• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Stadsvandringar i Bonniers konsthall

     
    Om en utställning heter ´´Stadsvandringar´´ blev jag ju självklart tvungen att ta mig till Bonniers konsthall på Torsgatan idag. Jag förstod att utställningen inte hade något att göra med mina stadsvandringar, men jag var ändå nyfiken. Utställningen ställde frågan vad det innebär att leva sitt liv i en stad som aldrig slutar växa. Ämnet var intressant eftersom jag själv lever i en stor stad som växer ovanligt kraftigt nu.
     
    Men jag blev, inte helt oväntat besviken på utställningen som hade kunnat visa så mycket mer än några stora märkliga filmer på väggarna i de olika utställningssalarna och några lika märkliga bilder i en av salarna. Det blev ett kort besök som inte gav någonting, men det är väl nu jag ska analysera det konstiga och tycka att det var fantastiskt!. Jag åkte hem och såg Kalla ta brons på tremilen i stället. 
     
    Men innan jag tog tunnelbanan tillbaka hem, handlade jag på ICA vid S:t Eriksplan. Att besöka livsmedelsbutiker är ett nödvändigt ont för mig och jag har sällan någon åsikt om dessa butiker. Får jag bara snabbt tag i det jag ska handla så är jag nöjd och helst ska butikerna vara så små som möjligt. Den här butiken såg ut som snabbköp gjorde i sin ungdom. Något som brukar få mig att börja svettas och vilja fly, är när det blir trängsel, men här inne tyckte jag att trängseln i de smala gångarna bara var trevlig. Jag stod till och med ut med tvillingbarnvagnarna som fastnade bland hyllorna, jag tog tålmodigt en annan väg helt enkelt. Framme vid kassan blev jag nästan förvånad att de hade kortläsare. Hit kommer jag att återvända!
     
    Innan jag gick ner i tunnelbanan kunde jag inte låta bli att stanna en stund och lyssna på en gammal man som satt på trottoaren i början av Rörstandsgatan och spelade saxofon. Just saxofon kan få mig att få fullständig panik om den spelas på det bröliga sättet som Marcus Olsson spelar i Uffes band. Men den här gamla mannen smekte fram tonerna, rent, stilla och med en grym känsla. Jag betalade för musiken som gjorde S:t Eriksplan lite varmare och ljusare idag.
     
    I fredags kom böckerna som jag beställt och som jag tidigare lånat på bibliotek. Dessa böcker är självklara i min stockholmiana-samling. Speciellt Catharina Nolins bok/avhandling ´´Till stadsbornas nytta och förlustande´´ som handlar om parker i 1800-talets Sverige.
     

    Stillad blomsterabstinens hos Slottsträdgården Ulriksdal

     
     Väntan och längtan blir ibland outhärdlig och vintern är åt helvete för lång! Därför tog jag mig ut till Slottsträdgården Ulriksdal idag. Tack Bosse Rappne med medarbetare, som låter oss njuta av dessa vackra blommor!
     

    Meteorologisk vår på Långholmen

    SMHI definierar meteorologiskt vår när dygnsmedeltemperaturen är stigande, stadigvarande mellan 0 och +10 °C i minst sju dygn i följd, förutsatt att detta infaller efter den 15 februari. Igår var det 8 grader i Stockholm, men idag bara några få plusgrader och det ska nu vara meteorologisk vår i Stockholm säger SMHI, en månad tidigare än normalt. Jag vägrar att idag tänka på att mars säkert kommer att bjuda på en hel del bakslag i vädret.
     
     
    Efter att i några veckor ha varit sjukskriven för mina trasiga knän, känner jag mig nu redo att både börja jobba och att åter vandra i Stockholm. Det blev en provvandring på ungefär 4 kilometer runt Långholmen idag och det kändes bättre än på mycket länge. Solen värmde, vattnet runt den vackra ön låg stilla och jag fylldes av den där härliga vårglädjen som jag längtat så efter.  
     
    Att vandra över Långholmsbron (suckarnas bro)  och att vistas på den här ön mitt i Stockholm, känns alltid rätt. Tänk om jag fick bo på Långholmen! Då skulle jag nog aldrig lämna ön. Som att sitta på livstid på Långholmen - frivilligt! Det där kanske var att ta i, men jag trivs väldigt bra här, trots att det ännu inte grönskar på något sätt. Den här årstiden kan man heller inte fika på så många ställen, möjligen vid vandrarhemmet eller på värdshuset. Brofiket och Stora Henriksvik vilar ännu vintersömn. Ännu har det heller inte börjat röra sig under båtarnas presenningar, vilket är ett traditionellt vårtecken.
     
    Längst ut på öns sida, ligger varvet med anor från 1600-talet och jag letade mig in bland små fartyg och båtar med sikte på några metallskulpturer som jag tidigare sett där mitt i varvsröran. Jag vet inte vem som skapat dessa spännande figurer och jag frågade en man som arbetade på varvet. Han visste vem skaparen av konstverken var och tog mitt telefonnummer för att förmedla det till honom. Jag vill ju veta mer om dessa skulpturer. Vi hade sedan en trevlig pratstund där i vårsolen.
     
    Egentligen hade jag tänk att ha Thåströms ´´Den morronen´´ i lurarna under min vandring, men jag valde i stället att lyssna på fåglarna, med stadens brus i bakgrunden. Min bror hade på morgonen hört koltrasten sjunga i Norrtälje men jag har ännu inte hört sången -  och gjorde det inte heller idag. Jag verkligen behöver höra den där både hoppfulla och vemodiga sången snart. Uppe på Långholmens högsta punkt har man en fin utsikt över stan och jag fotade vilt omkring mig. Det var ju länge sedan jag använde kameran ordentligt, men med dagens starka solsken blev inte bilderna som jag tänkt mig. Nere vid vid Västerbrons brospann vilade och väntade Kerstins rosäng på en mer pålitlig vår än den meteorologiska vår som SMHI bestämt. Alla hennes rosor har mått bra av den milda vintern och snart kommer nog Kerstin att börja fixa lite bland växterna på sin vackra äng, just intill Västerbron. Se tidigare inlägg om hennes vackra plats här.
     
    Vid badstranden som anlades på 1980-talet och vid Café Stora Henriksvik som ligger intill, var det lika stilla som på resten av ön den här torsdagen i slutet av februari. Eftersom man här befinner sig på öns norra sida, låg ännu ett tunt snötäcke vid badstranden. Jag tittade bort mot sjöstugan som vi hyrde på 1990-talet när vi hade vårt familjeföretag igång. Sjöstugan som först Lasse Berghagen och sedan Magnus Härenstam tog över efter oss. En fantastisk plats att utgå från under våra arbetsdagar. Längre västerut vid malmgården Carslhälls gård från 1838, hade ett dagisgäng med lysande färgglada västar, picknick på en trappa med sina fröknar och det var nästan så att jag ville tigga ett glas saft där i vårsolen. Carlshäll förknippar man inte annars med saft, utan det var brännvinskungen Smiths bostad från och med 1876. Spritfabriken hade han på grannön Reimersholme. Den på sommaren lummigaste delen av ön är den västra sidan, som liknar en liten stadsdjungel med stora vackra lövträd. Runt stränderna badas det flitigt på somrarna och här kan man även sitta med en flaska vin och se solen gå ner över Brommalandet. På Långholmen är det fritt att dricka alkohol - se vad som gäller i Stockholms parker.
     
    Det kändes fantastiskt att få börja stockholmsvandra igen och nästa gång hoppas jag även hitta några blommor. Vintergäck och snödroppar blommar endast vid husväggar i Stockholm ännu. Det ser ut att bli gråmulna dagar framöver, men med plusgrader och det dröjer nog ett tag tills nästa fotovandring i stan. 
     
    Jag har ännu inte besökt bokrean eftersom jag förköpte mig på Bokbörsen i helgen...! Min bok finns inte med på årets bokrea, men den kostar bara 99 kr på Premiumshoppen - se och köp här!
     
     
    Här i Pålsundet paddlade jag kajak förr sommaren!
     
    De här häftiga konstverken tillhör en man som bor här med utsikt över Riddarfjärden. Konstverken är gjorda i Thailand av motorcykeldelar och har stått här i tio år.
     
    Drottningholm ses över inför sommarens turer.
     
    Här kan man bada med hundar!
     
    På amfiteatern har det spelats friluftsteater sedan 1940-talet. Högalidskyrkan i bakgrunden.
     
    Under Västerbron.
     
    Stängt vid Stora Henriksvik.
     
    Den röda sjöstugan hyrde vårt familjeföretag på 1990-talet och där på bryggan drack vi vårt morgonkaffe innan vi drog ut till stadens trädgårdar. På den tiden hade jag inte 7 mil till jobbet som idag, utan endast några kilometer, tre broar från mitt hem och under sommaren hände det att jag cyklade till jobbet. Läs gärna om vårt företag här. I huset ovan låg Sjötullen, som huset som byggdes 1785 ännu kallas. Carl Mikael Bellman har besjungit i Fredmans epistel n:o 48 "Stora Sjötullen" på Långholmen. 1857 lämnade den siste tullaren sjötullen, därefter hyrdes byggnaden av fångvårdsstyrelsen och användes som bostäder för olika personalgrupper inom Långholmens centralfängelse. Idag är husen privatbostäder. Här bodde trevliga Jakob Eklund och Marie Richardson under vår tid på platsen.
     
    Inte en enda blomma såg jag i koloniträdgården.
     
    Sofiebergs område består i dag av två äldre byggnader, dels ett grönmålat hus (“Gröna huset”), dels ett rödmålat hus (“Röda huset”) samt ett nyare sommarhus. "Gröna huset" tillkom som sommarnöjen under 1800-talets andra hälft. På 1860-talet ägdes Sofieberg av grosshandlaren Frans Schartau. Gården har sedan haft många ägare som uppförde nya byggnader på tomten. Det intressantaste av husen är “Gröna huset”, gestaltat i schweizerstil med riklig snickarglädje och ett hörntorn. När byggnaden fick sitt nuvarande utseende går inte att klarlägga, eftersom byggnadsritningar saknas. Ursprungligen fanns vid stranden ytterligare en stor träbyggnad, som kallades “Sjövillan, Sofieberg”. Huset brann och revs 1961.

    Sofiebergs tomt omfattade länge hela Långholmens västra udde. På mitten av 1970-talet, när verksamheten i Långholmens centralfängelse upphörde, gjordes området tillgängligt för allmänheten och Stockholms stad anlade en promenadväg runt ön, förbi Sofieberg. Innan dess var Sofieberg avstängd för allmänheten med staket och grind. Sofieberg används fortfarande som sommarbostad. (Wikipedia)

     
    Fängelsets tvättstuga byggdes 1882. Nu används huset som snickeri!
     
     Det här är vad jag kallar en värdig vinterplats åt skutan och ett bevis på att vintern är lång...

    Prins Eugens ek på Waldemarsudde

     
    Jag låter Wikipedia få berätta om den mäktiga gamla eken vid Prins Eugens Waldemarsudde! Bilden tog jag i juni 2011.
     

    Prins Eugens ek är en ek i Stockholm, på Djurgården, som växer i parken norr om Prins Eugens Waldemarsudde och har fått sitt namn efter Prins Eugen. Eken anses vara den största levande eken på Djurgården och i hela Stockholms stad. Eken var ursprungligen trestammig. År 2006 var Prins Eugens ek 21 meter hög. Stammen hade då ett omkrets om 9,2 meter och en volym om 45 kubikmeter. Åldern uppskattas till mellan 300 och 400 år. Nedanför eken står ett litet vitt lusthus. Här fanns förut en hälsobrunn. Eken hade ursprungligen tre stammar men ett blixtnedslag på 1950-talet gjorde att en av de stora stammarna föll ner och ett stort hål öppnades in i den ihåliga eken. Den stora håligheten plomberades (fylldes) med betong, en metod som användes för flera djurgårdsekar under 1900-talet, men inte längre idag.

     

    Ytterligare ett blixtnedslag träffade eken och en av de två återstående stammarna sprack. För att rädda trädet monterades ett tiotal stag mellan stammar och grenar. Eken förankrades även i berggrunden med hjälp av en kätting och kronans grenar kapades en bit in på de livskraftiga delarna för att avlasta trädet. Numera är betongfyllningen från 1950-talet ersatt av ett metallnät med lös ekbark utanpå. På grund av ihåligheten är ekens väggar bara ett par tre decimeter i tjocklek.

     

    År 1925 hade ekens stam ett omkrets på 7,25 meter. År 2006 var jätteekens omkrets 9,2 meter. Om den tredje stammen funnits kvar hade den förmodligen varit drygt 9,5 meter. Den genomsnittliga årstillväxten under de sista 80 åren var således knappt 3 cm. Prins Eugens ek har alltså vuxit riktigt bra – trots blixtarnas härjningar. Trädet står vid en fuktig sänka som kallas för 'Kärret'. Det kan vara en av förklaringarna till ekens höga tillväxt, liksom att den är flerstammig. Tillväxtdata tyder på att eken kan vara mellan 300 och 400 år gammal. I parken finns ytterligare en gammal ek, som står vid entrén till galleriet. "Trädgårdseken" med en sittbänk runt stammen avbildades år 1902 av Prins Eugen. Av denna ek återstår dock endast en död trädruin. (Wikipedia)

     

    Mer om ekar här!

     

     Mars 2011

    Av kärlek till Stockholm

    I 40 år har jag nu bott i Stockholm och min kärlek till huvudstaden bara växer!
     
     Från Högalidskyrkans norra torn 2012
     
     Visst finns det många fel med Stockholm, som biltrafiken, ett sönderbyggt City, stressen och att staden ligger på helt fel breddgrad! Men eftersom jag inte längre jobbar i Stockholm så kan jag välja att vistas på de bästa och vackraste platserna, som Djurgården och Långholmen till exempel..
     
    Jag tar sällan bilen in till stan och om jag måste passera det sönderbyggda, City så gör jag det så snabbt jag kan, utan att se mig omkring. Mina dåliga knän gör att jag inte kan hålla stockholmarnas takt på trottoarer och vandringsvägar och jag undviker den värsta kylan! Men jag älskar verkligen denna stad!
     
    Mina drömmars stad
    Barn av sin stad
    Minns du den stad
    I en förvandlad stad
    Stad i världen
     
    Jag blir kvar i mina drömmars stad!
     
     

    Vinterkörsbär blommar på Östermalm

     
    Vinterkörsbär - Prunus x subhirtella 'Automnalis' blommar nu på Karlaplan (nedersta bilden) och i Stureparken (de övriga) på Östermalm. Exemplaren på Karlaplan är i buskform och ännu inte stora, men i Stureparken finns ett träd som säkert är 4-5 meter högt. Media brukar tycka att det här är en stor händelse, när blomningen inträffar tidigt i januari eller februari, men det är inte alls ovanligt om vintern är mild. Det händer i sällsynta fall att vinterkörsbärsträd till och med blommar lite försiktigt redan i december. Det  här alltså en buske eller ett litet träd med en höjd på 3-5 meter som blommar med dubbla vitrosa blommor och som får oss nordbor att få glädjefnatt när vi hittar de här lite blyga blommorna mitt i vintern!
     
    På Sankt Eriksgatan ska även kejsarolvonet ha börjat blomma, har jag sett på sociala medier. 
     
     

    Skisser för sommaren

    - Har du inte sett allt som finns att se i Stockholms parker? 
     
    Det där har jag hört flera gånger. Stockholms gröna, små och stora rum är många fler än man kan tro och det som gör att jag återvänder till parkerna och trädgårdarna är att de ständigt förändras. Sommarblomsarrangemangen är olika varje år och det tillkommer ibland nya perenner i planteringar. Träd och buskar växer, åldras och dör.
     
     
     Något som många av oss nog tycker är självklart, är att så många gator i Stockholm kantas av träd. De flesta är lindar, eftersom det är ett så bra och tåligt träd, men under de senaste åren har allt fler lite udda och spännande träd börjat användas. Gatuträden lever i en tuff miljö i hårda ytor och med risk att bli skadade av trafik eller förstörelse av olika slag. De träd som planteras nu för tiden får mycket bättre växtbäddar än tidigare, då man nu skapar så kallad skelettjord där trädens rötter klarar sig bättre. Enkelt uttryckt är skelettjord en blandning av mullhaltig jord och bergkross som varvas i lager, vilket gör att rötterna förhoppningsvis inte kommer att lida av syrebrist som ofta är ett problem med gatuträd.
     
    Jag är väldigt intresserad av stadens träd, men tiden räcker inte till att gå på djupet vad gäller vilka träd som finns var runt om i innerstaden, men i framtiden kommer jag att ägna mer tid åt det. Nu har jag i varje fall haft kontakt med Björn Embrén, Stockholms stads trädexpert som ansvarar för gatuträden och han har berättat att många nya spännande träd har planterats i Stockholm under 2013 och 2014 och fler blir det i år. Nu väntar jag in vår och sommar så att jag får börja fotodokumentera de nya träden. Vad sägs om att i Stockholm kunna njuta av Snödroppsträd, Amerikanskt judasträd, Guttaperkaträd, Korstörne, Kinesisk sekvoja, Carya, Diospyros och även mängder av olika magnolior. 
     
    Förutom att snoka rätt på nya träd i Stockholm så kommer jag att fortsätta skriva om stadens gröna rum i sommar, om dess historia och vilka växter som finns. Efter det att min bok ´´Stockholms gröna rum´´ kom ut, har gröna rum för mig blivit ett samlingsnamn för offentliga parker och trädgårdar, planteringar på torg, gatuträd, gröna promenadstråk, Stockholms gröna öar som  Djurgården, Skeppsholmen och Långholmen, trädgårdar vid sjukhus, muséer och andra institutioner.
     
    Jag har en lista på många platser som jag ska fotografera när syrener, äppelträd mm. blommar, men ofta hinner jag inte med en bråkdel av det jag planerat i förväg, eftersom jag även har ett arbete att sköta. Men i år ska jag i varje fall försöka vara i rätt tid då äppelträden blommar i Skansens trädgårdar och i Tyresö slottspark! För tillfället är jag sjukskriven för mina trassliga trasiga knän, men snart klättrar jag åter i fruktträden på Engsholm med sekatör och såg!
     
     

    Boken fyller 2 år!

     
    Nu är det 2 år sedan det första exemplaret av boken ´´Stockholms gröna rum´´ kom hem till mig med bud en iskall februaridag. Det blev en mycket speciell dag! Med skakiga händer drog jag försiktigt ut boken ur det vadderade kuvertet och började försiktigt bläddra i den bok som vi kämpat så intensivt med under 2012.
     
    Nu har den där speciella känslan släppt för länge sedan och boken är historia, även om jag ibland fortfarande brukar titta efter den om jag passerar en bokhandel på stan. Dom som nämner något om boken idag frågar ofta hur många exemplar som sålts och jag svarar ärligt som alltid att jag inte vet. Jag tror inte heller att jag vill veta. Den här ganska smala stockholmsboken har självklart inte vält kiosker över landet, men jag tror ändå att den finns i ganska många bokhyllor och det gör mig oerhört glad och stolt. Här beskriver jag hur boken kom till!
     
    Nu har jag gått vidare och dom som är intresserade av Stockholm och dess gröna rum kan fortsätta att följa mig både på bloggens Stockholmssida och på bokens Facebooksidatvå platser som är något av en fortsättning av boken. 
     
    I samband med att boken nu har födelsedag, roade jag mig att Googla på den och jag vet inte vad som är värst - att googla på sig själv eller på en bok som man skrivit? Jag rodnar och skäms lite, men här nedan är i varje fall några länkfynd från Google!
     
    Bokus
    Stadsbiblioteket
    Norstedts
    Engsholms slott
    Premiumshoppen
    Riksförbundet Svensk Trädgård
    Bilder
    Waldemarsudde
    Bloggen Längs kajen
    Bloggen Mimmimariesböcker
    Bloggen Miras Mirakel
    Lenas trädgårdsblogg
    Benitas bokblogg
    Clio - den historiska bokklubben
    Expressen
    Bergianska Trädgårdens vänner
    Östermalmsnytt
    Tidningen Kulturen
    Odla med P1
    www.lomma.se
    Svensk Bokhandel
     
     
     Boken finns att köpa här!
     

     

    Trollhasseln ger hopp om våren!

     
    Med februari kommer ljuset tillbaka och det känns hyfsat hoppfullt trots allt. Vore det inte för värken i kroppen så skulle jag vandra runt Stockholms öar och leta vårtecken varje ledig stund. Nu ligger jag lågt ett tag och försöker återhämta mig, men jag var ändå tvungen att idag besöka Japanska dammen i Bergianska trädgården för att se om trollhasseln hade börjat blomma. Redan på långt håll såg jag de trassliga blommorna lysa gult mot snön och vårpulsen ökade genast en aning. Äntligen fick jag fingra på min kamera igen. Den har legat nedpackad nästan hela vintern. När jag lade ut den här översta bilden på bokens Facebooksida så blev den genast väldigt mycket gillad. I skrivande stund över 800 gillare. Alla väntar på våren!
     
    Nu måste jag bara få ordning på kroppen så att jag kan fortsätta att välkomna våren med kameran. Rapporter om blommande snödroppar och vintergäck kommer hela tiden och i slutet av nästa vecka ska det bli 6-7 grader varmt säger SMHI. Snart är det även dags för fruktträdsbeskärningen på jobbet. Nu tillbaka till massagekudden...!
     

    Jag finns även på Instagram och Facebook!

     
    Besök gärna min Bok-sida på Facebook här!
     
     

    Händerna i jorden

     Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till den trädgårdsglädje som jag känt i hela mitt liv. I 45 år har jag jobbat i trädgårdar och när klockan väckt mig före fem varje morgon, har jag utan problem startat min långa dag. Men nu tar det emot ordentligt. Kroppen värker och mitt intresse för växter och trädgårdsböcker har svalnat betänkligt och jag läser i stället något helt annat. Jag ser inte ens fram mot trädgårdsmässan i vår, där allting bara känns som upprepningar.
     
    Men - räddningen kan finnas när jag i vår sätter händerna i jorden igen. När jag får känna doften och strukturen av den goda jorden. När jag förbättrar jorden med kompost och väl brunnen kogödsel. När jag planerar och planterar mina perenner. När jag sår frön i räta rader. När växternas livskraft smittar av sig. Jag hoppas att det fungerar även i år!
     
     
     
     
     
     

    Sommarslottet!

     
     
     
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails