Barcelona i maj
Från Corte Inglés översta våning där serveringen låg, hade man en strålande utsikt över Plaza Catalonya där vi bodde.
Maj 2013
Så fick jag då äntligen återse Barcelona igen. Första gången jag besökte Barcelona var 2004 när jag fyllde 50 år, då dottern och jag åkte till Kataloniens huvudstad för att bland annat se fotboll på Camp nou. Nu var det alltså dags igen att se en match på Europas största fotbollsarena, men vi såg självklart inte bara fotboll utan besökte parker och trädgårdar och shoppade längs de breda gatorna i nya delen av staden. Vi vandrade på La rambla, besökte saluhallen St. Jusep och hängde vid hamnen. Det blev mycket vandrande, även om tunnelbanan fick ta oss till en del av våra utflyktsmål, som Gaudiparken och den gigantiska fotbollsarenan Camp nou som rymmer nästan 100 000 människor.
Barcelona är kanske inte en av Europas vackraste städer, även om man ser fantastiska byggnader var man än går, men stan har en härlig atmosfär med hög puls och det finns alltid något nytt att upptäcka. Min reseledare (=dottern) hade hittat ett helt perfekt hotell just intill Plaza Catalunya, som är stadens medelpunkt med närhet till det mesta. Jag tror aldrig att jag sett så mycket människor i en stad - det var packat med folk på gågator och trottoarer och Stockholm framstod som en idyllisk småstad i jämförelse.
Trots att vi bodde mitt i denna puls så var vårt hotell tyst som ett kloster. Från rummet hördes inte ett ljud och man kunde sova lugnt. Det här var ännu en underbar vårresa där fotbollsmatchen är i centrum, men där vi som vanligt upptäcker mängder av olika platser. Det har blivit en fin tradition för min dotter och mig. Tidigare har vi besökt, Malaga, Milano och Mallorca då vi alltså ser FC Barcelona på bortaplan. Nästa gång lockar Valencia.
Katedralen i Barcelona som började byggas 1298 men färdigställdes 1449. De fasader man ser idag blev färdiga 1889.
Eftersom jag tycker om att titta på vackra fasader så riktades min blick oftast uppåt under våra vandringar. Hela den här staden är fylld av spännande byggnader och även om utsmyckningen är aningen överdådigt, så kan man ju inte låta bli att tycka om att arkitekterna tagit ut svängarna ganska ordentligt för att troligen bräcka varandra.
...och kan man annat än älska Gaudis sagoliknande fasader som dyker upp lite här och där längs gatorna. De känns om hämtade ur Sagan om ringen.
Kaffe och morotskaka på D´Enric Granados.
Kommentarer
Trackback
