln på min bok blev ´´Stockholms gröna rum´´. Hon hade inte tagit illa upp! Sedan Katarina Nordlander slutade som trädgårdsmästare på Rosendal (hon jobbar nu på Drottningholm) så känner jag ingen där ute längre, Tintin Jersild som är Rosendals VD har jag endast haft kontakt med i skrift - hoppas på ett möte i sommar! (Det belv ett möte 2018)
Min kära dotter och jag har som tradition att åka på en fotbollsresa varje vår och då blir det även trädgårdsbesök, så hon har hängt med i många trädgårdar ute i Europa och hon har ett mycket fint fotoöga. Min syster Ingmarie har också vandrat i trädgårdar med mig och jag skulle kunna räkna upp mängder av vänliga, spännande och duktiga personer som jag haft kontakt med via blogg och Facebook och jag har säkert glömt att namnge någon av de jag mött där ute i trädgårdarna. Självklart har genom åren Ellinor, Katarina och Ingela betytt oerhört mycket för mig under alla vandringar i trädgårdar och i naturen. Ingela som har en förmåga att se det lilla, som att studera blommorna underifrån, eller att se skönheten i en mossbelagd sten. Jag hoppas att jag även i framtiden få möjlighet att träffa både gamla och nya trädgårdskompisar.
Självklart tillhör mailväxlingen med världsberömda trädgårdsdesignern Piet Oudolf något som jag sent kommer att glömma. En vinterdag 2012 fick jag det här mailet:
Dear Hasse,
This week I met Stefan Mattson in Sweden. He was showing your blog. I'm glad you like the garden and the pictures you made. Is it possible to get some pictures for the 2012 website were I want to use them for. I will put your name in the photographers list.
attached a plan of Skarholmen.
Best regards,
Piet.
This week I met Stefan Mattson in Sweden. He was showing your blog. I'm glad you like the garden and the pictures you made. Is it possible to get some pictures for the 2012 website were I want to use them for. I will put your name in the photographers list.
attached a plan of Skarholmen.
Best regards,
Piet.
...och självklart fick han mina bilder till sin hemsida!
Under Allt om Trädgårds 20-årsfest på Slottsträdgården Ulriksdal, signerade Hannu Sarenström, André Strömstedt och jag våra böcker och på bilden diskuterar Peter Englander och jag italienska trädgårdar. En gång i tiden retade jag mig lite på Andrés gör-det-självinlägg i AoT, där han ständigt log brett och såg så där snygg och överlycklig ut. Nu för tiden när jag träffat honom ett antal gånger, har jag insett vilken fantastisk person han är och att jag tidigare bara var avundsjuk. Han är trevlig och oerhört duktig trädgårdsmänniska! Och ja, jag har bett om ursäkt för det där blogginlägget en gång i tiden, där jag avundsjukt och lite bittert skrev om Andrés leenden...! På bilden syns även den alltid lika vänliga Jessica Hansson som då jobbade på AoT. Här träffade jag också duktiga bild- och formgivare Iann Eklund Tinbäck.
Ett telefonsamtal 2012! -Hej det är Peter Englander, kan vi komma till din slottspark och göra ett pausinslag för TV-programmet Trädgårdstoppen? Visst, sa jag! TV-teamet kom ut till Engsholm strax före midsommar när jag i regnet höll på att klippa ner perenner i min Drömhörna och vi filmade några timmar. Peter är expert på Medelhavsträdgårdar, ritar trädgårdar, bygger växthus och orangerier, är programledare i TV, skriver böcker och jobbar vidare med vackra Apotekarens trädgård i Simrishamn. Den trädgården är ett litet mästerverk och det var Peter som renoverade den och har skapat ett eget paradis mitt i den lilla staden vid havet. Vi träffas då och då och om jag är en ganska lugn person så är Peter precis tvärtom! Man kan nästan ta på den energi som han utstrålar och han skulle nog kunna dra igång vilket trädgårdsprojekt som helst känns det som. Vi ses i Stockholm i sommar Peter!
Marina Rydberg hörde jag först på radio, då hon var trädgårdsexpert i Radio Stockholm under en tid. 2011 kom vi att mötas på Prins Eugens Waldemarsudde där hon är trädgårdsmästare och det är alltid lika kul att stanna och prata en stund under mina Djurgårdsvandringar. Waldemarsudde ligger på en av Stockholms vackraste platser och det är en fröjd att besöka den välskötta och vackra trädgården. Det inte Marina vet om sommarblommor är nog inte värt att veta. Hon kan väldigt mycket annat också och nu kan hon även titulera sig som författare sedan boken ´´Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde´´ som är en mycket intressant och fin bok som jag nog ska läsa för andra gången nu inför kommande sommar. Marina håller även intressanta föreläsningar i trädgården om hur vi ska bete oss med det som växer. Marina cyklar från Södermalm till jobbet på Djurgården och jag är ganska avundsjuk på den arbetsresan! Vi ses snart Marina när jag börjar mina Djurgårdsvandringar! Se ett möte här!
I början av september 2017 besökte jag Prins Eugens Waldemarsudde och träffade då trevliga kompisarna Christer Johansson, floristen Kristina Öhman och trädgårdsmästaren Marina Rydberg.
Växtexperten Folke Mattsson gav tips när Engsholms slotts planteringar vid hotellet anlades i slutet av 80-talet, långt innan jag började i parken och det finns fortfarande spår av hans idéer. När jag började på Engholms slott 1998 kändes det naturligt att handla växterna till parken på Zetas trädgård, som idag drivs av Folkes dotter Victoria Skoglund och jag har handlat mycket växter genom åren i den vackra plantbutiken i Huddinge. Victoria känner nog de flesta till vid det här laget, då hon ofta syns som trädgårdsinspiratör (nu kom det där ordet igen...) i TV4. När man besöker Zetas trädgård, ser man att allt in i minsta detalj är uttänkt med god smak. Det här är ingen vanlig butik och vad jag förstår så är det Victoria som har ett så fint sinne för vackra kompositioner både när det gäller att dekorera butiken och att få hela trädgården att se vacker ut. Sedan vet jag också att den övriga personalen på Zetas är mycket duktiga! Jag träffar som hastigast Victoria på Zetas eller på någon trädgårdsmässa och snart är det dags igen att börja välja bland alla perenner i hennes vackra plantbutik!
Om vi håller oss kvar i Victorias familj, så var hennes mamma Gunborg Mattsson tillsammans med Nina Bergström som då jobbade på Expressen, på besök i Engsholms slottspark 2011. Nina tog bilder till ett reportage som senare kom i Expressen och Gunborg som tidigare jobbade på Zetas trädgård är mycket växtkunnig. Nina stötte jag ihop med på Stadsodlarfestivalen vid Fatbursparken i höstas och Gunborg som slutat på Zetas, håller jag Facebook-kontakt med!
År 1990 gick jag på trädgårdsutbildning vid Säbyholm i Uppland samtidigt som jag rehabiliterade mitt opererade knä. Jag kunde alltså inte jobba i vår familjeföretag just då. I min klass fanns en udda man som åt groddar till lunch! Det är alltid spännande med människor som sticker ut och skiljer sig från mängden och Gustav Mandelmann är verkligen en av dem. Åren gick och jag läste att Gustav och hans Marie hade köpt en gård på Österlen. 2008 besökte jag honom för första gången på deras underbart vackra plats vid Djupadal och nu senast förra året var vi där och såg hur trädgården och verksamheten hade växt. Det är verkligen ett paradis de har hittat och även om Gustav och Marie får jobba hårt, så tror jag att dom har hittat sin plats på jorden. Känner man sig lite nedstämt och låg, då ska man prata en stund med Gustav, som alltid är glad och har en otroligt positiv livssyn. Nu mer är paret superkändisar med sin TV-serie!
Marie Mandelmann är både trädgårdsmästare och en duktig konstnär!
Det är alltid lite högtidligt och trevligt att träffa Karin Berglund. Hon är en av våra allra bästa trädgårdsboksförfattare och är lite av Sveriges trädgårdsdrottning. Jag minns ett inslag i ett TV-program då hon befann sig i den magiska trädgården Ninfa i Italien - som jag själv besökte 2007 - där hon berättade med sådan inlevelse om platsen att den för alltid sitter kvar i mitt minne. Vi har träffats några gånger på mässor och hon var även med på Allt om Trädgårds 20-årsfest hösten 2013 och när hon köpte min signerade bok, kändes det väldigt märkvärdigt. Hon känns verkligen som en god och trygg drottning i vår trädgårdsvärld!
Allt om Trädgårds redaktion på besök i Engsholms slottspark 2010 och många av dessa duktiga och trevliga trädgårdproffs träffar jag ibland i vimlet. Egentligen skulle Magnus Hagstedt ha en egen presentation, men jag hittade ingen bild på honom. Han är verkligen en trevlig person att möta på trädgårdsmässorna, alltid vänlig och tillmötesgående och jag tror att han har samma passion för sina hundar som för trädgård...! På bilden finns även Viveka Ljungström, Pernilla Lindqvist, Anna G. Tufvesson och Anna Lagerman.
På tal om drottningar så är väl Lena Israelsson vår grönsaksdrottning! Hon har skrivit grönsaksbibeln ´´Handbok för köksträdgården´´ som kommer i nya upplagor hela tiden och jag har den framför mig i lunchrummet på jobbet varje dag. Hon har även skrivit andra mycket bra trädgårdsböcker. Första gången som jag fanns med i en tidning var efter det att Lena som frilansade på DN, intervjuade mig om min trädgårdsblogg i Bergianska trädgården 2008, se här. Lena har en härlig kolonilott i norra Tanto och vi ses då och då på trädgårdsmässor eller på skördemarknader. Vore jag bara lite mer intresserad av köksträdgårdsodling och grönsaker, så skulle jag lyssna ännu noggrannare på Lena som även är en viktig skribent vad gäller stadsodlartrenden, en trend som med all säkerhet kommer att fortsätta lång tid framöver.
2011 besökte jag Leif och Christina Fryle i deras vackra trädgård i Varberg. Här samlas det växter, ofta sällsynta och speciella träd, buskar och perenner, men på ett mycket vackert sätt och dammen invid huset är oerhört smakfullt och vackert anlagd. Christina är redaktör får tidningen ´´Trädgårdsamatören´´ och Fryle är även duktiga fotografer. Följer man det här strävsamma paret på Facebook så märker man att de reser mer än de flesta och då till platser där de kan se och fotografera växter i spännande och vacker natur. Nu har paret flyttat till Grekland där de byggt sig ett hus!
År 2007 reste jag på ett sätt som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Plötsligt befann jag mig i en grupp trädgårdsresenärer i Italien och i grupp såg vi trädgårdar som fullständigt knockade mig. Ninfa, Villa d´Este och Villa Lante var platser som jag drömt om att få se. Reseledare och ciceron var Maria ´´Titti´´ Engblom som har en fantastisk förmåga att planera, organisera och leda en grupp trädgårdsnördar. Jag kan verkligen rekommendera hennes företag Rosebud´s Tours om ni ska ut på trädgårdsresa! I augusti 2011 besökte jag Tittis och Tommys trädgård i Borlänge och jag blev djupt imponerad av det dom skapad. Här fanns mängder av rosor och clematis som växte tillsammans bildade ett vackert insynsskydd. Här finns även andra växter som smakfullt placerats innanför havet av rosor och clematis. Vi satt i lusthuset och åt en härlig lunch och nästa gång vill jag se när när rosorna blommar som mest i juli.
Mariana Nyman Sjöberg och Börje Sjöbergs fantastiska trädgård i Österhaninge har jag besökt några gånger och blir lika fashinerad varje gång. En underbar anläggning med mängder av spännande växter. Jag skulle gärna vilja se när alla magnolior blommar! Bilden är är från 2019.
Georg Grundsten är vår nya trädgårdskändis i Sverige. Jag minns när han började på Hovdala slott och med all rätt kallade sig för slottsträdgårdsmästare och med vilken entusiasm han tog sig an sin slottspark. Under förra årets Nordiska trädgårdar skapade han en utställning som kommer stanna kvar i minnet länge. Med sina rostiga bilvrak som fylldes med odlingar, stack han verkligen ut. Jag mötte honom förra året vid sina vrak och han var verkligen så trevlig som jag trodde! Ibland när jag träffar alla dessa duktiga trädgårdsmänniskor kan jag bli lite avundsjuk på den kreativitet som fullständigt flödar. För att ge exempel på män som brinner för trädgård, så platsar Georg gott tillsammans med Hannu, André Strömqvist, Bosse Rappne och Peter Englander! Det kommande uppdraget för Georg blir att i sommar skapa en idéträdgård i kungafamiljens trädgård på Solliden.
Förra året blev det äntligen ett besök hos Eva och Johnny Kronvall i Skåne. Eva och jag har haft kontakt via bloggen under en lång tid och det var verkligen fint att få besöka Kronvalls i deras mycket vackra trädgård. Förutom att de med Eva som trädgårdsmästare, ha skapat denna fantastiska trädgård, så vet jag ingen som tar så proffsiga och underbart vackra fågelbilder som Eva. Det har blivit några utställningar så här långt, men jag väntar fortfarande på boken! Bilderna är något utöver de vanliga fågelbilder som man ser. Den fantastiska lunchen i växthuset, tackar jag ännu en gång för!
Lillebeth Nordqvist är en tidig följare av bloggen och hennes flytt från nordligare delar av landet, ner till Österlen gör vi lättare kan ses eftersom jag oftare reser söderut än norrut. Där på Österlen har hon skapat ett eget litet paradis. Trädgården är relativt nyanlagd men är redan fantastiskt vacker och jag ser på de träd och buskar som planterats att det kommer att bli ännu vackrare med tiden. På bilden syns jag, Lillebeth och Ingela.
Allra längst ute på östra Djurgården ligger Blockhusudden och precis vid vattnet (bara strandpromenaden skiljer tomten och vattnet) bor Cissi Adén med sina barn. Hon jobbar i Djurgårdens trädgårdar och parker åt Djurgårdsförvaltningen och har gjort så i 25 år. Det här måste vara ett av stadens vackraste lägen, med Stockholms innerskärgård utanför fönstren! Som tack för att Cissi hjälpte mig med växtlistor till mina blogginlägg om Djurgårdens planteringar, bjöd jag på fika vid Café Blockhusporten just intill, på nationaldagen 2015. Jag har även träffat hennes trevliga arbetskamrater Heidi Möller och Malin Järild..
Kompisarna från Djurgårdsförvaltningen hälsar på mig vid Engsholms slott - Heidi Möller, Malin Järild och Cecilia Adén!
Anders Westberg är trädgårdsmästare på Gröna Lund och är ansvarig för alla växter. Jag träffade honom en tidig morgon på Grönan den 11 september 2015.
Lennart Skalleberg har levererat sommarblommor till Djurgårdsförvaltningen i många år. Se Skalleberg Handelsträdgårds hemsida här!
På bilden, en av Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare, Cecilia Adén - arbetsklädd, Lennart Skalleberg med fru - festklädda och Prins Eugens Waldemarsuddes trädgårdsmästare Marina Rydberg - klädd för cykelfärd i regnet hem till Söder. Från 50-årsfirandet av Lusthusportens park 14 september 2017.
Sorry för regndroppen på kameralinsen Malin, här med Tyresö slotts trädgårdsmästare Antoine Berthelin. Bilden är från firandet av Lusthusportens park som fyllde 50 år 14 september 2017.
En av de duktiga trädgårdsmästarna som har hand om Skansens trädgårdar, är Eleonora Höög som bland annat sköter Skogaholms trädgård och Skåneträdgården. Det är fantastiska platser som jag försöker att besöka några gånger varje år!
Stefan Jösse Jonsson och Veronica Axelsson i sin vackra trädgård Sanda Cottage i Upplands Väsby, träffade vi i juli 2018 och de besökte även oss på Blockhusudden 2019.
Rosendals trädgårds VD Tin-Tin Jersild bjöd på fika i den blommande fruktträdgården i maj 2018.
Katarina Nordgren är en av de bloggvänner som hängt med nästan från början av bloggen och jag har besökt henne några gånger på hennes vackra kolonilott i Eriksdalslunden vid Årstaviken. Den allra mysigaste lilla stuga och en mjukt formad blommande trädgård, kan hon stolt njuta av. Katarina skriver även kokböcker åt Slottsträdgården Ulriksdal och den senaste heter ´´Bakat från Slottsträdgården Ulriksdal´´ och i veckan var hon med i TV hos Malou! Katarina och jag har en gemensam idol, nämligen Olle Adolphson!
När jag ibland kör fast då jag ska identifiera en växt så kontaktar jag alltid Lars Forslin, som bor ett vargtjut i från mig här i Bromma. Forslin sitter inne med enormt stor kunskap om trädgård och annat också för den delen. Det känns som om han kan allt! När min blogg som jag under några år hade hos Blogger, blev kapad och jag missade två års bloggande, var det han som på något märkligt sett genom RRS-flödet, räddade tillbaka all text. Helt otroligt! Lars arbetar idag som trädgårdslärare men han ritar även trädgårdar och är även en mycket duktig fotograf, vilket har resulterat i några utställningar. När jag ganska tippat ångrade trädgårdsvandringen för en pensionärsgrupp i Skansens trädgårdar i maj månad - ringde jag till Lars, som nu rycker in i stället för mig.
Bosse Rappne har jag lärt känna genom besök i Ulriksdal och i andra sammanhang. Första gången jag träffade honom var när han byggde ett trädgårdsnäste vid en trädgårdsutställning i Ulriksdals slottspark 2010. Nästet hette ´´Doing the gardener...!´´ Nu för tiden ses vi ofta på hans Slottsträdgården Ulriksdal.
TV-kändisen Bosse är en av de där superenergiska trädgårdsföretagarna som jobbar väldigt mycket och han har gjort Slottsträdgården Ulriksdal till en fantastisk plats. Det är ett nöje att åka ut dit och beundra växthusen, plantbutiken och självplocksfälten. Trädgårdscaféet är lika bra som allt annat här!
Att odla och att välja rätt växter i en trädgård är en sak, men det allra viktigaste är att växternas rötter får växa i god och rätt trädgårdsjord. Hos Börje Remstam som har sin trädgård utanför Eskilstuna, finns det bara god jord. Här täckodlas det fullt ut och Börje menar att han komposterar direkt i växtbäddarna i stället för att lägga trädgårdsavfallet i högar, för att senare placera ut i trädgården. Allt han berättade den vid det här viktiga besöket i juni 2011, är så rätt och man kan ju undra varför det säljs så enormt många olika typer av jord och gödsel i alla de säckar som finna i plantshoppar, på byggmarknader och vid bensinmackarna, när det räcker med att återvinna trädgårdsavfallet. Jag fick en ordentlig lektion i jord och gödsel och här är det maskarna som är kungar och Börje har för länge sedan slutat att gräva i jorden. Grävandet stör mikrolivet i jorden. Se ett blogginlägg från hans trädgård här!
Vad vore koloniträdgårdarna vid Årstaviken utan Kenneth Nilsson och hans vackra lilla trädgård i Södra Årstalundens koloniförening! Hans fantastiska kolonilott besöker jag alltid när jag vandrar runt Söder eller bara dräller omkring bland lotterna utefter Årstaviken. Jag vet inget blåregn i stockholmstrakten som är lika stort och vackert som det som klär in Kenneths hus och staket och det övriga vackra växterna i trädgården är valt med omsorg och tanke. Den högt belägna trädgården har den vackraste utsikten över Årstaviken och jag förstår att han vistas ofta här. Att Kenneth tillhör de där genuint duktiga trädgårdsmänniskorna, är självklart! Vi ses snart Kenneth!
Rosängen, smaka på det namnet! Att Långholmen mitt i Stockholm tillhör mina favoritplatser har jag väl tjatat tillräckligt om, men jag kan aldrig nog berätta om några av trädgårdarna på den här gröna ön. Just intill Västerbron har Kerstin Wilton anlagt sin fantastiska trädgård och av det som var en grusplan på 90-talet finns nu en av mina favoritplatser i Stockholm. Hon har fått låna den här marken av stadsförvaltningen på Södermalm och skapat en mycket vacker plats där först lökväxterna får mig att besöka trädgården, sedan när ängsblommor som förgätmigej hundkäx och akleja blommar. I juni-juli blommar här ungefär 100 olika sorters rosor och Kerstin vårdar dem ömt. Hon är en klok och beläst kvinna och rabblar utan svårigheter namnen på alla växter hon använder. Jag kommer förbi när dina vackra och spännande tulpaner börjar blomma! Kerstin skriver även den underbara bloggen ´´Storstadsnatur´´. Läs mer om Kerstins äng här och här!
En av de trädgårdar som jag öst mest beröm över här i Stockholm är Stora Henriksvik på Långholmen och jag vet nog ingen annanstans som kaffet och morotskakan smakar så gott som här. Trädgården ligger inbäddad av vacker grönska med Mälarens vatten och badstranden nedanför. Grönsaker och sommarblommor skapar en skön äng nedanför uteserveringen! Christina Trapp Bolund och Lasse Helgö driver idag verksamheten, men det är Christina som skapat den här trädgården som en malmgård från 1700-talet och som sköter den med varsam hand. Det här är ett av mina favoritcaféer på sommaren och jag träffar ofta Christina, som alltid har något att göra i trädgården. I maj när Stora Henriksvik öppnar igen, hänger jag på låset! Läs mer om platsen här!
En delvis flytande trädgård finner man om man vandrar längs Norr Mälarstrand. Tidigare låg här Strandcaféet som var ett enkelt sommarcafé där man kunde ta en kaffe och ett wienerbröd invid Mälarens strand. Nu mer ligger här Mälarpaviljongen som är både restaurang och café och där stora bryggor byggts ut i sjön. Här har trädgårdsmästare Kristina Björk skapat en helt fantastisk trädgård med både markplanteringar och stora planteringslådor och kärl. Kristina har en mycket god smak och vart jag än ser så tycker jag att det är vackert. Här växer grönsaker, örter, perenner och sommarblommor i vackra kompositioner och upplevelsen av maten, vinet, ölen eller drinken blir så mycket starkare med allt det vackra omkring. Snart vandrar jag förbi igen Kristina!
Dig känner jag igen från din blogg, ropade Mariana Vodovosoff när jag stod och fotograferade in mot Vintertullens koloniområde för några år sedan. Det var första gången som jag träffade Marina och hon visade sina odlingar på den vackra platsen i Vitabergsparken. Sedan har jag träffat henne på trädgårdsmässorna eftersom hon sitter med i juryn som väljer ut årets trädgårdsbok i Gartnersällskapet. Om jag nu får för mig att besöka Nordiska trädgårdar trots allt, ses vi igen Marina, annars i Vintertullen!
Ann Larås fick jag kontakt med första gången då jag läste hennes härlig bok om italienska trädgårdar. Hon bor här i Bromma och vi brukar ses på trädgårdsmässorna. Ann som även gav ut boken om engelska trädgårdar driver ett reseföretag som inriktar sig på trädgårdsresor - se här. Och när jag en gång blir en rik pensionär ska jag följa med på ännu en trädgårdsresa till Italien, eller kanske till England! Vi ses snart Ann! Bilden visar när vi var på kurs i Ericsbergs slottspark och vi hade lite roligt åt de lågt klippta ekhäckarna!
Vi har en del gemensamt Anita ´´Billan´´ Billfors och jag. För det första så var även hon en tidig trädgårdsbloggare. Hon skriver bloggen ´´Aurora Borealis´´ som dock verkar ligga i träda nu. Vi delar även musiksmak. Uffe Lundell, Neil Young och PJ Harvey! Billan är tillsammans med bloggaren Lilla B ivriga och grymt duktiga chiliodlare. Vi träffades till slut på Nordiska trädgårdar förra året och vi hade väldigt mycket roligare än vad det ser ut på bilden...
´´Glädjen med gröna fingrar´´ var rubriken på Janicke Henriksons artikel om mig i magasinet ´´Ljuva livet´´ 2010. Vi träffades första gången på Konditori Thelins på S:t Eriksgatan, där hon intervjuade mig. Janicke skriver bra och är en duktig trädgårdsfantast, det är bara att titta i hennes kolonilott vid Frescati, där jag föll för hennes backtimjangångar. Man går alltså på blommande backtimjan och hade jag haft ett bättre luktsinne så skulle jag ha känt doften! Jag blev bjuden på lunch i hennes trädgård i juni 2011, samtidigt som den svartvita flugsnapparen flög ut och in i holken bredvid.
Josephina Wesström Juhlin är en mycket duktig trädgårdsmästare och har sin plats vid vackra Lövstabruk i Uppland. Jag mötte henne första gången på Nordiska trädgårdar 2012 och hon tyckte absolut att jag skulle besöka hennes trädgård vid Lövstabruk, vilket jag även gjorde året därpå. Se här.
Lisa Kwasniewski har en dröm om att göra en TV-serie om Sveriges historiska trädgårdar och vi med många andra har Monty Don som idol! Vi träffades i Drottningholms slottspark 2013 och diskuterade hur en sådan serie skulle vara möjlig i svensk TV. Tills vidare så är Lisa producent i Odlings-TV på webben, som Jessica Lyon startade för några år sedan. Se här! Bilden är från stadsodlarfestivalen 2014 i Fatbursparken där Odlings-TV bland annat intervjuade Lena Israelsson.
På stadsodlarfestivalen träffade jag även Anna Lagerman som sålde frukt och grönsaker. Anna är nybliven ägare till en fantastisk kolonilott med hus, högt uppe vid Södra Årstalundens koloniområde. Anna jobbar på Allt om Trädgårds redaktion och är en kunnig trädgårdsodlare som kommer att göra sin kolonilott till en lite praktträdgård, tror jag.
Bergianska trädgårdens trevliga trädgårdsmästare Kaili Maide träffad jag 25 augusti 2016.
Anita Linder med sin fina blogg ´´De fyra blomsterhaven´´ är en av de som fanns med tidigt när bloggen var ung. På en konferens besökte Anita Engsholms slott och vi träffades vid min plantering ´´Drömhörnan´´ som i maj 2011 var nyanlagd. Jag fortsätter att följa Anitas blogg som bland annat innehåller fantastiska trädgårdsbilder från sin fina trädgård.
Claus Stubbergard har jag känt länge och vi har träffats vid några tillfällen, bland annat vandrade vi vid Hallamölla vattenfall på Österlen. Claus har även visat mig runt i Landskrona där han bodde en tid. Det var meningen att vi skulle ta båten över till Ven, men hårda vindar gjorde att vi stannade kvar i staden där Siw Malmqvist föddes. Bilden visar hur en proffsnaturvandrare ska var klädd! Vid det här tillfället hade han med sig en slottsträdgårdsmästare som kontrast var klädd för en Djurgårdsvandring. Claus är en fantastiskt duktig fotograf och har bland annat tagit bilder i Stockholm som jag tycker mycket om!
Om jag nu har glömt någon så beror det antingen på att jag mött så oerhört många trädgårds- och naturkompisar eller så beror det på min höga ålder! Hittar ni något faktafel eller något som inte ska vara med här, hör av er då, så rättar jag till det
Nu ser jag fram mot fler härliga trädgårdsmöten!
Vårjobb i Engsholms slottspark
Skogens och parkens skönsångare så här års är bofinken som står för den vackraste underhållningen när jag vårstädar Engsholms slottspark för 18:e året i rad. Som vanligt sopar jag gångar, krattar grusgångar och gräsmattor, krattar bort grus från gräsmattor där snöhögar från plogningen legat, plockar upp nedfallna grenar och klipper ner perenner, Klipper även ner clematis och putsar lavendeln. River och sliter i det mesta helt enkelt! Sneglar på sorkhål i den stora perennplanteringen och hoppas att det inte blir samma invasion som 1998 dä jag började som trädgårdsmästare här i parken då hundratals nyplanterade växter dog för att sorken åt upp rötterna. Jag brukar kunna samsas med naturens djur och jag tänker att vi har en överenskommelse, att om jag som vanligt respekterar och skyddar allt som lever i naturen, så kommer det mesta som jag planterar få vara i fred. Ibland lyckas det. Ibland lyckas det inte alls...
Efter två dygn med hårda irriterande vindar, låg sjön helt stilla i morse då jag anlände till parken. Jag stod en stund och såg ut över den stilla och nästan onaturligt vackra fjärden. Det var -5 grader i soluppgången men jag visste att det snart skulle bli flera värmande plusgrader. Som vanligt har jag inte någon bullrande stinkande traktor med mig i parken, utan min gamla skottkärra passar bättre tillsammans med stillheten i Engsholms slottspark. När det blir borttransport av större mängder trädgårdsavfall så kommer kamrat J farande med sin bullrande, stinkande traktor och just då är jag mycket tacksam för det. J och hans traktor behövs faktiskt ganska ofta i parken!
Det är en tidig vår i år och vi chansar att plantera ut en del påskliljor och penséer i urnor i parken och skulle det bli alltför många minusgrader så får jag väl täcka urnorna. OBS! Finkratta inte planteringarna nu i vårivern, det är många kalla nätter kvar innan den riktiga värmen är här. Växterna behöver skyddet av löv och blasten av nedklippta perenner.
Det som väntar nästa vecka är fruktträdsbeskärningen och sådd av sommarblommor inomhus, nedklippning av flera hundra pelargoner mm.Men det gör jag nästa vecka. Nu behöver jag en helg att vila i först. Det blev två övernattningar på slottsområdet den här veckan, för att spara på både bilen och mig själv. Även om jag egentligen alltid vill hem till mitt näste i stan, så är det riktigt skönt att i stället för att i vanliga fall ha 7 mils resa till jobbet på morgonen, bara ha några hundra meter till stämpelklockan!
Fundrar över min traditionella vårresa till södra Sverige, Jag tror att jag ställer in den i år eftersom min dotter och jag reser till Paris i mitten av maj. Jag tar nog några dagars vårsemester hemma i Stockholm i stället. Kanske att det blir en resa söderöver under augustisemestern.
Försöker få mig själv att lockas till Nordiska trädgårdar om två veckor, men det blir nog första gången på mycket länge som jag låter bli Sveriges största trädgårdsmässa.
Det glamorösa jobbet som slottsträdgårdsmästare! Jag fick ett mail från en ung kvinna i modebranschen häromdagen. Hon ville bli trädgårdsmästare eftersom det skulle vara så avkopplande och gott för kropp och själ. Hon ville veta viken utbildning hon skulle välja. Florist kanske tänkte jag, eller landskapsarkitekt. Att sopa sand är inte avkopplande...
Lavenlputs! Vartannat år klipper jag dem till 5 cm stubbar. I år blev det puts och då klipper jag på ett böljande sätt...
Endast iphonebilder den här gången!
Häpp!
Solens, värmens och kvinnornas dag på Söder
8 mars 2015
En stilla vandring runt Södermalm i årets första riktiga vårvärme, nästan 16 grader varmt i Stockholm och så hög temperatur har det inte varit i huvudstaden den 8 mars sedan mätningarna började år 1756. Mitt knä höll och jag ser framför mig många och långa vandringar framöver. Vid Årstaviken hade fler än jag kommit på idén att vårvandra, jag som trodde de flesta satt hemma för att se vilken norrman som skulle vinna Vasaloppet!
Mosebacke torg med den gamla telefonkiosken och Ferdinand Bobergs vackra vattentorn från 1896. Torget som av stadens medborgare 2006 utsågs till Stockholms vackraste torg.
Cornelis intensiva blick mötte mig vid hans park uppe på Mäster Mikaels gata. I parken finns sedan 2007 en staty föreställande Vreeswijk av Bitte Jonason Åkerlund
Tornet i Sofia sträcker sig mot himlen, som Winnerbäck sjunger.
I det gröna huset i de vita bergen bodde Carl Anton tidigare.
Astri Taubes ´´Elsa Borg´´ under magnoliaträdet har blivit påklädd som så många statyer då och då blir i staden. Jag tycker att det är ok att ge dem en mössa eller en halsduk ibland, men ge f-n i att måla mustascher eller på annat sätt förstöra dessa verk!
Vitabergens Magnolia kobus gör sig redo för våren och till Magnoliafesten i slutet av april!
Här bodde han några år på 1970-talet. Det var här Ulf Lundell skrev ´´Jack´´! Stugan nedanför Sofia kyrka hyrde han i andra hand av sin vän Joakims berömda far fotografen Christer Strömholm!
´´Hunden´´ rastades i vårsolen!
På Mariatorget hamnade jag mitt i ett rosa hav av ballonger och ´´Matcho-Tor´´ i den ännu torrlagda fontänen hade klätt sig passande denna internationella kvinnodag! Det bjöds på musikunderhållning och tjejerna trummade så att billarmen tjöt och det var en trevlig stämning. Det var inte bara på grund av kvinnodagen som stämningen var god här uppe på söders höjder idag - igår gick vi ju vidare i Svenska cupen genom att slå ut AIK! Häpp!
Tidig vår på Adolf Fredriks kyrkogård
När jag ändå var i kvarten eftersom jag lämnade tillbaka en bok på Stadsbiblioteket på Sveavägen, gick jag förbi Adolf Fredriks kyrka där jag vet att mattor av vintergäck brukar lysa under tidig vår. Några enstaka snödroppar eller vintergäck kan få vem som helst att smälta efter en lång mörk vinter, men när så här stora mattor breder ut sig då inget annat blommar eller grönskar, blir det extra effektfullt.
Jag funderar dock över placeringen av den blå sandbehållaren mitt inne på kyrkogården! Hur tänkte man där? Den störde verkligen min bild, men att använda Photoshop till att ´´ta bort´´ den, varken kan eller vill jag.
Vid Olof Palmes grav fanns mycket blommor kvar efter årsdagen av hans död den 28 februari. Efter mordet 1986 förändrades Sverige för alltid. Jag lyssnar just nu på den mycket bra biografin om Gösta Ekman, ´´Farbrorn som inte ville va´ stor´´. Där berättar Gösta om ett tillfälle då han satt på en restaurang och när Olof Palme kom fram till bordet och pratade som en vän, avspänt och helt utan vakter.
Stadsministern gick ju även ensam med Lisbet den där kvällen när de varit på bio och sett ´´Bröderna Mozart´´ på Grand som ligger nära Adolf Fredriks kyrka och då hans liv släcktes i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan. Tunnelgatans sträckning från Sveavägen ner till Norra Bantorget döptes redan i april samma år, om till Olof Palmes gata.
45 år i trädgårdar
Nu i vår firar jag att jag jobbat 45 år med trädgårdsarbete! 28 år i familjeföretaget Norrtälje Trädgårdsservice, då vi skötte trädgårdar runt om i Stockholm och 17 år som trädgårdsmästare på Engsholms Slott. En ny säsong har startat och jag har börjat trädgårdsvårstäda för 45:e gången. Att jag sedan dräller omkring i gröna rum även på min fritid, gör att jag ganska ofta befinner mig i trädgårdar...
Andra jubileum i år:
Bloggen fyller 10 år i juni
Engsholms lindallé (då den planterades) fyller 100 år i maj
Jag har bott i Stockholm i 40 år
Hur ska jag fira allt det här!?
Jag visste tidigt i livet vad jag ville jobba med!
Stockholm förändras ständigt
Waterfront - jag vet inte vilken av byggnaderna jag tycker sämst om. Det rymdskeppsliknande eller den sterila kolossen bakom...
Städer förändras givetvis med tiden och vi måste i viss mån anpassa oss och försöka förstå utvecklingen. För stadsplanerare gäller det att forma staden så att den fungerar på många olika sätt. Ofta prioriteras dock inte stadens skönhet lika mycket som infrastrukturen. För oss som var med när Stockholms city fullständigt jämnades med marken (jag var i och för sig barn då) av stadsplanerarna på 1950-60 talet, känns nog fortfarande en dålig smak i munnen och många av oss har säkert än idag svårt att lita på lita på de som beslutar om stadens utformning. Jag är inte emot förändringar och ny arkitektur, men förändra med försiktighet och känsla!
När Waterfront byggdes och förändrade Stadshusets läge för alltid. Bild från 2010.
Än idag sker övergrepp på vår vackra huvudstad, som till exempel när Waterfront byggdes och för alltid förstörde stadshusets tidigare så ståtliga plats. Klättra upp på Söders höjder och se ut över staden så förstår ni vad jag menar. Helt plötsligt stod Waterfront där vid Tegelbacken och Stockholms fulaste plats blev nu ännu fulare och högre...!. Problemet är att jag nu inte längre retar mig lika mycket på byggnaden som jag gjorde då den var nybyggd och det är väl så vi fungerar. Vi lär oss leva med det som vi inte tycker om också, men det vore väl bättre om det även byggdes för att försköna en av världens vackraste huvudstäder. Det som nu sker är att skönheten äventyras. Dags att se i backspegeln. Några årtionden in på 1900-talet byggdes ännu vackra byggnader. Förr gjordes till och med fabriksbyggnader vackra.
Det här handlar om de stora monumentala byggnaderna som syns över staden. Däremot tycker jag att det byggs mycket vackrare bostadshus i staden idag än det gjort på mycket länge.
Så här kommer Slussen att se ut enliget det som beslutats.
Plan B är en enklare renovering av nuvarande Slussen. Plan B känns helt självklar, men det ligger så mycket politik och prestige i det här bygget.
Stora förändringar som vi nu står inför är att Slussen kommer att förändras och blir den tänkta planen verklighet, så förändras kopplingen mellan Södermalm och Gamla Stan radikalt. Den fria sikten från Södermalm mot Gamla Stan och över Stockholms ström kommer bland annat att skymmas av byggnader i glas och en motorvägsliknande väg kommer att dras ner mot Skeppsbron.
Jag som i mina drömmar trodde att stadsplanerarna en dag i stället skulle strypa trafiken vid Skeppsbron och göra en av Stockholms vackraste platser mer tillgänglig för människor, i stället för bilar och att man en dag skulle riva Strömbron som byggdes 1946 som en provisorisk lösning, som var tänkt att finnas kvar i 10 år. Det var därför man inte lade ner någon möda på att bygga en vacker bro. Norrström, vattnet mellan Slottet och Kungsholmen och Blasieholmen var en gång fritt och det var vackra Norrbro som stod för kopplingen över vattnet. Området var då så oerhört mycket vackrare än idag, då den simpelt byggda Strömbron helt i onödan förfular den historiskt viktiga platsen.
Det planerade Nobel Center på Blasieholmen.
Nu har dagens stadsplanerare även beslutat att den sex våningar höga, mässingskimrande kolossen Nobel Center ska byggas på känsliga Blasieholmen. Byggnaden kommer att skymma utsikt från alla håll och en del av ståtliga Strandvägen kommer att tappa mycket av sin glans. Nationalmuseums byggnad kommer att skymmas från Standvägen mm. Det här är ännu en galet projekt i en känslig miljö. På platsen finns idag det gamla Tullhuset och hamnmagasinen från 1800-talet och som är de enda i sitt slag som finns kvar i Stockholm. Bilden av tullhuset nedan kommer från bloggen Bevara Stockholm.
Det gamla Tullhuset skulle kunna ingå i något vettigt och inte skrymmande projekt som en sex våningar stor koloss. Om nu Nobel Center måste byggas på Blasieholmen, kan då inte arkitekterna spara på sina vildaste fantasier och skapa något som de tror att även vi vanliga stockholmare skulle tycka om? Måste allting ´´sticka ut´´ idag?
Självklart kan man inte bevara allt det som är gammalt, men det känns som om Stockholm har fyllt rivningskvoten med råge nu. Över 700 gamla hus revs vid Norrmalmsregleringen i City då nästan hela gamla Klara jämnades med marken. Varför är vi inte mer rädda om vår historia? Läs mer här om Norrmalmsregleringen.
Tullhuset på Blasieholmen
Ulf Johannisson som jobbar för Nätverket ´´Bevara Blasieholmen´´ menar att Nobel Center i stället skulle kunna byggas i den nya Hagastaden, där en rund byggnad kommer att byggas mellan höghusen Norra Tornen. Den byggnaden skulle kunna inrymma Nobel Center:
Med all respekt för vår stjärnarkitekt Gert Wingårdh, men vad är detta? Liljevalchs konsthall ska få en tillbyggnad på Djurgården och jag förstår inte hur Fastighetstidningen i artikeln, se här - kallar detta för vackert? Vad är det som håller på att hända? Ska Stockholm bli en plats för arkiteker att visa upp sig själva och sina fantasier? Vad säger vi vanliga stockholmare om alla dessa märkliga byggnader som poppar ur överallt?
Aula Medica - arkitekt Gert Wingårdh. Karolinska institutets aula som ligger i Solna på gränsen mot Stockholm i den nya Hagastaden. Kontraster är alltid spännande och nu när Hagastaden drar fram blev Gården Stenbrottet från 1771 kvar, eftersom den redan 1947 blev klassad som byggnadsminne. Det tackar vi för!
Det stora bygget med Hagastaden som ska koppla ihop Stockholm med Solna byggs på en plats som inte har några större natur- eller kulturella värden och jag ser det som en naturlig utveckling och utvidgning av staden. I området kommer det att byggas ett nytt landmärke i Stockholm i form av de två 30, respektive 35 meter höga Norra Tornen att byggas. Jag har absolut ingenting emot höga byggnader om de byggs på platser som den här, där inte äldre bebyggelse så som kyrktorn mm. störs. Tankarna går till stackars Klara kyrka! Annars förstår jag att man tar ut svängarna i den här nya stadsdelen, där man inte behöver ta så mycket hänsyn till omgivningarna - sorry Torpet Stenbrottet!
Hagastaden är ett kommungränsöverskridande stadsbyggnadsprojekt i Stockholm, innefattande delar av Stockholms kommun och Solna kommun. Hagastaden har en yta av 96 hektar och omfattar områdena för Karolinska sjukhuset och den tidigare bangården för Stockholms norra station. Området tillhör dels stadsdelen Vasastaden i Stockholm, dels stadsdelen Haga i Solna. Hagastaden kan på grund av sitt läge vid gränsen av Stockholms innerstad anses ingå i det så kallade Halvcentrala bandet.
Stockholms stad har hittills markanvisat tio kvarter för byggstart mellan 2015 och 2019 i Norra stationsområdet i Hagastaden. De första lägenheterna beräknas vara klara för inflyttning 2017.
Sommaren 2014 togs också beslutet att omvandla Solnavägen från trafikled till en levande promenad- och stadsgata. Förslaget innebär att cirka 2 000 nya bostäder byggs i sex till åtta våningar. Det blir lokaler för handel i bottenvåningarna på båda sidor av Solnavägen, från Frösundaleden till Hagalunds industriområde. Solnavägen smalnas av och får två körfält i vardera riktning, kantstensparkering, separata gång- och cykelbanor samt trädplanteringar som ramar in gaturummet på båda sidorna.
Man beräknar att området kommer att stå klart år 2025 med totalt 6000 bostäder och 50 000 arbetsplatser.(Wikipedia)
Aula Medica - Kontraster när Stockholm möter Solna i Hagastaden
Med Hagastaden kommer Stockholms och Solna kommun att växa ihop. Läs mer om Hagastaden här. Kontraster är alltid spännande och nu när Hagastaden drar fram blev Gården Stenbrottet från 1771 kvar eftersom den redan 1947 blev klassad som byggnadsminne. Det tackar vi för, även om det ser ganska märkligt ut med Aulan som granne.
Kommentarena kommer som vanligt på Facebook när jag länkar blogginlägget dit och någon skrev detta:
Jag tycker att det nya huset är häftigt. Dessutom är det ju en hel del tegelhus runt omkring i området också även om de inte syns på bilden. Fint att de har rustat upp den gamla tiondeladan och huset bredvid, där det för många år sedan var en lunchservering kallad "Snusket".
Meningarna om den här byggnaden är delade bland kommentarerna på Facebook, men ovanligt ,ånga tycker om Aula Medica.
Karolinska institutets aula (även kallad Aula Medica) är en byggnad för Karolinska institutet vid Solnavägen och blivande Hagastaden i Solna kommun. Arkitekt är Gert Wingårdh och aulabygget stod klart år 2013. Den 31 mars 2014 utsågs Aula Medica av tidningen Byggindustrin till "Årets Bygge 2014" (Wikipedia)
Byggnaden omfattar 13 730 kvadratmeter bruttoarea, BTA, fördelat på åtta våningsplan. Byggnadens konstruktion består av sex fackverk som är ca 50 meter långa och 7,2 meter höga. För att få plats med alla utrymmen sträcker sig byggnaden delvis över Solnavägen och husets huvudtrappa anger lutningsvinkeln. Mest iögonfallande är den böjda och något krökta fasaden vars ytskikt består av olikfärgade triangulära glaselement. Bakom döljer sig ett komplicerat bärverk av limträ och stål. Utifrån har fasaden ett ”skinn” av glas där omgivningen speglar sig på ett effektfullt sätt och inifrån kommer man att se bärverket i trä. (Wikipedia)
Aulan, som har formen av en amfiteater med sittplatser för cirka 1 000 personer, kan användas för kongresser, föreläsningar, tentor och olika tillställningar som är kopplade till KI:s verksamhet. Byggnaden innehåller förutom aulan även ytor för kontor, konferenser, utställningar och utrymmen av publik karaktär. Byggnaden har två entréer, en från Solnavägen och en i anslutning till "Akademiska stråket". En bro över Solnavägen, Akademiska stråket, kommer att fysiskt förena KI:s campusområde med Karolinska sjukhusets område. (Wikipedia)
