• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Om en månad



    Ännu är det långt till badsäsongen.


    I köket lagar Mattias och Hasse påsklunch.

    ...och så blev Sofiero vald till Europas vackraste park i denna märkliga tävling.

    Nu blommar den kinesiska trollhasseln i Bergianska trädgården.
    Ha en skön och lycklig Påsk!



    Trädgård i radio


    Igår började Odla med P1 igen och den här säsongen ska jag försöka lyssna på programmen.

    Måndagar kl 10.03 passar bra att lyssna i lurarna ute i parken. Hoppas att det inte bara handlar om spenat och växtsjukdomar nu utan att det täcker in större områden.

     

    Det första programmet är en repris från förra året då man bl.a. besökte Hannu Sarenström i hans trädgård på Kinnekulle. Lyssna här.

     

    Programmet går alltså - Måndagar kl 10.03, med repris tisdagsnätter kl. 00.03 och lördagar kl. 12.05

    Självklart kan man även lyssna på Odlas hemsida...när man vill.

    Apropå radio - Sveriges Radios nya hemsida är mycket bra.


    Orange




    Orange tillhör de varma färgerna. Färgen har tidigare varit nästan avskydd men har varit trendig ett tag och är så även i år. Vad man än tycker om orange färg på blommor så går man aldrig oberörd förbi en plantering med orange växter. Man lockas dit på något vis. Tyvärr är inte orange någon vanligt förekommande färg i slottsparken.
    Det första blommor man tänker på är väl ringblommor, krasse och tagetes. Av dessa har jag fortfarande ganska svårt för tagetes men jag har sett stora ytor med blandade sorter och nyanser av tagetes i Kalmar stadspark  för ett antal år sedan som var mycket fint.
    Krasse och ringblommar är på något vis barndomens blommor. I mitt första trädgårdsland där på Verkstadsgatan i Norrtälje odlade jag krasse och ringblommor vilket gör att jag nog alltid kommer att tycka om dessa blommor.

    Varför har då orange så dåligt rykte? Jag tror att man använt orange färg på ett vårdslöst sätt i offentliga planteringar där man blandat färger hej vilt. Man har ju sett skräckplanteringar med ringblommor och krasse bland rosa rosor eller bland perenner i alla möjliga färger. För min egen del vill jag nog inte ha andra färger än gult som grannar till orange. Många tycker att lila passar bra tillsammans med orange...men själv tycker jag inte att det fungerar fullt ut.

    I boken Färg & design läser jag ´´Orange vitaliserar vissa organ och kroppsdelar och rekommenderas till alla som känner sig apatiska eller deprimerade´´.
    Läser vidare ´´En studie av färgers psykologiska effekt inom heminredning som utfördes av Henner Ertel visade att en orange omgivning gjorde barn gladare och mer sociala´´.  Kanske att man skulle ha sparat de där orange/bruna sofforna från 70-talet?

    ´´Undersökningen visade också att färger påverkar intellektet. Barnens intelligenskvot höjdes med upp till tolv procent i ett rum som målats orange. En rabatt i orange skulle således kunna skänka terapi för både kropp och själ´´.

    Ok trädgårdsvänner...då kör vi orange i år så att vi blir både gladare och klokare!
    Och vem blir inte glad och klok av en solnedgång i Visby....ok, inte klok kanske, men glad...eller lycklig!





    Alstroemeria aurea








    Vårsalong i sommartid



    Klockorna är framställda, snön i Stockholm smälter fort och syster och jag såg Vårsalongen på Liljevalchs.



    En av Bengt Sjöströms fantastiska älgar i konstsmide. Den här heter ´´Nu kan älgjakten börja´´.





    Såg en av de grymmaste filmer jag någonsin sett igår. Alla borde se Soraya M



    Slottis slott

    I oktober 2009 avslöjade jag efter fyra års bloggande, namnet på slottet i Sörmland där jag jobbar som trädgårdsmästare. Nu känns det skönt att vara helt öppen med min arbetsplats och alla har förstått att det är en privat anläggning som är öppen endast för våra konferensgäster. Men det känns fint att så många följer med i parken här på bloggen. Nu inleder jag min 13:de säsong i parken och ser fram mot att försöka få den att blomma igen.

    Klicka på de fyra översta bilderna för att komma till de olika inläggen.









    Lika bra att släppa på all anonymitet. Hej, jag heter Hasse och är slottsträdgårdsmästare på Engsholm Slott!



    Dagens länk

    I en park



    Nu kastar vi oss snart huvudstupa in i planteringarna igen. Men ännu är det en hel del snö kvar i slottsparken även om stora ytor är snöfria och man ser gräset. Planteringarna som ligger i söderläge är fyllda av snödroppar och koltrasten sjöng för mig hela förmiddagen. Nere på fjärden krymper isen allt mer och även sjöfågeln har vårkänslor. Det var en riktigt vårig dag med 7 grader varmt och jag mådde bättre än på mycket länge.

    Efter en tids frånvaro från parken började jag idag plantera ut krukade påskliljor i våra urnor. Jag har sått alla tomatsorter och börjat med förodlingen av sommarblommor. Jag har träffat mina fina arbetskamrater igen och  ätit en fantastisk lunch.

    Nu är det dags att starta trädgårdssäsongen men nya krafter, nya idéer och nya förväntningar. Hur mycket sol får vi i sommar och hur mycket kommer det att regna?
    Blir Stockholm som en stor blomsterkorg i juni då kungabröllopet drar igång? Själv flyr jag nog stan då. Kommer äppelträden att blomma som bäst när jag drar ner till Österlen den 27 maj? Det är mycket planering och frågorna är många. Men nu ska jag inte stressa upp mig utan njuta av allt som finns framför mig.

    Nu kör vi kompisar....







    Förstår inte varför jag lade ut inläggen om den leende André. Klart att man inte ska kritisera människor som ler och försöker sprida lite glädje omkring sig. Ångrar mig och har tagit bort inlägget. Jag har sagt det förr och säger det igen...jag ska hålla mig till växter.

    Ninfa i Italien



    Tid: 26 april 2007
    Väder: Lätt regn vid ankomsten men sedan sken solen från en klarblå himmel.
    Läge: Ca. 6 mil söder om Rom
    Växter: Det är ingen idé att ens börja berätta vilka växter som finns här. Mängder av rosor, ovanliga träd mm. Jag fick dock med mig en karta och en växtförteckning över trädgårdens alla träd.
    Historia: Jag läser ur Ann Larås bok ´´Italienska trädgårdar´´ :
    Staden Ninfas historia är som en saga. Hon föddes som stad år 753 och styrdes sedan i många år av påvar, prinsar och prinsessor. Det ska ha funnits sju kyrkor inom området. 1297 erhöll familjen Caetani Ninfa och den skapade en av de vackraste trädgårdar man kan tänka sig
    Parken väcktes till liv efter många hundra års törnrosasömn då staden förstördes 1382 och väcktes alltså igen 1920 då parken renoverades och träd planterades. 
    Café: Nej men en liten butikkiosk finns där man kan köpa böcker och suvenirer. Det finns även toaletter här.
    Hemsida: Ninfa
    Öppettider: Trädgården är öppen en dag varje månad för allmänheten och även under högtidsdagar. Trädgården är då full av folk.
     
     
    Magi! Den här trädgården lämnar ingen oberörd. Vid ankomsten föll ett lätt regn och när vi väntade på guiden handlade vi böcker mm. i den lilla kiosken. Vid ingången till parken står ett vitt blåregn och jag tycker att det t.o.m. är vackrare än det blå. Man får inte röra sig fritt i trädgården utan det gäller att hålla sig på de stigar och gångar som guiden visar. De höga bergen skyddar parken och gör klimatet gynnsamt för växterna. På ruinerna klättrar olika växter som klätterrosor mm. och allt är oerhört vackert.
     
     
    Vår guide från Sydamerika var mycket bra och kunnig. Man förundrades av hur vackert alla delar av trädgården var. Ån som rinner slingrande och vackert genom trädgården, ruiner kantar bäcken och på några platser finns broar. Vattnet är kristallklart och temperaturen var nu 13 grader. Klättrande rosor växer långt upp i trädkronorna och den gula Cesalpinan fyller en hel ruinmur.
     
     
    Olika magnoliaträd, lönnar, tulpanträd och flera prunusarter är bara några av de träd som växer i den stora trädgården. Det är fem stycken som sköter trädgården och jag kan tänka att de är noga utvalda. När jag skrev om Villa Lante sa jag att det var resans höjdpunkt och jag sa också att man inte kan jämföra så olika trädgårdar och visst måste även Ninfa få den finaste platsen i mitt trädgårdshjärta.
     
     







    Aldrig på en måndag

    Är det inte så att teatrar och många museum har stängt på måndagar? Det är likadant med Rosendals trädgårdscafé. Först i maj börjar de ha öppet veckans alla dagar. Så åk inte till Rosendal om ni ska fika eller äta lunch en måndag, åk till Lilla Park, det gjorde jag...igen!



    På Rosendal beskar man vinstockarna idag den 22 mars...är inte det väldigt sent? Eller är det speciella sorter här?
    Undrar om han (hon?) tänkte - ´´måste den där förbannade slottsträdgårdsmästaren snoka runt med sin kamera hela tiden´´.

    På onsdag återvänder jag till slottsparken igen med förhoppningsvis nya krafter. Det ska bli skönt att ta tag i allt som ska göras. Måste så tomater och vissa sommarblommor och fruktträden ska beskäras. När snön  en gång lyckats smälta ska parken storstädas igen, min trettonde säsong börjar i slottsparken.

    Ikväll kl. 19.30 börjar Engelska trädgårdar igen på SVT 2. Förra året blev jag inte så glad åt programmet men jag gör ett nytt försök.

    Såg i Zetas nya katalog att de har tagit in några nya nävor:




    ...måste ju självklart också visa världens bästa cover igen...se, lyssna och njut

    Koltrast



    Koltrast (Turdus merula) är en fågel som tillhör familjen trastfåglar. Den räknas som den mest utbredda trastfågeln i Europa.

    Tidigare var koltrasten en utpräglad skogsfågel men den har sedan mitten av 1800-talet bosatt sig i parker nära bebyggelse samt i trädgårdar vilket i dag gör den till en kulturföljare.

    Koltrasten är på grund av sin närhet till människor allmänt bekant. Hanen känns igen på sin kolsvarta kropp, gula näbb och gula ögonring. Den melodiska sången, som koltrasthanarna framför högljutt, anses som särskilt vacker.

    Koltrasten är välkänd i svenska miljöer och 1962 blev den i en omröstning i Dagens Nyheter utsedd till Sveriges nationalfågel av läsarna.

    (Wikipedia)

     

    Ute i skogarna lägger den sitt bo på de mest skiftande ställen: i grenklykor, på en gren intill en trädstam, på en stubbe, nere vid roten i en tät buske eller i bergsskrevor.

     

    I städer utnyttjar den de mest varierande ställen som boplats, man finner till exempel dessa bon i murar, i tätt klättrande vildvin, på någon bjälke under taket på ett skjul eller i tätt buskage i någon parkanläggning. Ett av de mer originella boplatsvalen visade det stockholmska koltrastpar som 1955 genomförde en lyckad häckning ovanpå några flaskor i Berns vinkällare.

     

    Oavsett läget är dock boet sig likt. Det är oftast ganska stort och hopsatt av gräs, kvistar och jord. Inuti fodras den skålformade balens väggar med torrt gräs. Honan bygger som regel ensam, men hanen har setts bidraga med bomaterial.

     

    Äggen är grågröna och mycket tätt besatta med brunaktiga fläckar; kullen består av fyra till sex ägg. Den första kullen läggs i april-maj och åtminstone i Syd- och Mellansverige läggs regelbundet en andra kull i juni. I landets södra delar kan även en tredje kull läggas och till och med en fjärde förekommer. Honan ruvar till största delen ensam, men hanen kan tillfälligt avlösa henne. Ruvningen pågår i tretton till fjorton dagar, och ungarna stannar lika lång tid i boet. Båda föräldrarna hjälps åt att mata ungarna.

    (Våra svenska fåglar i färg - huvudredaktör Docent Gustaf Rudbeck 1962)

     

    Tips...starta båda spelarna samtidigt.


    Syrener

    Syrener känns väldigt svenska även om de kom till Sverige först på 1700-talet.  De flesta syrener härstammar från sydligare Europeiska länder.
    Men bondsyrener vid en rödmålad stuga med vita knutar är ju trots allt väldigt svenskt. Jag har börjat samla syrener för Dagens växt och ska söka upp andra arter framöver och komplettera här.

    Klicka på bilderna för att se en beskriving av de olika syrenerna.




    Se även mina inlägg om beskärning av vår gamla syrenhäck i slottsparken.
    Se också Spöken i syrener.

    Dagens låt

    En dag i Sverige 2003



    Den 3 juni 2003 genomfördes det största fotografiska projekt någonsin i Sverige. Över 3 000 fotografer skulle skildra och dokumentera en dag i Sverige. 24 000 bilder skickades in till en jury och 235 av bilderna kom till slut med i boken. Dock inte någon bild från Engsholms slott, men alla bilder är tydligen arkiverade, jag tror att de finns på stadsarkivet.
    På bilden flyttar jag en vattenspridare i mitt nysådda trädgårdsland och här finns fortfarande Apeldooren-tulpanerna kvar utefter staketet. Kommande vinter stal sorkarna alla lökarna och grävde ner dem i ett förråd.
    Tänk att det här hände för 7 år sedan, helt otroligt. Väldigt mycket har hänt sedan dess. Då hade jag inte börjat med någon blogg men jag skrev trädgårdsdagbok. Facebook var inte uppfunnet utan startade året därpå. Hur levde människor innan Facebook?
    Den här dagen var stressig läste jag i dagboken och jag jobbade till åtta på kvällen. Jag var orolig för de just utplanterade sommarblomsplantorna som hade det tufft i den starka solen.

    Fotograf hos oss den här dagen var Johan Norin som också skrivit några kokböcker.
    Någon som minns dagen och kanske deltog på något sätt?


    Skogens näva

    ...vackrast av dem alla.




    Vid min stilla vårvandring efter Brommas stränder såg jag vintergäck, starten av påskliljor, porös snö, rinnande vatten efter vägarna, blanka blöta isar, människor som sms-vandrade och uppknäppta vinterjackor. Jag hörde musik från hus med öppna fönster. Vidare  såg jag två mopsar och Fredhäll.

    I Mars (1/3 – 31/3) säger bondepraktikan:

    I Mars månad skall man sig ofta tvätta och bada,
    och är godt att bruka söt drick, som mjöd och annat sådant,
    men vakta dig väl för kall drick.

    Det är godt att åderlåta, dock icke på din tummelfinger.

    I Vädurens tecken är godt att handla med herrar, att vandra,
    att köpa varor och arbeta [...]




    Angelas som ligger på Rörstrandsgatan 16 finns stans godaste lasagne. Rörstrandsgatan är en bra gata!





    Stadens själ

     
     
    20 mars 2010
     
     
    Ingen annan stad har förändrats så mycket som Stockholm. Mer än sjuhundra hus försvann under 20 år. En hel stad lades i ruiner. Det var som att vandra i ett bombat Dresden. Men Stockholm blev inte bombat som så många andra städer i Europa. I stället revs den gamla 1700-talsstaden frivilligt av tidens makthavare. Till slut blev det slut på detta politiska vansinne. En levande stad offrades. Staden i mitt hjärta.
    (Anders Wahlgren)
     


    Tiden - en tung börda i Stockholms city.
     
     
     
    Jag älskar verkligen min stad, vilket jag visat i åtskilliga blogginlägg genom åren. Någon gång har jag hört att jag förskönar bilden av Stockholm med mina fotografier. Att jag inte visar den sanna bilden av staden. Stockholm är väl inte sådär vackert? Jo, det är precis så vackert - på sina håll, men det finns även flera platser som är mer än lovligt fula, där byggnader och trafikleder fullständigt förstört delar av vår huvudstad. 

    Det är om detta det här blogginlägget ska handla om, som en kontrast till alla gröna rum som annars fyller min blogg. 
     
     

    Gaturegleringen på 1600-talet 

    Det har skett några stora och övergripande förändringar i Stockholms stadsplanering genom åren. På 1630-talet, då Sverige var en stormakt och Stockholm blev en viktig stad i Europa, genomfördes en stor gatureglering. 
    På 1630- till 1640-talen utvecklades under amiralen och överståthållaren Clas Larsson Fleming de första regleringarna på Norr- och Södermalm, allt under överinseende av hans chef Axel Oxenstierna. Idéerna kom från renässansen, det skulle vara regelbundna och rätvinkliga rutnät av gator och kvarter. Föreställningen om den ideala staden tillhörde renässansens främsta idéer. Förebilderna fanns i det antika Rom med raka gator och offentliga torg som hade utformats av den romerske arkitekten Vitruvius. (Wikipedia)

     
    Lindhagensplanen på 1800-talet 

    Hade Albert Lindhagen fått igenom alla sina förslag hade till exempel de medeltida husen i Gamla Stan rivits och ersatts med nya hus utefter raka gator.
    År 1866 lade en stadsplanekommission ledd av juristen Albert Lindhagen och under medverkan av överstelöjtnanten och den stockholmska vattenledningens upphovsman Fredrik Wilhelm Leijonancker fram en generalplan för att ge stadsdelen luft, ljus och grönska. Kommissionen föreslog ett reglerat gatunät med rutnät och stora fyrkantiga kvarter, omgivet och genomkorsat av stora boulevarder, i stil med Haussmanns stora samtida förändringar av Paris men där inspirationen från Sankt Petersburg också spelade roll. 
    Däribland föreslog kommissionen i nord-sydlig riktning en 70 meter bred Sveaväg som liknades vid Boulevard Sebastopol och Unter den Linden  från Brunnsviken ända fram till Gustav Adolfs torg, utan hänsyn till bebyggelse eller terräng, rätt över Adolf Fredriks kyrkaHötorget och BrunkebergstorgLindhagenplanen antogs aldrig av Stadsfullmäktige och endast delar genomfördes efter hårda strider och revideringar under 1870- och 1880-talen. Sveavägsavenyn blev till en 33 meter bred huvudgata, förskjuten åt öster för att lämna kyrkan i fred och länge framdragen bara ett kvarter söder om Kungsgatan. (Wikipedia)

     
     
    Norrmalmsregleringen på 1900-talet
     

    En av de som stred starkast för den s.k. Norrmalmsregleringen var det socialdemokratiska borgarrådet Hjalmar Mehr  som egentligen ville riva alla gamla hus i Stockholm och ersätta med nya byggnader. Byggnader helt utan själ, bankpalats och kontorsbyggnader i glas och betong skulle ersätta de gamla vackra 1700- och 1800-talshusen i city.

    Det började på 1950-talet då tunnelbanan drogs fram, då började Stockholms city sakta förvandlas till att bli det kalla glas-aluminium-betong city som vi har idag. Tunnelbanan behövdes självklart, men det revs oerhört många hus i samband med det bygget och då främst runt Hötorget. I allt detta grävande i city blev det tydligen fritt fram att riva och förändra hela citykärnan. Eller det var väl kanske det som var Norrmalmsregleringen...
    Jag minns när jag som tonåring tog bussen från Norrtälje till Stockholm i slutet av 60-talet och gick längs södra delen av Drottninggatan där butikerna i de gamla husen skyltade med rivningsrea.

    Hjalmar Mehr dog 1979 och jag undrar om han kände sig nöjd med sitt livsverk - att förinta det gamla och bitvis mycket vackra Stockholms city, där man i stället kunde ha renoverat många av de gamla husen.  Självklart behövde city förnyas och jag förstår att det verkligen behövde rivas på sina håll, men inte över 700 hus!!!. Hötorgsskraporna tycker jag på något vis fungerar och de gamla husen som revs runt omkring skulle kunnat blivit en spännande kontrast till skraporna.
    I filmerna beklagar Hjalmar Mehr att inte stadens ekonomi räckte till att fortsätta rivningarna. Det räckte alltså inte att riva 700 hus. Han ville även bygga en stor motorled ÖVER Djurgården, den s.k. Österleden.
    Det finns flera förslag hur en tunnel ska kunna byggas från Värtan, under Djurgården och över till Värmdöleden, men det ligger långt fram i tiden. Nu bygger man först och främst färdigt Norra länken och Citybanan.

    1964 började man riva hus inför bygget av Klaratunneln och när tunneln stod klar byggdes parkeringsgaragen Elefanten (1973) och Wahrenberg där de gamla husen tidigare stått. Parkeringsgaragen var två enorma betongkolosser mitt i city. Som tur var revs Elefantens parkeringsgarage 2001 och det byggdes bostäder igen på platsen. Äntligen något positivt i city.

    Alla dessa vansinniga beslut mötte väldigt lite motstånd. Varför reagerade inte människor när hela kvarter revs i city? Mer än Per Anders Fogelström, Cornelis Vreeswijk och några till. Där fanns vackra hus med små butiker och olika hantverkare hade sin verksamhet inne på gårdarna. I Klarakvarteren låg i början av 1900-talet alla Stockholms dagstidningar och hela 35 tryckerier. Här låg också caféer och restauranger tätt. 
    På 1950-talet fanns 6 dagstidningar här - Dagens Nyheter, Expressen, Stockholmstidningen, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Arbetaren. Även Tidningarnas Telegrambyrå låg här. 


    Många tycker nog att den här förändringen var helt i sin ordning. Stockholm är en storstad och man behövde ge plats åt bilismen som hela tiden ökade. Hur skulle det sett ut med bilköer längs de smala gatorna. Med den kraftigt ökande bilismen, behövdes det även stora parkeringshus och de skulle absolut ligga mitt i stan och flera av dem över jord. 
    Stockholmarna vaknade först 1971 då almarna i Kungsträdgården skulle fällas för att en tunnelbaneuppgång skulle byggas just där. Då fick det räcka med skövlingen och rivningar av det som var gammalt och vackert i Stockholm. Då först protesterade man från alla samhällsklasser och det blev vändpunkten, då Hjalmar och hans kompisar fick backa och inse att de inte själva kunde bestämma över stadens framtid. Idag pågår en annan kamp i Stockholm, där en stor del av stockholmarna, inklusive jag själv, inte accepterar den stora ombyggnaden av Slussen som redan påbörjats. Exakt hur nya Slussen kommer att se ut, vet ingen idag. Kampen går vidare och jag borde kanske engagera mig mer... 

    Jag är inte stadsplanerare, jag förstår att städer måste utvecklas och jag förstår också vilket enormt problem man stod inför, men valde man inte det allra sämsta förslaget? Var det verkligen billigare att riva och bygga nytt? Och vart tog stadens själ vägen? Jag vandrar ibland motvilligt omkring i de här områdena, både på dagtid och på kvällar. När butikerna stängt och folk har lämnat sina kontor, så blir endast restaurang- och biobesökarna kvar i city, som förutom dem blir skrämmande öde.  

    Det behövs helt enkelt fler bostäder i city igen för att det åter ska bli en levande del av stan. Jag hoppas på en ny ´´Norrmalmsreglering´´, då dessa fruktansvärt fula byggnader kunde få nya vackra fasader, så att vi stockholmare kunde få bli stolta, även över vår stads citykärna. Jag vet att flera citybyggnader redan har byggts om från kontor mm. till bostäder, och det behövs att människorna får återvända till city. Stäng av biltrafiken i de centrala delarna och gör city till en levande plats, inte bara under dagtid.  

    Någon har sagt detta om Norrmalmsregleringen: ´´Alternativet till en förnyelse [av Nedre Norrmalm] i kommunal regi hade varit ett antal punktsaneringar, genomförda av fastighets- och byggbolag, samt av företag som önskade lokaler i city. Resultatet kunde blivit en sönderhackad stadsstruktur utan ordnad kommunikationsförsörjning.´´

    Jag har hellre en sönderhackad stadsstruktur i city än det vi har idag.

    I filmen Stadens själ berättas att det finns vissa städer som lyckats bevara sin innerstad levande och det är t.ex. Köpenhamn och Tallin. Där bor folk inne i centrala stan och i Köpenhamn finns inga parkeringsgarage inne i citykärnan. I Sverige har t.ex. Nyköping klarat sig ganska bra.


    Det byggs trots allt fortfarande helt vansinniga hus i Stockholm.  (Waterfront) med sin hypermoderna arkitektur vid centralen fick sin plats alldeles för nära stadshuset som behövde den fria platsen runt sig för att komma till sin rätt. Stadshusets arkitekt Ragnar Östberg skulle inte ha tyckt om konkurrensen från Waterfront, det är jag helt säker på. Nu planeras också Nobel Center vid ett känsligt läge på Blasieholmen, en stor ful byggnad på 6 våningar. Så oerhört tragiskt!
     
    Jag är inte alls emot modern arkitektur och jag tycker att var tid ska ha sin arkitektur, att efterlikna Stockholms äldre hus skulle inte bli bra. Men de insprängda nya husen i staden måste ritas och planeras med känsla. Mycket känsla! Från söders höjder ser man tydligt hur stadsbilden förändrats, hur blicken först och främst hamnar på Waterfronts märkliga arkitektur, i stället för på stadshusets mäktiga torn. 
    Jag säger som Olle Adolphson i Gustav Lindströms visa - ´´Vad är det för ena dårar som härjar i stan´´ 
     
     


    Stockholms stadshus med Waterfront till höger. (Gammal bild då Waterfront byggdes)

    De tre filmerna av Anders Wahlgren - Staden i mitt hjärta från 1992, Stadens själ från 1994 och En kluven stad från 1998 berättar om hur Stockholms city fullständigt förstördes under 1950-1970 talen.
     
     
     
     
    Det här kan man läsa på Wikipedia:
     

    Rivningarna påbörjades i mars 1952 vid korsningen Malmskillnadsgatan/Sergelgatan där det var Sveavägen som skulle fram mellan Kungsgatan och Hamngatan, och fortsatte under de följande två decennierna ända ner till Jakobsgatan.

    Gamla telefontornet vid Brunkebergstorg, som hade skadats vid en brand 1952 och hotade att störta samman, revs 1953. Rivningarna omfattade ett stort område. Enligt en uppgift revs 700 byggnader i Klarakvarteren. Området där Tunnelbanan skar igenom Brunkebergsåsen, kring Sergels torg, var under många år en kraterliknande byggarbetsplats innan torget stod klart 1966.

     

    Gatubreddningar vid Regeringsgatan, Malmskillnadsgatan, Hamngatan, Jakobsgatan och nedre Sveavägen ledde till stora ingrepp bland den äldre bebyggelsen. Man försökte länge att bevara Betlehemskyrkan och de kulturhistoriskt intressanta byggnaderna i Kvarteret Beridarebanan, men dessa låg mitt i området och det var svårt att inordna dem i nya stadsbilden och i tunnelbanans lösning. Även Eugeniakapellet och krogen Tre remmare som omnämns i Bellmans epistlar revs. I området kring Kungsträdgården revs de Sagerska husen, Sidenhuset och Blancheteatern. Samtliga byggnader i de legendariska tidningskvarteren revs under Norrmalmsregleringen, med undantag för Stockholms-Tidningens och Aftonbladets hus vid Vattugatan 12, vilka revs 1989.

     

     

    Kritiken

     

    Efter att rivningarna börjat realiseras på Nedre Norrmalm kom en omfattande kritisk opinion mot Norrmalmsregleringen att växa fram.

    Omvandlingen fördömdes passionerat av många av tidens kulturpersonligheter, såsom Per Anders Fogelström, Lars Gyllensten, Cornelis Vreeswijk och Karl Vennberg. Kritiken kulminerade 1971 i samband med den riksbekanta Almstriden då flera dagars skärmytslingar mellan aktivister och stadens företrädare till slut ledde till att en planerad tunnelbaneuppgång fick flyttas för att spara Kungsträdgårdens vackra almar. Då hade dock mycket av planerna redan förverkligats.

    Tidsandan var inte längre densamma som vid tiden för den politiska debatten och 1940-talets stora beslut. Framstegsoptimismen hade till stor del fått ge vika både för 68-vänstern och en framväxande traditionalism. Även den tidiga miljörörelsen hade börjat växa fram, med helt nya värderingar.

     

    Kritiken handlade främst om arkitekturen, som uppfattades som alltför steril och historielös, beslutsprocessen som ansågs ha skett i strid med den framväxande negativa opinionen och brist på hänsyn till områdets byggnadsantikvariska och kulturhistoriska värden, som man menade gått förlorade i stor omfattning.

    Några av de mest kritiserade rivningarna var de kulturhistoriskt intressanta byggnader som låg utmed södra Drottninggatan, såsom Wredeska Palatset, samt på nedre Regeringsgatans östra sida, där man på 1950-talet skymtade 14 olika fasader byggda under fyra århundraden, sedermera ersatta av en blank aluminiumfasad.

     

     



    Bilderna ovan och nedan är från Klara västra kyrkogata och är tagna nu i år 2010. På ena sidan finns ett 1700-talshus och på andra sidan gatan en glas- och betongfastighet. Kontrast!




    Klarakvarter 2010. Klara västra kyrkogata.


    Samma Klara västra kyrkogata år 1954. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum.


    Klarakvarteren mot sydost 1962. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum. Jag antar att det är detta som kallas ´´sönderhackad stadsstruktur´´.


    1953 då rivningarna börjat. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum.


    Beridarbansgatan 1954. Inget av dessa hus finns kvar. Idag ser man här baksidan av kulturhuset och det är idag en av Stockholms absolut fulaste platser - inte ens värt att fotografera. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum.


    På bilden över ser man hur Stockholms city skulle kunnat sett ut på många fler ställen än just här på Gamla Brogatan, som till slut fick behålla de flesta av de gamla husen. Det var meningen att även alla dessa hus skulle ha rivits. Stackars Hjalmar Mehr, det måste ha varit ett bakslag att ha kvar en sådan här ´´stökig´´ miljö i city.


    Det här är Malmtorgsgatan fram mot Brunkebergstorg. Till vänster ser man två gamla hus som har fått stå kvar och kontrasten mot 60-talsbyggnaderna är väl tydlig?

     
     
    Nere i Kungsträdgårdens tunnelbanestation har man gjort en ´´begravningsplats´´ för det gamla Stockholm city. Man har sparat detaljer från rivna byggnader som ett minne från förr.

    Den 16 juni 1959 öppnade Centralbron från Söder Mälarstrand till Riddarholmen och skar som en kniv genom en av Stockholms historiskt mest värdefulla platser. Den tidigare idylliska platsen som kopplade samman Gamla Stan med Riddarholmen blev plötsligt ett bullrande trafikhelvete. 

    Tillsammans med rivningen av de 700 gamla husen i city, så är det här den största våldtäkten av Stockholm någonsin. Jag blir nästan gråtfärdig när jag står på bron över till Riddarholmen och ser den hårda trafiken och med ett öronbedövande buller drar förbi. Jag har sett gamla bilder av den här platsen från förr då det var en ren idyll, med torghandel och båtar vid kajen. Det var på den tiden då bullret mest bestod av skramlande hästkärror. 
     


    Munkbron norrut vid Riddarholmskanalen. Riddarhuset i fonden. 1940-1950-tal
     
    Samma plats idag, lite mer norrut.
     

    Mina nävor

    Klicka på bilderna för att komma till en beskrivning av varje näva






    Jag har alltid tyckt om nävor och då inte bara för att de är vackra utan de allra flesta nävor är mycket friska och är även lätta att föröka genom delning. Flocknävor t.ex. kan man föröka genom att använda en liten rotbit för att skapa en ny planta. Många nävor är även de bästa marktäckare man kan tänka sig. Tidigare har jag sagt att alla nävor klarar sig från angrepp av skogen djur. Så är det inte, utan t.ex. den spanska nävan och ´Patricia´ betas av framför allt harar. Trots det är nävan en av de allra bästa och mest användbara perenner.

    De nävor som jag planterat i slottsparken är inga ovanliga sorter och som jag tidigare sagt är jag ingen växtsamlare. Visst skulle jag kunna skaffa ovanliga och känsliga nävor som man får kämpa för att de ska överleva, men det är inte mitt sätt att jobba med trädgård.  Men självklart så planteras det någon ny nävasort i slottsparken varje år.
    Jag tycker att det är viktigt att nävor är friska och starka och är bra grannar till andra perenner. Många nävor passar också bra som vävarväxter, där de får smyga sig in bland andra perenner och bilda ytor som blir miniatyrängar.

    Alla Dagens växt.

    Läs  här om boken om nävor.



    Bergianska trädgården

    Bergianska trädgården i Stockholm är min och stockholmarnas botaniska trädgård. Den har funnits här sedan 1885. Jag tänker inte göra några jämförelser med Göteborgs, Visby , eller Uppsala botaniska trädgårdar utan bara berätta att jag trivs i vår botaniska trädgård som jag besöker ofta.
    Många säger att huvudstaden borde ha en bättre botanisk trädgård som skulle kunna mäta sig med Göreborgs, och visst...allt kan ju bli bättre men jag tycker ändå att den håller en bra klass. Bergianska har i varje fall ett vackrare läge än Göteborgs botan.
    Trädgården sköts på ett mycket bra sätt och det finns faktiskt en hel del spännande växter i parken.
    Trädgårdsspaningen om Bergianska trädgården.


    Klicka på bilderna för att komma till de olika inläggen.












    Såld på hus - Gotland



    Jag har ett favoritprogram på TV. Såld på hus som går på TV4+. Två mäklarpar ska gissa slutpris på fastigheter. Den här gången handlade det om Gotland och huset vid ringmuren i Visby med havsutsikt...tycker man om.

    Se programmet här.




    Keep on walking



    Jag har varit hemma ett tag. Men när jag kommer tillbaka ska jag så mina tomatfröer och börja beskära fruktträden. Det är mycket snö kvar i slottsparken.


    Trodde väl aldrig att jag skulle gilla något ur melodifestivalen...men det gjorde jag.

    I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
    But once again the sun is rising, I better keep on walking
    Keep on walking



    Idéträdgårdar med kärlekstema



    Mellan den 11 juni och den 12 september kommer Sommarsalongen att pågå i Ulriksdals slottspark och kanske att parken äntligen får en uppryckning. Jag tycker att slottet och parken är mycket vacker men skötseln har varit lite svag emellanåt,  även om det blivit bättre de senaste åren. Nu när det blir bröllop i stan så kommer väl alla de kungliga platserna att putsas till.
    Jag kommer med all säkerhet att hänga rätt mycket i den här slottsparken i sommar. Inte så mycket för brudbuketterna, utan för idéträdgårdarna och kanske för Bellmans skull!

    I programmet står detta:
    Varje temaområde erbjuder ett omfångsrikt utbud av utställningar och besökattraktioner. Sommarsalongen kommer även att utökas med många tillfälliga evenemang såsom den stora trädgårdsmarknaden, Kungliga brudbukettsutställningen, den populära barockmusikalen Life of Bellman och mycket mer.

    En av de bestående utställningarna är den inspirerande idéträdgårdsutställningen som kommer att förgylla slottsparken under hela sommaren. Ett 20-tal landskapsarkitekter, trädgårdsdesigners och trädgårdsmästare har tolkat och skapat sin egen idéträdgård utifrån ett kärlekstema.

    För ett år sedan
    För två år sedan
    För tre år sedan

    Rum & Trädgård 2010



    Julrosor är högsta mode nu i trädgårdsvärlden och på mässan i Kista fanns de överallt...och vackra är de.




    Tulpaner är ett måste på en vårmässa.




    ´´In Våribus (i blomning)´´ heter Hannu Sarenströms utställning och det var nog den enda platsen på den här mässan där jag fann ett lugn.





    Man sålde gardiner också...


    Jorå...holländarna var på plats!


    Lunch i Vaxholm



    Lugnt och stilla nu. En lunchtur till Vaxholm. Stilla vandring bland de vackra gamla husen och som vanligt lunch på Magasinet.








    Rönnsumak (Rhus typhina).


    Jag älskar livet

    Efter ett dygn som jag sent kommer att glömma ska jag nu sluta gnälla på snö, is och kyla. Sluta reta mig på små bagateller i vardagen och i stället ta hela livet i famn.





    ...och nästa lördag är det vårdagjämning.

    Äppelträden på Österlen blommar vecka 20-21


    Det är många som undrar när äppelträden blommar på Österlen. Förra året var jag där vecka 20 och då hade träden just börjat blomma. Vecka 21 är nog bäst. Just i  år kanske blomningen blir något senare men jag kommer att vara där under vecka 21, troligen den 27-30 maj.

    Österlenvistelsen 2009. Klicka på bilderna





    En mässa på hemmaplan som jag borde besöka i helgen.

    Bland rosenskärmar och anonyma anemoner



    Ledig dag i stan. Jag besökte Bergianska trädgården för att sniffa lite på Medelhavsfloran i Edvard Anderssons växthus. Inne i tropikerna blommade den vackra rosenskärmen (Medinilla magnifica). Högt uppe i olika träd hängde de här fantastiska blommorna. På bilden ser de lite smetigt rosa ut men jag lovar att de var vackra högt där uppe. De är buskar och klättrar med lianer upp i träd och de härstammar från Filippinerna.
    Anemonen nedan hade ingen skylt och jag hittade ingen att fråga just då. Men vacker var den.



    Jag är egentligen inte så förtjust i kamelior men just nu gillar jag allt som blommar.


    Den här märkliga kallan är en klubbkobrakalla (Arisaema sikokianum)



    Både den vita och den lila blomman heter skär solvisare...! (Dimorphotheca jucunda) Härstammar från Sydafrika.



    Jag gick ner till den japanska dammen för att se om den japanska trollhasseln börjat blomma. Men på bilden nedan ser man att de bara är i knoppstadiet. Vid den här tiden förra året så blommade den för fullt. Men hur ska något kunna blomma nu?



    Ute vid Rosendal låg snön djup men solen värmde. Grinden här vid rosenträdgården stod välkomnande öppen men det dröjer nog innan det lockar att gå in där.


    Uteserveringssäsongen har helt klart börjat här ute och hade jag inte varit så tidig så hade jag nog tagit en kaffe i solen.



    Det är tid för fruktträdsbeskärning i de vackra äppelträden här på Rosendal och nästa vecka kommer även jag att börja leta fram träden bland snödrivorna i slottsparken för att börja beskära.


    Avslutade med lunch vid Lilla Parkcaféet på Djurgårdsslätten och Billie Holiday, Ella Fitzgerald och Frank Sinatra sjöng som vanlig för mig där inne.

    Södermalm

    Söders syrener...................................Söderkåkar.............................................Vid den yttersta tvärgränden

    Maria......................................................Katarina...................................................Sofia

    Högalid...................................................Söders höjder.........................................Uffes hus

    Norrtälje Trädgårdsservice


    Klicka på texen eller bilden
    Wikipedia om Södermalm

    Dagens låt - Nu blåser vi ut ljusen, stolta stad med Lasse Tennander

    Längtan till Millesgården

    Fick plötsligt en längtan till Millesgården på Lidingö. I midsommartid när pionerna blommar.
    Jag har alldeles för få bilder från den här vackra platsen. Måste bli några besök när det börjar grönska.









    Gud Fader på regnbågen.

    Apropå fotografering...

    ...nu går jag ut och letar vårtecken!



    Dagens låt - I´ve Been Waiting For You, Neil Young.


    Eniros nya karta

    Fika bland trädgårdsbilder





    Lars Forslin vid några av hans över 50 bilder som hänger i caféet i Tulpanens hus under hela mars månad.

    Jag åkte bort till Tulpanens hus för att se Lars Forslins trädgårdsbilder idag.
    Internet fylls hela tiden av trädgårdsbilder som visas på hemsidor och bloggar och vi som vill visa trädgårdsbilderna blir allt bättre på att fånga det vi vill visa. Även våra kamerautrustningar blir allt bättre och kameratillverkarna tävlar med pixlar och optik. Men ibland är det skönt att se riktiga proffsbilder, vilket jag gjorde idag.

    I vanliga fall har jag lite svårt för alla dessa närbilder på blommor, jag lockas mer av miljöbilder av trädgårdar. Bilder som visar hur en trädgård är uppbyggd och hur den har format sig själv genom att växa ut på olika sätt.
    Att ta miljöbilder i trädgårdar med alla olika gröna nyanser, skuggor och ljus som vandrar hela tiden...är vansinnigt svårt.

    Men! Idag föll jag helt för ett gäng närbilder i Tulpanens hus. Lars har verkligen fångat växternas själ på ett fint och känsligt sätt. Ljuset är speciellt vackert och bilderna blir som konstverk.
    Nu är det inte bara närbilder som han visar. Min absoluta favorit är den rufsiga sparven på den rufsiga solrosen.

    Över 50 bilder finns runt väggarna i caféet i Tulpanens hus i Bromma och jag kan verkligen rekommendera ett besök.
    Lars och jag hade en intressant och trevlig pratstund om fotografering, om trädgård och lite om livet där i caféet, omgivna av alla trädgårdsbilder. Utanför fönstret sken marssolen som sakta har börjat sitt jobb med att smälta all snö.

    Dagens låtar - Russin- och lillaparkmusik.

    Ett år med min trädgård - Mars

    Underbara Ett år med min trädgård av Karel Capek från 1934, den här upplagan är från 1955 och teckningarna i boken är gjorda av Josef Capek. Jag tänkte citera några rader varje månad ur boken. Platsen är gamla Tjeckoslovakien så klimatet stämmer inte riktigt med det vi har, men jag tror att de flesta förstår och känner igen sig en aning. Se alla månader här.
    ______________________________________________________________________________________

    Ska vi låta skildra trädgårdsodlarens mars i överensstämmande med sanningen och urgamla erfarenheter, måste vi först och främst nog skilja på två saker:
    A) vad trädgårdsmästare bör och vill uträtta, och
    B) vad han i själva verket uträttar, emedan han inte kan göra mer.



    A) Hans lidelsefulla, våldsamma begär, det förstås av sig själv, är att ta bort riset och avtäcka blommorna, att gräva, gödsla, planera, hacka, vända jorden, luckra upp den, skovla, jämna, vattna, dela stånd (?), göra sticklingar, beskära, sätta, sätta om, binda upp, bespruta, tillsätta gödningsämnen, rensa, komplettera, så, gallra, klippa, jaga bort sparvar och trastar, lukta på jorden, gräva upp skott med fingret, jubla över blommande snödroppar, torka svetten ur pannan, sträcka på ryggen, äta som en varg och dricka som en svamp, gå till sängs med spaden och stiga upp med lärkan, lovprisa solen och den himmelska daggen, känna på de hårda knopparna, kärleksfullt dra upp de första valkarna och blåsorna och överhuvudtaget leva livet helt, fullt, vårligt på trädgårdsmästarvis.

    B) I stället svär han över att jorden ännu eller åter är tillfrusen, han rasar hemma som ett fånget lejon i bur, när hans trädgård snöar igen, sitter vid kakelugnen och har snuva, måste gå till tandläkaren, blir stämd inför rätta, får besök av sin faster, ett barnbarnsbarn eller fans mormor och blir allt ynkligare dag efter dag, drabbad av alla möjliga prövningar, hemsökelser, bekymmer och motigheter, som liksom genom överenskommelse hopar sig i mars månad; ty ni ska veta, att ´´mars är den brådaste månaden i trädgården, som ska förberedas på vårens ankomst´´.

    Dagens låt

    Kornvallmo - Papaver rhoeas



    Oemotståndlig är den. Kornvallmo lämnar ingen oberörd. En ettåring som är ett fantastiskt vackert ´´ogräs´´ antingen där de lyser ute på åkrar i stora bestånd eller har flyttat in lite busigt i trädgårdar som här i Bellmanmuseets trädgård på Långholmen.
    Kornvallmo härstammar från Europa, Medelhavsområdet och de tempererade delarna av Asien. Växer vild upp till Mellansverige, men är vanligast i Skåne, på Gotland och Öland.

    Den är röd. Men finns i olika sorter och färger i rosa. Blommar i juni-september med ca 7 cm stora blommor. Trivs i sol i väldränerad jord som inte är för näringsrik, gärna mager, den trivs inte i lerjord. Kornvallmo blir ca. 80 cm hög.
    Man sår den direkt på växtplatsen. Tror att jag ska kasta ut vallmofrö över hela slottsparken i år...







    Dagens ´´Dagens växt´´  tillägnar jag Katarina.



    Vinterdrottningen i Järna


    Utefter Storgatan i Järna har hon lagt sig. Vinterdrottningen. T.o.m. självaste Kung Bores drottning har tröttnat på den här vintern och har helt enkelt lagt sig här för att vänta in töväder. Hon lär få vänta.
    Lite tilltufsad, lite skitig men fortfarande fast i hullet är hon. Det ska bli -20 grader natten mellan fredag och lördag så hon kommer nog att ligga här ett tag, fortsatt fast i hullet.
    Det är Antroposoferna i Järna som skapat denna Vinterdrottning.
    Det utlovas vårtemperaturer hos oss under nästa vecka. Men jag är skeptisk...

    Vik hädan vinter! Det här var den absolut tyngsta, kallaste och mörkaste vinter som jag upplevt. T.o.m. alla rödkindade, hurtiga snöälskare börjar nu ruttna på det vita kalla. Kylan kom tidigt och har stannat. Och stannar.
    Den värme jag hade mitt i detta islandskap lyckades jag inte behålla och vintern drog åt ännu hårdare. Nu går jag omkring i snödrivorna och drömmer om våren i Italien och äppelblom på Österlen.

    Åter igen en ny header till Trädgårdsspanaren....



    Uffe på Grönan

    Ulf Lundells turnéplan 2010


    16.7 Borgholm, Borgholms Slottsruin

    17.7 Halmstad, Brottet

    21.7 Österlen, Kronovalls Vinslott

    23.7 Visby, Gutavallen

    30.7 Stockholm, Gröna Lund

    31.7 Göteborg, Trädgårdsföreningen

     

    Men Grönan??

     

    Musikerna på turnén i sommar är Janne Bark (gitarr), Andreas Dahlbäck (trummor), Jens Frithiof (gitarr), Marcus Olsson (keyboard/piano) & Surjo Benigh (bas).

     

    Turnén är en följd av textsamlingen "En öppen vinter" som Lundell släpper i vår (1 april). Med boken följer en CD med 11 nyskrivna låtar.

     

    Kronovalls slott


    Vi väntar på...

    ...vintergäck.


    ...och blåsippor.

    ...och vårlök.

    ..och vitsippor.

    ...men det lär dröja ett tag till!

    Som sagt....Bilden tagen i slottsparken den 3 mars 2010.


    Dagens låt


    Bilder från trädgård & natur i Tulpanens hus


    Se länk.


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails