Att hamna på rätt plats
...och nu blommar häggen här utanför.
Dagens låt
De unga björkarna i svarta staden
de står och brusar med sina ljusa löv
som om de andats stora skogars vårluft
och inte gatularm och skorstensrök
De lyfter tappert sina tunna grenar
och bugar sig i vårens milda sus
och värmer sig i solens goda strålar
som flammar in emellan gatans hus
Men de blir aldrig som de stora träden
som i det fria susar, doftar löv och bark
Så är det när man växer upp på stengrund
och bara har en dröm om skog och mark.
Rudolf Nilsen
Tur att Tallen inte bryr sig ett dugg om hur den ser ut, bara den lever. Synd vore det dock om någon drog upp den lille kämpen bara för att den ser ynklig ut. Yo
ajajaj! Detta måste vara första gången som jag känt sorg för en tall. Hoppas det blir en uppföljning av hur det går för den stackars tallen.
Vilken vacker dikt. Och jag känner också sorg när jag ser den tappra böjda tallen. Vilken livskraft ändå. Tänk att växa så men vägra ge upp. Tänk att ha klarat vinande höststormar. Men kanske den ändå njuter av den ljumma brisen som drar över vattnet. Kanske den njuter av vågskvalpet. Den kämpar ju i varje fall tappert vidare.
Det är märkligt ibland. När man planterar något efter alla konstens regler, så kommer det inte alltid upp, men ute i bergsskrevorna i skärgården växer det också träd på minimal plats med jord.
Snygg hatt i inlägget längre ner :)
Eivor
inger sundström: Va fint!
Yo: Den kommer nog att kämpa vidare.
Krille: Jag meddelar vart femtionde år ungefär.
Anita: Ja det här blir en favorit där i Bergianska trädgården.
Eivor: Naturen sköter det här...växterna släpper enorma mängder frön och det är alltid några som hittar en plats att gro på...vi har inte förstånd att hitta rätt platser åt alla växter.
Nog är det mycket tillfälligheter som styr hur det blir här i livet, både för människor och växter.
Tillfälligheter, jovisst! Men man kan ju välja att kämpa på ändå! Och utsikten verkar det inte vara nåt fel på i alla fall - eller uppmärksamheten! Att vara en av många likadana tallar i skogen kanske är trist?
Åsa: Så sant!
Katarina: Så kan man ju också se det. Här finns ingen konkurrens och det kanske lever ett spännande liv. Tänkte lite på ålen i brunnen. http://gardener.blogg.se/2008/april/150-ar-i-en-brunn.html
