Hennes far var Birger Persson, riddare, riksråd och lagman, nära besläktad med rikets och kyrkans ledande män, såsom ärkebiskopen Johan Israelsson och domprosten Andreas And. År 1296 fick han i uppdrag av Konung Birger Magnusson att föra samman de tre folklandens lagar till en, Upplandslagen. Birger var en av rikets stora jordägare och Finsta var sannolikt hans sätesgård. De medeltida valven, som huvudbyggnaden från 1730-talet vilar på, kan vara från hans tid och då har den lilla Birgitta lekt här. Birger Persson blev änkeman 1293 och gifte något år senare om sig med Ingeborg, dotter till lagman Bengt Magnusson från den s.k. Folkungaätten. Hon blev mor till Birgitta.
På Finsta tillbringade Birgitta sina första är fram till moderns död 1314. Här fick hon sina första religiösa erfarenheter. När hon var sju år, såg hon bredvid sin säng ett altare och en jungfru i vita kläder, som bar en vacker krona i handen. ”Kom Birgitta” ropade hon. Birgitta sprang fram till altaret, jungfrun frågade: ”Vill du ha denna krona?” Birgitta svarade ”ja”, jungfrun satte kronan på hennes huvud. När Birgitta återvände till sängen försvann synen, och Birgitta glömde den aldrig.
I tioårsåldern hörde Birgitta en predikan i Skederids kyrka om Jesu lidande. Följande natt såg hon i en dröm Kristus korsfäst och han sade till henne: ”Se, hur plågad jag är!” Birgitta frågade vem som gjort detta och fick till svar: ”De som föraktar och glömmer min kärlek!” Alltsedan den dagen grät Birgitta ofta när man talade om Kristi lidande.




Framför huvudbyggnaden på Finsta Gård står Carina Aris staty av Birgitta och strax bortom den ligger Birgittas bönegrotta. Där kan man läsa hennes bekännelse: Amor meus crucifixus est (”Min kärlek är korsfäst”)

Text hämtad från www.norrtalje.se

Nej jag har inte blivit starkt religiös på något sätt utan passerade Finsta för ett tag sedan och gjorde ett kort besök i bönegrottan.