Marknaden för stora träd är liten i Sverige. Stockholms stads egen plantskola i Riddersvik, Hässelby var nedläggningshotad för några år sedan men nu har man återupptagit trädodlingen. Sedan 1979 har plantskolan varit i Stockholms stads ägo. Målet är att de träd som planteras ska drivas upp på orten dels för att de är anpassade till vårt klimat men också ur miljösynpunkt då man slipper långa transporter. Nu står i alla fall tusentals träd på tillväxt här.

Träden på Birger Jarlsgatan mellan Stureplan och Odengatan har nu räddats och nästa sträcka blir Odengatan-Roslagstull. Vasagatan utanför centralen och allén på Ringvägen som jag skrev om tidigare väntar också på räddning. Kostnaden att rädda ett träd är 50-100 000 kr.
På Birger Jarlsgatan finns 227 träd som mår dåligt och måste räddas och vid Tessinparkens ände är det 30 st. I tidningen finns en lista på alla gator och hur många träd som ska räddas.

Utanför Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand knuthamlar man lindarna eftersom man vill ha utsikt mot Riddarfjärden. Just här vet jag inte om jag tycker att det är en lämplig metod. Att knuthamla i trång gatumiljö är en sak men att vackra lindar ska behöva se ut så här för utsiktens skull......här blir jag kluven....

I Tyskland och i södra Europa är det vanligt att knuthamla plataner där man tidigt har tvingat krongrenarna till att växa i en paraplyform genom att binda ner grenarna. Först när kronan fått den önskade formen kan man börja med knutbeskärningen.
I Sverige är det endast lind, pil och möjligen ask som kan knuthamlas. Trädet måste beskäras ofta (varje eller vartannat år) för att inte beskärningssåren ska bli för stora och att man behåller den tänkta knutformen. Det här är alltså en kostnadskrävande metod.

Problemen med gatuträd
Jag tycker som vanligt att man ska försöka i det längsta låta även gatuträd få utvecklas så naturligt som möjligt och det är då viktigt att man väljer träd som inte blir så stora att de måste beskäras regelbundet.
Men just knuthamling kan se ganska ok ut i gatumiljö, i alla fall när trädet grönskar. Där stora träd redan finns och där kronan måste reduceras är alternativet att ta bort trädet och ersätta det med mindre träd, då handlar det dock om mycket stora kostnader

Lind är det överlägset vanligaste gatuträdet i stockholmsområdet eftersom det är vackert, tål det tuffa livet i stan ganska bra och tål även att beskäras. Livslängden på ett gatuträd räknas till 50-75 år och det är då viktigt att välja rätt art och sort. Eftersom almen inte används längre och att lind är så tåligt så finns risk att man överanvänder den så att mångfalden minskar. Det är ju en risk att pröva nya träd i gatumiljö eftersom det är kostsamt och tar lång tid att få resultat. Runt Sankt Eriksgatan här i Stockholm växer hästkastanj och det är mycket vackert speciellt när de blommar men då är problemet att trädet är känsligt för vägsalt och för drabbas ibland av bladfläckssjuka. Hur man än söker för att hitta alternativ till linden upptäcker man problem för träden att växa i gatumiljö....det är ju ingen miljö för träd helt enkelt.

Av lindar så har sorten ´Rancho´ börjat ta över i stadsmiljö då kronorna blir konformiga och då inte tar lika stor plats som den rena arten Tilia cordata. Rancho introducerades så sent som 1961 i USA och sorten blir bara 10-12 meter hög. Den sägs vara helt fri från bladlusangrepp som orsakar honungsdagg. Sorten har planterats i Kungsträdgården.
´Greenspire´ från USA och ´Erecta´ från Tyskland prövas också i Sverige.

Jag undrar lite vad som håller på att hända med P1. Ibland lyssnar jag på någon musikkanal i min radio hemma, i bilen eller i mobilen och när jag kommer på mig själv att musikflödet blir för mycket...när kanalernas låtlistor gått runt några varv eftersom skivbolagen tydligen köper upp så mycket plats att det inte finns utrymmer för variation eller äldre musik. Man blir irriterad och trött. Nu mår jag dåligt av Lugna favoriter och andra reklamkanaler så de går helt bort.

När jag som sagt blir för trött på skvalet är det ljuvligt att slå över till P1 (en kanal som jag oftast lyssnar på) men nu ska tydligen programutbudet förändras här. Det började med att Naturmorgon flyttade till P4, nu har Annika Lantz landat i P1.....och det är fruktansvärt. Annika har verkligen gjort sitt både i radio och TV....tycker jag. Men hon har tydligen fått något pris för årets radioprofil eller så....det framhölls också i  programmet.
Idag stod jag ut med att lyssna på programmet och konstaderade att hon inte sa ett vettigt ord under hela programmet. Det var 45 minuter flamsande med gästerna.

Jag tycker mycket om ironi och drift med artister mm. men det måste nyanseras...man kan inte vara ironisk hela tiden. Kristan Luuk balanserar på gränsen och använder ironi ofta  men han får mig att skratta fortfarande så jag ska inte såga honom.....ännu!
Jag hoppas verkligen inte att P1 ska bli en kanal för alla lyssnare utan att de får fortsätta med intressanta och ofta smala program...vi behöver komma bort från spellistor och Annika Lantz ibland för att få ro.

Kommentar nr. 1000 sedan starten i juni 2005 skrevs idag på bloggen. Kommentaren kom från Slottsträdgårdsmästaren kl. 17.29 som svarade på LillaB:s kommentar i detta inlägg. Snart är det dags för besökare nr. 10 000......och det kan inte bli Slottsträdgårdsmästaren.

Om tre månader.......
Bilden tagen i maj 2005 vid Riddersholm, ett naturreservat på Rådmansö i mitt Roslagen. Här växer gamla hasselbuskar, hägg och övrig vacker lövskog. På vår och försommar är marken täckt av den ljuvligaste flora. Tiden då vitsipporna blommar är dock den vackraste. Tänk till måsarnas skrän ute på fjärden, den där speciella doften från naturen i maj och känslan att man har hela sommaren framför sig.
Här brukar jag vandra några gånger om året.

Ett bra initiativ tycker jag att ge tulpanen ett eget hus. Denna fantastiska blomma som jag inte kan använda i slottsparken då den äts upp av det vilda.
Vad ska man då säga om den här utställningen? Ville så gärna att det skulle bli en plats att återvända till men tyvärr så blev det inte mycket till upplevelse. Tulpanerna i sig gör ändå att det blir vackert när man kommer nära men hela lokalen är mycket tråkig. Det är uppbyggt på asfalt och lösa tegelstenar utgör kanten för de planteringar som finns vid ena långsidan. En fontän med ett arrangemang med långa rangliga, förvuxna och halvdöda tulpaner kunde de låtit bli att bygga upp och allt saknar en konstnärlig känsla.

Trots den fula lokalen så njöt jag av några vackra sorter. På bilen finns den oranga ´Professor Röntgen´, den vita ´Snow Lady´ och den röda ´Abba´.

Tänkte fota samma vy från mitt fönster varje tisdag och se hur våren närmar sig. Än så länge är det inte mycket till vårtecken men om det varit ljud så hade man i alla fall hört fåglarna......och bruset från stan.
Det kanskeär lite för mycket tak på bilden men jag ville ha med sjön dörför att man ska kunna följa hur isen lägger sig och senare går upp. Det är ekar runt om och de grönskar ju lite sent men man ska nog kunna följa den tidiga våren ändå på bilderna.

Vårt paradis
Det är en utmaning och en lycka att försöka skapa oss det paradis som finns i våra drömmar. Vi läser tidskrifter och böcker och sneglar i andra trädgårdar och får tips och inspiration. Det är svårt att förverkliga de där drömmarna och den där bilden man har inom sig men ibland lyckas man komponera något som snuddar vid paradiset. Det kan vara en liten del av en plantering, några växter som passar ihop eller att buskar, rosor eller träd hamnar exakt rätt. Den biten av trädgården blir en favoritplats som man hela tiden återkommer till.

Kanske är det så att vi då har efterliknat naturen.....eller i alla fall kommit nära. Det är ju så att hur vackra trädgårdar vi än skapar så kan vi aldrig skapa något så vackert som den vilda naturen bjuder på. Att vandra ut i skogen eller i hagmarker när vitsippor eller gullvivor blommar får en att känna sig ganska simpel som trädgårdsskapare. Vi kan och ska nog inte tävla med naturen om att skapa den vackraste platsen men vi kan lära oss och tänka på varför vi tycker det är så vackert i den vilda naturen. Vi kanske inte ska plantera en blomma här och en där utan skapa stora grupper av samma sort.
Frågor om mossa i gräsmattan eller löss på rosorna......känns inte så viktiga i det här sammanhanget.

(Vet att jag haft bilderna tidigare men de passade så bra in med vad jag menade i texten)