23 minuter ljus
Visby i augusti 2009
Den första kontakten med trädgårdsjorden känns mycket långt borta en sådan här dag då kylan har ett fast grepp över landet. Visst ska jag snart beställa blomsterfröer och på allvar börja planera inför kommande växtsäsong i parken. Men just den där första kontakten med jorden bland nedvissna perenner, spirande vintergäck och snödroppar, då man känner doften av jorden, då man börjar förbereda planteringarna inför den kommande sommaren....dit är det mycket långt. Men i morgon blir årets första arbetsdag, så vi är på väg...
Jag har uttryckt mitt vinterhat kanske lite för ofta men jag trivs verkligen inte i kyla efter att ha jobbat utomhus i alla väder och i alla årstider i snart 40 år. Men nu när vi är inne i januari, när dagsljuset är 23 minuter längre än vid vintersolståndet den 21 december, då börjar hoppet återvända...som det alltid gör den här tiden på året. Jag tror att jag måste få gnälla lite på mörker, snö, is och kyla för att kunna uppskatta ljusets och värmens återkomst.
Jag har t.o.m. sagt att jag hellre ser staden snöfri, då gatorna är slaskiga av smältande skitig snö i stället för att vi har ljuset av snön och knarret under kängorna då vi är ute på iskalla vandringar. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu vilket förhållande jag tycker bäst om...men jag blir alltid lycklig när snö smälter och då man läser plusgrader på termometern. Men det optimala just nu är väl -2 grader. Just nu är det -16 här utanför och isränna bryts nere på sjön. Skulle inte Dalarna få -44 grader...enligt Aftonbladet. Men hur många litar på Aftonbladet?
Inför kommande säsong i slottsparken finns många planer och idéer som måste utvecklas och diskuteras. Målet är att försöka förnya och utveckla trädgården för varje år och att kanske plantera ett nytt träd varje år.
I snart fem år har jag skrivit om mitt arbete i slottsparken och jag kommer att fortsätta med det även om det blir upprepningar och om bilderna liknar tidigare års bilder. Något nytt kommer jag alldeles säkert att visa.
Den 15 juni i år firar jag 40-årsjublileum som trädgårdsarbetare och jag borde väl fira det på något sätt...jag får fundera ut något.
Ja, man får absolut gnälla när man bloggar. Det ska inte vara för slätstruket. Usch, vad ska den här kylan vara bra för? Vi hade minus 27C kl 08.00 här utanför Uppsala. Har inte varit ute annat än att strö lite extra fågelgodis utanför köksfönstret. Få se om mina större växthusväxter klarar påfrestningen. Vi kör med bubbelplast och värmefläkt i ett begränsat utrymme men så kallt har vi inte haft det så länge vi har haft växthuset. Men man får vara tacksam för 23 minuters extra ljus.
-18 grader här ute i kustbandet och åtminstone vid kustlinjen ser Ålands hav ut att vilja stelna till.
Ser fram emot ett nytt blogg-år och undrar själv vart alla år tagit vägen?
Jag är en lusläsare av vår tidnings (Sydsvenskan)väderspalter med vidhängande solens upp- och nedgång och i dag kunde jag glatt konstatera att dagen har ökat 15 minuter. Att man kan bli så glad för de extra 15 minuterna ljus!
Här på Romeleåsen har vintern också ett stadigt grepp, om än inte lika järnhårt som uppåt landet - men för en skåning är 5-10 minusgrader alldeles tillräckligt för att vi ska tycka att det är en vargavinter och helst vilja sitta inne framför brasan och invänta våren, som är långt, långt borta...
Jag förstår din inställning.
Efter 25 års utomhusarbete året runt sadlade jag om och startade eget. Vinter kan vara pest, snö eller inte.
Då jag nyss upptäckt din blogg kommer jag inte att störas av några upprepningar, dessutom har jag kommit upp i en ålder då jag glömmer att jag sett filmer eller läst böcker förut. Kör på!
Ramona K: Minus 27 låter tufft och visst blir det svårt för vissa känsliga växter att klara den här vintern. Glädjande är i alla fall att mördarsniglarnas ägg och fler andra skadeinsekter får det lika tufft.
Kalle: Ja ibland vill man dra tiden tillbaka till slutet av 50-talet när vi lekte i södra bergen i Norrtälje Kalle.
Eva: Låter mysigt att sitta i tre månader framför en eld...
Skaffaren: Då får jag hälsa dig välkommen att hänga med ett år i slottsparken och i Sveriges trädgårdar...och lite i Italien.
Vilka underbara ljus som kan fångas på bild! Hoppas din första arbetsdag i år blir en bra sådan...
Kungsholmsbo: Den bilden är tagen vid ett speciellt tillfälle av en speciell vän!
Ser fram mot upprepningar det är ju lite det som är trädgård det mesta återkommer ju år från år och syslorna likaså även om det utvecklas och förändras.
Börje har samma inställning som dej med vintern han lider.
Men det går åt rätt håll nu.
Inatt vid 01.30-tiden när jag öppnade ytterdörren så att Frida kunde kissa visade termometern på -33,4 grader. Näshåren fryser fast, det gör ont när man andas.....
Trevligt med ett jubileum till sommaren:)
Må så gott!
Vad skulle vara fel med de möjliga "upprepningarna"? Du jobbar ju på samma ställe och har samma jobb. Visst kan det bli snarlika bilder och beskrivningar som påminner om fjolårets, men jag kan inte se att det skulle vara något fel i det. Även om rutinen är densamma, är det ändå något nytt var gång och var dag så kör på och oroa dig inte för risken för upprepningar.
Delar inställningen till vintereländet. Elände, elände, elände!Kör på!
Förtroendet till Aftonbladet är förverkat för länge sedan. Den som under fjolåret har följt blaskans klimatrapportering har nog förberett sig på att dö av värmeslag, inte köldslag. Grundlurad.
Nu, Hasse, nu går det åt rätt håll. Snart så...
Ser att också du räknar ljusminuter. Ett bra sätt att stå ut tills vidare.
Hej slottis. :)
Jag tror ärligt talat inte vintern kan vara så mycket värre för dig än för någon annan. Jag tror väldigt mycket beror på ens inställning. Om man gillar läget och ser det positiva med vintern så går det bättre. Om man klär på sig ordentligt fryser man inte. Sen kan det absolut vara gräsligt att ha snålblåst rätt i nyllet vid -18 men det är ju så jäkla få dagar varje år som det blir så.
Om du får gnälla så får jag gnälla... ;) Kram.
Mariana: Skönt att det finns en till som lider...
billan: 33,4 är inte att leka med...
Staffan H: Skönt att höra...då kör vi på!
Thomas H: Härligt...nu är vi tre!
Mira: Det är glädjande!
Lillebeth: Absolut...varje minut som dagen blir ljusare är välkommen.
Ung tant: Ingenting kan få mig att ändra inställning. Jag tycker genuint illa om mörker, kyla och is. Jobbar man inomhus är det väl en sak. Då man kan gå ut på en promenad ett tag för att sedan krypa in i värmen igen...men att hela dagarna vistas i detta elände är en annan sak....gnällde jag tillbaka...!
Men är du verkligen ute hela dagarna nu? Vad gör du då om dagarna?
Arbetar man fysiskt håller man värmen och med rätt kläder blir man inte kall när man är stilla heller.
... hävdar jag vidare! :)
Ung Tant: Jag skottar snö och skottar snö och skottar snö och röjer sly i backarna kring slottet, fäller träd, fixar med ved mm. Jag hatar kyla och älskar värme. Så!
Jaja, okej. Du FÅR göra det. :)
